Röster från Tanum

Träd sett underifrån

I varje nyhetsbrev skriver en person från Tanum om något som han eller hon tycker är viktigt eller som gör Tanums kommun unikt. Vi kallar spalten för "Röster från Tanum" och hoppas det ska bli intressant att ta del av olika perspektiv från olika personer som verkar i kommunen.

Här har vi samlat alla Röster från Tanum!

Clas-Åke Sörkvist
Maggie Ciprian-Olevik
Peter Karlsson
Anna-Lena Andrésen
Gerd Melin
Göran Ek
Magnus Olsson
Berth Ola Bergstrand
Jon Larsson
Birgitta Andrén Åkerblom
Aleka Karageorgopoulos

Eva Pettersson
Anders Nilsson

Gunilla Sandin
Björn Brorström
Gunilla Sandin
Björn Brorström
Christer Larsson
Daniel Abrahamsson
Owe Andersson

Staffan Greby
Liselotte Broberg

Lotta Kristiansen
Lasse Lundberg
Louise Thunström
Urban Persson

Annika Olander
PeO Hedemyr
Lars Carlén
Malin Sellmann

Tove Bengtsson
Niklas Bontegard
Anders Eklund
Ingela Holgersson

Jacob Agertoft

Tom Svensson
Linnea Sjögren

Ingemar Ung
Hans Schub
Nancy Hebbelinck

Markus Brink

Anna von Elern

Pia Källqvist

Bild på Pia Kjellqvist

Ur nyhetsbrevet Maj 2017

Äntligen...

Efter många års delårsboende och pendlande så var det nu äntligen dags att lämna Stockholm och flytta för gott till mitt eget Paradis på jorden, Havstenssund. En plats där min mor föddes och min morfar en gång i tiden var Konsumföreståndare och här fick jag förmånen att få tillbringa varje sommar sedan barnsben.

Redan på Universitetet i Göteborg åkte jag upp till Havstenssund för att plugga och där började mina tankar att en gång få bo och leva i denna vackra miljö. Det är så härligt att förverkliga drömmar och visioner, att våga sätta upp mål, planera, förbereda sig och slutligen en vacker dag så är det verklighet. Och tänk nu många år senare så har vi flyttat hit, byggt vårt drömhus vid havet och jag njuter varje dag att få vakna upp i denna vackra miljö.

Resan hit tog ju några år, men den som väntar på något gott….. Osv… Gjorde faktiskt ett försök att flytta hit och söka jobb här för ca 6 år sedan, men ingen ville anställa mig, sökte ett flertal jobb, så då blev det att vara kvar i Stockholm några år till.

Kommer ofta på mig själv att granska bemötande och attityden när jag möter människor, t.ex. när jag står i kön till kassan på Hedemyrs, ringer kommunen eller fikar på Sjögrens, jag lyssnar och granskar varje bemötande som jag själv får men även hur andra bemöts. Det kanske inte så konstigt då jag har arbetat inom service- och upplevelseindustrin i nästan hela mitt liv såsom Försäljningschef inom resebranschen, ledarutvecklingskonsult, VD inom Bemanningsbranschen, VD på ett dotterbolag till Apoteket, och dom senaste 5 åren som utbildningschef på Systembolaget, så ett bra bemötande med rätt attityd för att skapa den bästa upplevelsen sitter i ryggmärgen. På Systembolaget lever vi efter att alltid imponera på våra kunder och att varje bemötande skall vara i världsklass, vilket idag har gett oss flera priser som Sveriges bästa serviceföretag. Att komma dit har varit en lång och spännande resa, men det skall jag berätta om en annan gång!

Med 30 år i storstaden, dess stress och ”inte lägga sig i ” syndromet så är jag nästan alltid lika euforiskt glad när jag kommer hem efter en tur till Grebbestad eller Tanumshede för här finns en vänlighet, en vilja och ett engagemang, (ok, undantag finnes….). Jag upplever en äkthet som oftast saknas i storstaden.

Tillsammans med min man driver vi också Hencol AB, ett företag som vänder sig till Sveriges och Europas nötköttsproducenter, ett företag som kommer att förändra Europas nötköttsproduktion. Är du nyfiken så gå in och läs mer på www.Hencol.selänk till annan webbplats. Eller så är du välkommen upp på vårt kontor iGrebbestad så berättar vi gärna mer.

Nu ser jag fram emot en vår och sommar, min första i livet som fast boende i Havstenssund mitt i världens vackraste skärgård.

/Pia Källqvist/

Bild på Anna von Elern

Ur nyhetsbrevet april 2017

Bland makrillar och kantareller

En gång så fick jag frågan av en delårsboende; -Anna; hur står Du ut med att bo här åretrunt? Mitt svar blev; -Så dumma frågor svarar jag inte på! Frågeställaren blev förvånad; själv så blev jag arg....

En av mina favoritdagar ifjol var en sensommardag, som började med en bilfärd till Bullaren, med cyklarna surrade bak på draget (VAD JAG LÄNGTAR TILL ATT VI SKALL FÅ RIKTIGA CYKELVÄGAR HÄR I VÅR KOMMUN)och efter några mils trampande och ryggsäckarna fulla med kantareller styrde vi kosan hem till kusten för att sedan ta båten ut till underbara bad och makrillfiske.

