Tanums kommun 50 år: Tanums hällristningar blev världsarv 1994

Något som under åren har varit mycket viktigt och blivit än viktigare för Tanums identitet är det 8 000 år gamla kulturarv med hällristningar som finns i området och sedan 1994 finns med på Unescos Världsarvslista.

I början av 1950-talet började Fred Gudnitz, dansk konstnär och målare som flyttade till Tanums kommun och bosatte sig i Underslös i början av 50-talet, att lyfta fram och dokumentera hällristningarna i Tanum. Han startade Underslös Museum 1952 som än idag fungerar som en informations- och dokumentationscentral för Tanums världsarv. Verksamheten är idag en av de viktigaste hällristningsinstitutionerna i norra Europa.

Under 1976 bildades Hällristningsinstitutet i Tanum, det som senare blev Vitlycke Museum. Det var ett samarbetsprojekt mellan Bohusläns Museum, Riksantikvarieämbetet, Uppsala Universitet och Tanums kommun. Tanken var att förena ett forskningsinstitut med ett publikt museum. 1996 revs de gamla lokalerna och gjorde plats för det som idag är Vitlycke Museum, signerat Carl Nyrén Arkitektkontor. Muséet med dess Bronsåldersgård fungerar idag som ett upplevelse- och kunskapscentrum för Tanums världsarv.

När man i slutet 1970-talet ville utveckla hällristningarnas betydelse för Tanum tog dåvarande Riksantikvarieämbetet fram förslag på att Tanums hällristningar skulle bli en del av Unescos Världsarv. Man tog fram dokumentation och skickade in till Unesco för förfrågan.

Tanums Hällristningar uppfyllde Unescos krav, och beslut skulle tas under en konferens i Phuket, Thailand, i december 1994. Henry Karlsson, som då var ledamot i kommunstyrelsen, och Ulf Björkman, kanslichef, reste till Phuket för att delta som representanter från Tanums kommun.

Den 16 december 1994 togs beslutet att Tanums hällristningar skulle tas upp på Unescos världsarvslista. Ett beslut som haft enorm betydelse för utvecklingen av kulturen och besöksnäringen i Tanums kommun.