Resandebosättningen Snarsmon

Innan vi riktigt visste om det, voro vi redan mitt inne i byn. Ett obestämt antal hyddor reste sig runt omkring. Men inte gjorde husen i denna stad mycket väsen av sig. Man såg dem knappast, förr än man höll på att ramla över dem. De voro nämligen nedsänkta i sandmon ända till takåsen, och blott en lutande dörr med en fönsterruta eller ett större hål på mitten var det egentliga kännetecknet på en familjebostad. Men sandmon var torr och hård, så nog var det praktiskt på mer än ett sätt att bo där nere i lugnet. Det var varmt om vintern och svalt på sommaren.

Så beskriver folkskollärare Sjöblom sitt besök på boplatsen Snarsmon runt 1890. I trakten kallades byn för Tattarstan men av hänsyn till resandefolket, som alltid värjt sig mot den nedsättande benämningen, väljer vi namnet på platsen, Snarsmon, ett namn som för övrigt resande själva alltid har använt.

Byn var bebodd mellan ungefär 1850 och 1910 och enligt uppgift har den som mest hyst omkring 30 familjer i ett flertal enkla hus eller hyddor. Husen låg spridda utmed myrens norra kant utefter en sträcka på omkring 500 m. Idag kan vi se grunderna efter tio av dessa hus. Tre av dem är arkeologiskt utgrävda de senaste åren. Flera resandefamiljer var med i utgrävningsarbetet av sina förfäders boplats och i sökandet efter sin egen historia.
I husen påträffades personliga föremål; knappar, tygbitar, skodelar, pärla, glasöga, kam, redskap, verktyg, hushållsföremål, främst porslin, järngrytor och byggnadsdetaljer. Saker som hade kasserats, tappats eller glömts kvar när de sista lämnade byn.
Marken mellan husgrunderna bär spår av odling och flera låga stensträngar kan vara rester av stengärdesgårdar. Runda eller ovala gropar kan vara spår efter stukor, enkla skafferier där rotfrukter kunde ligga hela vintern utan att skadas av frost.

Det är bara 400 m till norska gränsen och bosättarna idkade handel med lokalbefolkningen i båda länderna. Resande tog sällan de etablerade gränsövergångarna. Där kunde det bli problem med kontroll av både folk och packning. Om man nu fick tillstånd att resa över gränsen över huvud taget. Istället sökte de sig in i de skyddande skogarna där man kunde finna mer okända stigar över gränsen. Dessa vägar och gränsövergångar blev sedan kända av alla resande. Deras huvudsakliga inkomst skall ha kommit från förtenning av kopparkärl, olika hantverk som borstbinderi och trådarbeten samt handel med mer långväga varor. Handel med hästar förekom också. Hästen var en viktig dragare men också en statussymbol. Ofta deltog hela familjerna i försäljningsresorna, men på Snarsmon stannade ibland kvinnor och barn kvar och skötte boplatsen och odlade nödvändiga grödor.

Ur Bohusläns museums broschyr om besöksmålet Snarsmon

Vägen till Snarsmon, foto L-E Hammar
1
Gränskummel, foto L-E Hammar
2
Hus utgrävt 2006, foto: Kristina Lindholm
3
Utgrävt hus, foto Kristina Lindholm
4
Järngryta, foto Annika Carlsson
5
Lås, foto Annika Carlsson
6
Översikt från norr, foto Kristina Lindholm
7

Bilderna ovan är tillhandahållna av Bohusläns museum.
Foto 1,2: L-E Hammar; 3,4,7: Kristina Lindholm; 5,6: Annika Carlsson

Kontakt

Kundcenter

Tel. 0525-180 00
Fax. 0525-183 00
kommun@tanum.se

Måndag-fredag 8.00-16.30

Besöks/postadress

Apoteksvägen 6
457 81 Tanumshede

Informationsavdelning

Tel. 0525-181 24

Besöks/postadress

Apoteksvägen 6
457 81 Tanumshede