Prata om eko-tänk (var ÄR våra cykelbanor?) och närproducerat! Det är inte många kommuner som kan konkurrera med det; ett eget fjäll och världens vackraste skärgård med underbara salta bad och de fräschaste skaldjuren och fiskar.

Men inget kan tas för givet - våra fina blandskogar huggs ner och på kalhyggen eller i planterad granskog trivs inga kantareller....

I Grebbestad har vi fortfarande kvar det genuina; vi har äkta; yrkesarbetande fiskare som håller vårt fiske vid liv. Det genuina finns kvar. Här är fisket PÅ RIKTIGT. Vi lever inte i någon kuliss. ÄNNU... Men denna yrkeskår blir ständigt motarbetad av våra myndigheter; och den dagen de inte längre finns kvar; vad händer då med vår bygd...?

Våra vackra granitberg sprängs allt för ofta sönder; till förmån för kolonier av små prefabricerade fritidshus och allt för sällan bygger vi anpassat efter våra vackra hällar och berg. Vi måste börja måna om vår bohusgranit; det är kanske dags att starta en ny grupp ;" Bevara vår granit"?

Att ta sig en tur på Sannäsberget och att se samverkan mellan natur och snygg, modern arkitektur är en sann njutning!

Jag heter Anna von Elern och jag är född och uppvuxen i Kämpersvik/ Grebbestad. Efter studier i Göteborg, USA samt i Gällivare så har jag sedan drygt 20 år varit denna kommun trogen. Jag har alltid haft ett stort behov av att skapa med mina händer och trots mitt yrkesval (jag är privattandläkare och driver Fjällbackatandläkarna men min kollega) så blir detta behov inte riktigt tillgodosett, och därför lägger jag också mycket tid på att måla akvarell. Tänka sig vilken tur jag har, att en av Nordens främsta konstskolor;Gerlesborg; ligger 19 minuter från mitt arbete! Här har jag gått otaliga kortkurser och blivit inspirerad och undervisad av några av Nordens främsta akvarellister. Hobbien håller nu på att bli mer proffesionellt, och vid årsskiftet stod mitt nybygge i Kämpersvik klart; "Galleri von Elern"och det kommer att ha premiäröppet till påsk. Här har jag min ateljé , och tanken är att jag också skall kunna erbjuda kurser och utställningar av externa konstnärer.

Vi får inte glömma bort att inget är självklart eller beständigt. Små förändringar kan i framtiden innebära att vårt genuina inte längre finns kvar. Tänk på det nästa gång man tar bort en traditionell brygga till förmån för en pontonbrygga eller man spränger lite extra i de rosa bergen , eller ålägger våra yrkesfiskare ännu mer tokigheter.
Tack för att jag fick göra min röst hörd.

/Anna von Elern/

Bild på Markus Brink

Ur nyhetsbrevet mars 2017

"Att längta hem till Tanum"

En gång Tanumsbo alltid Tanumsbo. Jag växte upp i kommunen under åren 1975-1993. Sedan dess har jag mestadels bott i Göteborg. För mig finns mitt hem i Tanum, att vi kommer flytta tillbaka är en självklarhet för både mig och min fru. Kommunen ger mig känslan av lugn, trygghet och frihet. Att jag flyttade berodde på studier. Jag utbildade mig till väg- och vatteningenjör på Chalmers och startade upp min yrkeskarriär på NCC. Efter 8 år på NCC fick jag frågan att bli VD för Erlandsson Bygg AB. Erlandsson hade då kontor på 3 orter, omsatte 185 mkr och var 65 anställda.

Sedan dess har vi förvärvat bolag till en total omsättning på närmare 1 miljard och vuxit organiskt med cirka 3 miljarder. Vi omsätter 2016 närmare 4 miljarder och är 1000 anställda. 
År 2010 etablerade vi verksamheten på ”hemmaplan” i Tanum. Vi förvärvade året därpå de anrika byggföretagen Bohusbyggarna och Mattsson & Nilsson, som fortfarande utgör grundstommen i regionen. Idag har vi 100 anställda och omsätter ca 300 miljoner i Norra Bohuslän. Det är avgörande för oss att arbeta lokalt med lokala medarbetare. Chefen för den
satsningen är Robert Johansson, bördig från Hamburgsund. Han är en riktig Erlandssonare som arbetar efter våra värderingar.

Att arbeta med värderingar är något som är avgörande för mig, Robert och vårt företag. De värderingar som är viktiga för mig och mina kollegor är laganda, ansvarsfull och personlig.

Min grund fick jag från min mor Christina Brink (flicknamn Palm) och min far Karl-Erik Brink, båda bördiga från kommunen. De ägde och arbetade på bensinstationen mitt i Tanumshede (som inte längre finns kvar). Denna bensinstation är något som satt stor påverkan på mig och min bror och våra liv. Att tänka service och arbeta långsiktigt är något som format mig.

Som sagt Tanum har haft och har fortfarande stor inverkan på mig. Jag kan ofta längta hem till klipporna, havet, de boende, min bror med familj, släkten och den fantastiska naturen! Som sagt jag kommer att komma hem…

/Markus Brink/

Bild på Nancy Hebbelinck

Ur nyhetsbrevet februari 2017

"Från Belgisk rotlös till svensk ro i Bullaren"



Bullaren är hemma för mig nu. Det är den plats där jag vill vara. Här har min familj och jag slagit oss ner och funnit vår väg både privat och arbetsmässigt.
Vi sökte oss aktivt till Sverige, min man och jag. Jag sökte jobb här på flera ställen. Att flytta hit med moderbolaget som jag jobbade för då var inget som jag övervägde. Men när jag sade upp mig så fick jag ett erbjudande från dem att flytta hit och det gjorde vi.
Jag jobbade för moderbolaget som hade Extrafilm i Tanumshede. Det var så jag hamnade här i trakterna och Bullaren blev valet för boende.

När vi kom hit för att kolla, min man och jag, så var det Kristi himmelfärdshelg och den låg det året sent i maj. Det var soligt och vackert så vi tvekade inte utan sade ja direkt. Det var inte svårt. Vi kunde bara inte förstå hur det kunde vara ”fel” sida på E6:an som arbetskamraterna senare skämtsamt kallade det. För oss kunde det inte vara mer perfekt.

De första åren var min man hemmaman. Ett val vi inte ångrar. Vi hade ett barn då och ansåg att det inte var barnets val att flytta hit, så vi bestämde att en av oss fick vara hemma och ta hand om barnet och se till att det mådde bra och blev integrerat i samhället. För mår inte barnen bra så mår inte föräldrarna bra heller och då hade vi inte kunnat stanna utan fått flytta tillbaka.

Att stanna i Sverige var verkligen vad vi ville. En nyckel för det var språket. Men det var svårt i början. Jag hade huvudvärk de första fem månaderna jag var här. Min chef och Extrafilms vd Göran Rosmark sade till mig att den första månaden du är här får alla prata engelska med dig och du får prata engelska med dem. Den andra månaden ska alla börja prata svenska med dig men du får fortsätta prata engelska. Efter tre månader ska även du prata svenska med alla.

Jag tänkte att vi får väl se hur det går, men så blev det faktiskt. Alla var fantastiskt bra på att hjälpa mig. De var otroligt duktiga och korrigerade mig hela tiden. Och under åren har jag samlat på mig en del roliga historier om felsägningar som jag kan bjuda på.

Att flytta från Belgien till Sverige innebär omställningar på många plan. Länderna har många likheter men skiljer sig även en hel del. I Sverige är vi 10 miljoner, i Belgien är vi 11 miljoner invånare. Men med skillnaden att i Belgien lever vi på en yta som är lika stor som Dalarnas och lite till, så vi bor väldigt nära varandra. Bara det är en enorm skillnad mot Sverige. Det speglar även folket. Vi är lite mer avslappnade här uppe och där nere går det lite snabbare, fortare och vassare ibland. Sedan kan det även vara temperament i människor, men i grund och botten har vi samma kultur, vi har samma grundvärderingar. Vi belgare är kanske lite mer högljudda än svenskar.

Min uppväxt var inte traditionell i den bemärkningen att vi flyttade ofta. Belgien, Schweiz, Sydafrika och Brasilien är ställen där vi bott.

Min pappa hade ett flyttande jobb så vi hann inte landa i Belgien. Vi bodde tre år på samma ställe, sedan flyttade man. Då blev det ny skola och så blev man lite ledsen, men det gick bra. Man blev förändringsbenägen av det i alla fall. Det har varit en fördel tycker jag. Vi har fått uppleva väldigt mycket och blev väldigt tighta som familj. Men det gjorde även att jag var rotlös ganska länge, jag skulle alltid ut och bo någon annanstans. Det var först när vi kom hit som jag kände att här ska vi vara.

När Extrafilm lade ner i Tanumshede påverkade det en hel bygd. Det var en stor arbetsplats och många förlorade sina jobb. Jag tyckte också att det var jobbigt. Många människor hade varit där under så lång tid. Men det gick bra för väldigt många. För min del fanns det ju inget annat val. Antingen var det att flytta tillbaka till Belgien eller så fick man flytta till Göteborg, en annan större stad, eller välja att stanna kvar och se vad som händer och göra det bästa av situationen. Vi kom väldigt snabbt till den insikten att nummer tre får det vara och så får vi se vad som händer. Det gäller att vara förberedd om turen kommer förbi, och turen kom förbi. Jag fick snabbt ett annat jobb.

Och på den vägen har allt fortsatt. Numera är det - som sagt - Sverige som är hemma för oss och vi har tagit till oss en och annan svensk sed också. Det är egentligen bara choklad, pommes frites och öl vi kan längta efter.

Reser vi utomlands numera, har vi med oss svenskt kaffe… även till Belgien. Det kompenserar för mycket!

/Nancy Hebbelinck/

Bild på Hans Schub

Ur nyhetsbrevet december 2016

"Föreningslivet är basen i vårt samhälle"


Mitt efternamn till trots är jag bördig från Fjällbacka. Vid förra sekelskiftet startade min mormors mor och far ett handelshus på torget i vårt samhälle. Det finns inte så mycket dokumenterat från denna tid men min mormor berättade gärna mustiga historier om magasinen, de levande djur som ibland förvarades där tillsammans med spannmål. fisk, läder, manufaktur och annat som såldes i deras butik. Det var före kooperativen och handeln var därför omfattande med fiskare och bönder. Mormors mor skrev dessbättre memoarer och ur dessa har jag också kunnat hämta många historier. En sådan var beskrivningen av hur folket i samhället firade nyårsnatten 1899. Man samlades på torget med fyrverkerier och det ordnades spontandans i ett magasin.

Inspirerad av detta bidrog jag 100 år senare till att föreningarna i Fjällbacka arrangerade ett storstilat millenniefirande. Vi fixade en femkamp på Ingrid Bergmans Torg, Café Bryggan öppnade med korvgrill och varma stärkande drycker, ett fackeltåg avgick till kyrkan för en väntande musikgudstjänst och ett 100-tal fjällbackabor samlades sedan på Badis för en nyårssupé. Det nya året ringdes in på torget med ett utomhus-bildspel på en husvägg, musik och det hela avslutades med ett imponerande fyrverkeri. Till detta hade företag och privatpersoner donerat pengar. Denna natt var vi drygt 500 personer på torget - halva samhället alltså!

Nu är det bara en dryg månad kvar till nyår 2017. Då kommer det att ske igen: fortfarande serverar Café Bryggan grillad korv och varma drycker, fortfarande går fackeltåget till kyrkan, fortfarande hålls en musikgudstjänst inför en stor ”publik” och fortfarande samlas hundratals människor på torget, dock numera med egna raketer och fyrverkerier. En krog brukar abonneras för privat nyårsfest.

Det här tycker jag är ett bra exempel på hur ett litet samhälle kan bidra till sin egen och till kommunens utveckling. De ideella krafterna kan vara enormt starka och om folket samtidigt ställer upp så kan sådant här ske. Det är också anledningen till att jag engagerar mig, både i samhällets föreningar men också sedan många år i politiken. Jag tycker nog att ett politiskt engagemang också är att jämföra med en samhällstjänst, man lär sig hur samhället (läs kommunen) fungerar och hur man kan påverka.

Egentligen är jag utbildad ma-no lärare och efter 10 år på en skola i Göteborg blev jag uppringd av dåvarande rektorn på Tanumskolan som frågade om jag var intresserad av att söka en ledig tjänst på min egen, gamla högstadieskola. Detta var 1995 och min fru och jag hade då en dotter på 3 år och trots att livet i storstaden var bra tvekade vi inte att söka oss tillbaka till (mina) rötter. Vi har heller aldrig ångrat det och våra två barn som nu är utflugna har nog inte heller saknat något, tvärtom skulle jag säga… T ex har de båda haft sina sommarjobb i gästhamn och turistbyrå och dottern valde sedan att läsa en högskoleutbildning inom turism.

Jag var alltså 35 år när vi valde att återvända till hembygden och jag tänker att det är så det måste vara. Uppväxt, utflytt och sedan återkomst. Frågan är bara när i livet man bestämmer sig för återkomsten. Är det när barnen är små eller sker det först vid pensionering?

I Fjällbacka brukar vi ju säga att husen i de centrala delarna är mörklagda under större delen av året. Men även här ser vi att det skett en förändring de senaste ca 10 åren. De med fritidshus kallar vi ju numera för del-årsboende och det är just precis det många är, de bor delar av året i Fjällbacka. Och då är det till exempel vårt numera traditionella nyårsfirande som bidrar till detta. Och vår julmarknad. Och vårt valborgsfirande. Och makrill-VM. Och allt annat som arrangeras av vårt starka föreningsliv.

Och de starka föreningarna finns ju i alla samhällen och orter i vår kommun!

Hans Schub
IKT-pedagog i Tanums skolor och ordförande i miljö- och byggnadsnämnden (m)

Bild på Ingemar Ung

Ur nyhetsbrevet december 2016

"Rabbalshede på kartan"

Jag föddes på marknadsdagen den 24 augusti 1950, det är den enda gången jag har missat Rabbalshede marknad. Mycket har hänt sedan dess, men så är livet för en entreprenör. Det fann sig naturligt att etablera kontoret för Rabbalshede Kraft AB i anslutning till marknadsplatsen.

Det var några tuffa och lärorika ungdomsår, när pappa Einar körde taxi i sin gamla Volvodroska. På den tiden innefattade transporterna allt från taxi till sjuktransporter och bårbil, ja det finns en historia om det också men den kanske vi inte tar här. Min mamma Elin hade MS och jag tillsammans med min broder Roland fick ställa upp på hemmaplan, hemhjälp var det inte frågan om då. Även om dieseloljan kostade 10 öre per liter så kunde det vara ganska kallt i huset ibland, och då fick man fylla varmvatten i flaskor och stoppa ner i sängen för att få upp värmen.

Jag har minnen från vissa höjdpunkter från denna tid, som när vi någon gång per månad köpte ”hönökaga” och pålägg till det, det var lyx på den tiden. Det var även upplevelse när Gillivara Herman kom på besök och berättade om när han hade fått en så stor gädda i Alnässjön, att den drog runt båten och honom två varv runt sjön innan den tröttnade. Efter att Einar och Herman hade druckit ett par kaffehalvar, gick vi ut och tittade på stjärnhimmelens glans och spanade efter ljuset från Sputnik 1 när den blinkade förbi.

Under denna tid startade Einar Rabbalshede Lådfabrik som försörjde traktens fiskare med fisklådor. Det blev många blåslagna fingrar när hammaren gick varm. Jag gick i skolan och skötte kontoret samtidigt och min broder Roland körde den stora trailern, som var klassad som epatraktor. Vi sågade lådkubb som Roland hämtade med epatraktorn och lastade med vajerkran. Ofta var Henning Bäckström, en av profilerna i bygden - ja originalen, med och en gång fick han ett finger avslitet. ”Tvi tvi”, sa han då, ”vi lastar färdigt lasset så åker jag med Einar till doktorn sen”. Henning var även den som gav namnet ”Oljeberget” till samlingspunkten på Rabbalshede Marknad, där än i dag många ”original” samlas.

En dag kom Einar på att spika ihop en lastpall och lastade in den i sin amerikanare. Han körde till Munkedals Bruk och träffade inköpare ”Isak”, och försäljningstekniken gick hem. Det var startskottet på Rabbalshede Pall AB som i dag är ett viktigt företag i bygden, numera under namnet Aven. Ja ”hönshuset” fick byggas till några etapper, vi byggde och Einar åkte till kommunen och sa att nu får ni komma och godkänna det hela, och bygglovet beviljades naturligtvis, så lätt var det då. Einar gjorde inga likviditetsprognoser, så när checkhäftet var tomt ringde han till kunderna och sa att nu får vi ha mer betalt, och 10 % höjningar då och då gjorde ju gott.

Fotboll var ett stort intresse i ungdomsåren, vi mötte bland annat Kärret och då kom Anders Hedström körande i sin Volvo Duett med hela fotbollslaget inproppat, det gick på den tiden. Pappa Einar var ofta linjeman och en match vinkade han av mig för offside, jag blev väldigt arg och hävde ur mig ett antal svordomar, det var enda gången jag blivit utvisad. Karriären tog slut 1973 då jag fick en knäskada, som även inneburet ett antal operationer i knät och efter hand även i ett antal andra leder.

Allt eftersom tog jag över ledningen av Rabbalshede Pall tillsammans med min broder Roland och utvecklade företaget under 70- och 80-talet till att bli ett av de ledande i Sverige inom branschen. Det blev en hektisk tid då utvecklingen gick framåt i rask takt, ja så kom både mobiltelefon och datorer som hjälpmedel under 80-talet, även halva fabriken brann ner, men byggdes snabbt upp igen. Många av bygdens ungdomar fick jobb under den tiden. Själv hittade man stora kärleken och så blev man ”stadgad karl”, bildade familj och fick tre underbara barn: Johan, Elias och Jessika.

Ett minne jag har från 1974 var när den stora skogsbranden på Hud härjade och alla som kunde fick ställa upp och hjälpa till att släcka. Henning tillsammans med Knutte var med, även han original, de blev törstiga så ”Sven på affärn” fick komma med öl. Knutte slog sig då ner i gräset och sa: ”Lat bränne”. Man kunde även se Fritz Georg vingla förbi på sin cykel iklädd kavaj och hatt, om han inte satt hemma och skrev kåserier och historier till tidningarna, ja ännu ett original. Efter Fritz så tog ”Cykel-Roy” över på vägarna, ett glatt vinkande inslag i trafiken som de flesta bilister uppmärksammat.

Ja på den tiden fanns flera affärer i Rabbalshede, numera får man strosa på shoppingcentret i Tanumshede. Som tokig entreprenör hann man även under denna tid med att driva järnaffär tillsammans med broder Roland samt livsmedelsaffär och vägkrog tillsammans med kompisar från Rabbalshede, vi skulle ju ”rädda” bygden.

Som visionär och entreprenör gick Rabbalshede Pall i början av 90-talet tillsammans med Forsvik- och Hasselforskoncernen som drev en liknande verksamhet samt två stora sågverk. Även det blev hektiska år och innebar mycket resande. Tyvärr kom fastighetskrisen som ledde till mycket svåra tider för sågverksbranschen som i mitten av 90-talet resulterade i en kris, och Rabbalshede Pall såldes och andra bolag i koncernen kursade, ja så var man en erfarenhet rikare. Till råga på det startade vi kort därefter Ung Pac som blev en kort historia.

Med mitt och familjens stora intresse för naturen så fann det sig naturligt att vi flyttade till Bransteby 1993, en gård som jag köpte samtidigt som mammas föräldraställe Tungene, som angränsar. Det var en dröm som gick i uppfyllelse och jag kunde njuta av mitt stora fritidsintresse, jakt och hundar. Jag har genom åren haft många fantastiska hundar och för tillfället är det Mona en blandras mellan jaktspaniel och vaktel, se foto.

I början av 2000-talet var jag anställd en period hos ALMI, men det kliade i entreprenörens fingrar och jag startade 2005 Rabbalshede Kraft AB och inredde ett kontor hemma i ladan. Jag såg en möjlighet att bidra till att vara en del i att rädda vår fantastiskt fina natur vi har genom att producera miljövänlig energi. På den tiden var det dubbelt så höga elpriser mot idag så det var lätt att attrahera kapital. Rabbalshede bördige Bertil Jönsson stoppade in den första millen som var startskottet på det hela, sen var det ganska lätt att skrapa ihop ytterligare 100 mille vilket gav möjligheten till att bygga de sex första vindkraftverken på Hud.

Bolaget har därefter utvecklats till att bli en av de ledande i Sverige inom sin bransch och har i nuläget 71 turbiner i drift med en årlig produktion om över 500 GWh. För egen del har jag nu trappat ner och jobbar halvtid, men hoppas att bolaget kommer att utvecklas vidare med eller utan mig.

Ibland har livet vissa vändpunkter och 2015 var ett sådant år, med en slitsam skilsmässa och en upptäckt cancer som opererades samma år. Efter hand har jag hämtat mig från detta och idag får jag ta dagen som den kommer. Om man får ha några önskningar för resten av livet, så är det att:
– det går bra för mina barn, – få barnbarn, – få vara fri från cancern, – hitta ny kärlek, – sjunga Samborombon, – tillbringa mera fritid tillsammans med vänner och hundar, ja önskelistan är mycket längre än så.

Jag känner att jag gjort en hel del för att sätta ”Rabbalshede på kartan”, en del tokigt och en del mindre tokigt. Ja en del kanske till och med ser mig som ett original i bygden, något att tänka på nästa gång man besöker ”Oljeberget” kommande vårmarknad.

Ingemar Ung, Rabbalshede

Bild på djur i bur

Ur nyhetsbrevet september 2016

"Frid för själen"

Bohuslän med sitt underbara barska, karga, ljuvliga och vackra landskap är förmodligen en av jordens underbaraste platser. För mig är det platsen där jag får hämta andan, återfå krafterna och bara njuta och slappna av. Att bara få sitta vid havet känna doften, vinden i ansiktet och se ut över det stora oändliga blå är något som fler människor borde göra!
Mitt namn är Tom Svensson och jag är bevarandefotograf och har världen som arbetsfält. Jag bor i Fjällbacka och har gjort så i över 25 år, mina barn är uppväxta här och här kommer jag bo kvar tills den dagen jag ställer stövlarna.

Att arbeta med hotade arter och som jag gjort under ett antal år, mot tjuvjakt och illegal handel är påfrestande och tufft. Det är inget att sticka under stol med att det påverkar än, inte så mycket hoten som att se hur hemskt människan behandlar djur o natur. När jag med dold utrustning lyckats dokumentera hur den illegala handeln går till i tex Myanmar (Burma) och sedan lyckas smuggla ut materialet, känns alltid en tillfredsställelses. Men också en sorg och en ibland en uppgivelse om hur vi beter oss. Dessutom när jag tänker på att vi svenska som turister beter oss precis lika dant blir jag beklämd och sorgsen. Vi borde tänka till lite mer när vi håller semester, men det är precis som om när vi åker iväg till tex Asien att vi lämnar hjärnan hemma och tycker vi kan bete oss hur som helst utan att tänka på konsekvenser inte mest för oss själva men för djur o natur.

Hur ofta händer det inte att svenska turister sitter och äter och fram kommer en ungkillen/tjej med en liten söt gibbonunge (primat) och undrar om inte ni och barnen skall ta en bild ihop med denna. Barnen blir naturligtvis överförtjusta i denna ljuvligt söta unge och ni är ju ändå på semester så klart barnen skall få det. Sagt o gjort för en liten slant får de sina bilder. MEN ! vad ni inte tänker på är att för att denna unga man skall kunna sälja dessa bilder till er så går han/hon ut och dödar en hona med unge, då dessa lever högt upp i träden så dör 9 av tio unga i fallet ner till marken. Dvs det dödas 19st för att få en som ni tar en bild med. När ungen sedan blir större och inte lika söt och kanske tom farlig, då de är extrem starka så dödas även denna. Sedan går man ut och dödar fler och allt detta för en bild skull, är det värt det ????
Detta är bara ett exempel på de effekter ni som turister har på djur o natur om man inte tänker till.

Undvik alltid all form av fotografering av er eller era familjemedlemmar ihop med djur.
Låt ALDRIG era barn eller ni själva klappa rovdjur, då de plågats mycket för att ni skall kunna sitta nära eller så ni kan röra dem. Lika mycket som hur man psykiskt inte bara bryter ner rovdjur så gör man också med tex elefanter så ni skall kunna rida på dem.
Är det värt det?

Att ni bidrar med att djur plågas och utrotas bara för att vi skall kunna få en bild eller rida, Är det värt det ?

Så nästa gång ni är ute och reser fundera på om ni verkligen skall göra detta plus massor av andra saker som ni säkert upptäcker om ni tar med hjärnan på resan och ställ er frågan:
Är det värt det?

Vill ni bidra till att de plågas och utrotas?
 
Detta är en del av allt jag arbetar med och därför finns det inget bättre än att få njuta av lugnet och det vackra Bohuslän. Tänk på att alla inte är lika lyckligt lottade som vi!

/Tom Svensson

Jacob Agertoft

Ur nyhetsbrevet juni 2016

"Hur har ni det därute?"


”Ja, hur har ni det därute? Det är allt lite mörkt så här års va? Kassörskan tittar med glada ögon på min flickvän som tittar frågande tillbaka och svarar ...”Eh, därute? Eh,Bra?”

Det var slutet av November 2006, klockan var sex, det regnade, var mörkt och det fanns exakt två personer på ICA Skutan. Kassörskan och min tjej. För min dåvarande flickvän och nuvarande fru Sofia så var det inte självklart att folk hon träffade i affären skulle veta vem hon var eller var hon bodde. Hon hade precis flyttat upp från centrala Göteborg och nu bodde vi båda i det lilla huset, längst ut där vägen slutade. För tjejen i kassan var det fullständigt naturligt att veta vad hennes grannar gjorde även om de bodde en mil bort och att bekräfta att hon brydde sig om dem. För mig, ... för mig är det i efterhand ett litet bevis på varför jag vill att våra barn skall få växa upp i ett mindre samhälle än den halvstora staden vi bor i just nu.

Jag heter Jacob Agertoft och driver Joreviken Fastighetsbyrå i Fjällbacka. När jag fick frågan om att skriva några rader till nyhetsbrevet bestämde jag mig tidigt för att jag ska INTE prata om hus, boende och alla de andra saker som tillhör vardagen för en fastighetsmäklare, eller hur vi kan underlätta för företagen och få en ännu bättre utveckling i vår kommun.

Nej, jag ska prata om människorna här i Tanum, identitet och nyfikenhet. Om människor som bryr sig, respekterar och är lite modiga.

När jag växte upp på Tegelstrand söder om Hamburgsund visste alla vem jag var. I den världen som var min, fanns min familj, mina vänner som jag lekte med varje dag och en mängd gamla gubbar och tanter som bodde runtomkring. På gott och ont visste alla precis allt om varandra och även om mig. För mig var det naturligt och inget jag reflekterade över förrän jag som 16-åring flyttade till Uddevalla för att gå på gymnasiet och börja en ny fas i mitt liv.

Bilden av landsbygden är att folk lider av xenofobi, att man ogillar olikheter och influenser utifrån, och att alla vet allt om alla. Som jag skrev så vet kanska många mycket om vissa, men min uppfattning är att det är i övrigt är precis tvärtom i Tanums kommun. Folk är otroligt snabba med att prova på nya saker, man välkomnar och är mycket positivt inställd till folk som flyttar hit för att starta verksamheter och man är i mitt tycke väldigt accepterande när det kommer till andras beteende och livsval så länge det inte går ut över andra och så mycket mer än så kan man knappast begära i min bok.

Man hejar på varandra i affären eller om man möts på promenaden - man är inte osynlig. Och det här tror jag är en framgångsfaktor på två plan. Dels anser jag att ett samhälle där människor syns och ingår i ett sammanhang och har en historia är bättre än ett samhälle där man sätter upp ett extra armstöd i mitten på parksoffan för att hindra hemlösa från att sova. Men framförallt att synas och att få en identitet är en klar faktor som lockar folk utifrån att bosätta sig här. Jag vet, för jag har frågat dem. Sen nämner de dessutom allt det där andra också naturligtvis som havet, naturen, fisk och skaldjur, och så den trevliga fastighetsmäklaren och närheten till Oslo och Göteborg.

Nyfikenhet. Jag tror att vi människor mår bra av att få vara lite nyfikna ibland, att pröva en annan synvinkel, att se världen utifrån någon annan plats än den vi använder varje dag. Att göra något du inte trodde du skulle våga eller varför inte bara en gång bryta en gammal vana? Jag talar naturligtvis för mig själv med, som nu vid fyrtioårsålder plötsligt börjar cykla i skogen, och fundera på att bygga en kajak i vardagsrummet. Sofia är... fundersam på behovet av just det där med nyfikenhet.

Här kommer tre konkreta förslag från mig till dig som nyfiken och modig Tanumsbo.

  1. Gör ett miniäventyr! Paddla i gummibåt längs Anråsälven eller klättra upp i berget bakom huset som du inte varit uppe i sedan du var tolv år gammal. Du behäver ju inte ta den högsta toppen, det är känslan och viljan som räknas.
  2. Gå med i Prideparaden i Hamburgsund 7-8 Juli 2016.
  3. Försök att få en god vän med familj att flytta till Tanums kommun. (Jag vet av egen erfarenhet att det där med att vänner övertalar har god effekt, i alla fall på mig och Sofia.)

/Jacob Agertoft

Anders Eklund

Ur nyhetsbrevet maj 2016

Skärgårdsidyllen lockar och engagerar

Jag är uppväxt i det karga bohusländska landskapet. Min kropp och själ är pinad av väder, vind och salt vatten. Varma daggiga sommarmorgonar. Dagar när havet ligger som en spegel. Då det är så vackert att hjärtat skriker. För mig är det kontrasterna som gör det. Årstidernas växlingar. Förändringarna i naturen. Hur många jag möter när jag kikar in på matvaruaffären för att handla mjölk. Och jag slutar aldrig att fascineras. Allt detta och lite till gör att jag i vuxen ålder återvänder till Tanums kommun med man och barn.

Jag heter Ingela Holgersson, född Haglund i Göteborg år 1971. Vid fem års ålder och efter lika många års pendlande mellan veckor i Göteborg och helger i Grebbestad, köpte min pappa Ulf en fiskebåt som låg på havets botten i Öckerö hamn. Det var början på flytten till fritidshuset i Grönemad och en livslång kärlek till havet och denna skärgårdsidyll. Vid fem års ålder var jag ett av barnen i den första kullen på nya förskolan i Charlottenlund - Lunden. Mamma June började arbeta på Grebbestads Folkhögskola.

Åren har gått och min nyfikenhet har varit stor. Jag har haft möjlighet att vara på många ställen, i vitt skilda sammanhang och provat på många yrken. Men det är intressant att se vad som sker i livet. För när min dotter fyllde fem år, flyttade jag med familj till vårt fritidshus i Grönemad. Mina barn började på förskolan i Lunden. Vi lever till del av havet och min man Marcus arbetar deltid på Grebbestad Folkhögskola, där jag känner mig som hemma.

Människor från min barndom, uppväxt i Grebbestad, mina år som skidguide i Franska alperna, stjärnkrogar i London och Västindien, och inte minst decenniet på Greby’s i Grebbestad, mina studiekompisar från universitetet eller åren som Informatör på Backa Teater, som Event Manger på Semcon under Volvo Ocean Race eller som Kommunikationschef på Regionteater Väst i Uddevalla och Borås, ställer oftast frågan; – Hur trivs du?

Det som slår mig när jag får frågan är att jag inte vet. De senast fem åren som jag tillbringat i Tanums kommun har varit så fyllda. Så fyllda med så mycket, att jag inte vet. Fyllda av mycket som jag mår bra av. Först och främst har åren varit fyllda av min familj. Min familj som ger mig allt. Förbehållslös kärlek. Fantastiska reflektioner kring livet, vänner och saker däromkring. Sen har livet fyllts på med saker jag tycker behövs, jag tycker om och brinner för. Jag har dragit igång babysim med Babysimmarna, simskola i havet med Kustsimmarna, kajak-, SUP- och havsupplevelser med Skärgårdsidyllen och nu senast projektet Vrakgods www.facebook.se/vrakgodslänk till annan webbplats #vrakgodsa

Och tur är att fler, likt jag och min familj, har lockats och engagerats i vår skärgårdsidyll. I Tanum har jag stött på fantastiska, kompetenta, varma och engagerade människor som min yogalärare i Svandal, lärare och elever på Grebbestads Folkhögskola, Motorsågskurser i Bullarens skogar, Gröna kort i Golf i Fjällbacka, Jägarexamen i Tanumshede, Biodlarkurs i Rabbalshede, min frisör på Hamburgö, personal i Tanums kommuns Barn- och Utbildningsnämnd, Tanums Hamnar, Futura, näringslivsutvecklare och receptionister och inte minst Parkförvaltningen, Friluftsfrämjandet, styrelser i väg-, vatten- och hamnföreningar, grannar, kollegor och samarbetspartners i TanumTurist, Ostronakademin, Grebbestads och Grönemads samhällsföreningar, på TanumStrand, Swedmount, Grafeio, Tedactive, Catxcalot, Telegrafen, lärare och pedagoger till mina barn och föräldrar till mina barns klasskompisar med många fler.

Vissa dagar måste jag nypa mig i armen. Jag tror nästan inte det är sant. Det har hänt att jag börjat dagen i ottan med en reklamfilmsinspelning till havs där vi åker ut med Ribbåt för att möta den öppna horisonten i sittbrunnen i en kajak, för att i nästa sekund sitta i ett ledningsgruppsmöte och diskutera pressmeddelanden och strategier, innan jag på kvällskvisten drar på mig baddräkten för att sjunka ner i den medelhavsvarma bassängen och möta upp ett 50-tal familjer som med entusiastiska ögon tittar på mig för att dom av hela sitt hjärta vill ha kul och lära sig att simma. Efter en sådan dag är det skönt att det finns ett gäng människor som det är helt okej att bara få vara med.

Så tillbaka till frågan om jag trivs. Efter 5 år i Tanums kommun var det bara att bestämma sig, så ja. Nu trivs jag! För har man en förkärlek till kontraster och tycker om att omges av engagerade människor, så kan man inte annat än att jubla. Jag får göra det jag tycker är viktigt, roligt och brinner för. I närhet och med familj. I världens vackraste skärgård!

Anders Eklund

Ur nyhetsbrevet mars 2016

Borta är spännande och ibland fest, men hemma i Grebbestad är det nog allra bäst...

Jag skulle nästan kunnat kopiera Lotta Kristiansens rubrik från hennes kåseri för ett år sedan. I mitt fall skulle det i så fall stå - Tack mamma och pappa för att vi bor i Grebbestad. Bakgrunden är att familjen Eklund väldigt tidigt 1950-tal väntade tillökning och lärarbostaden utanför Hjortkvarn, söder om Hallsberg på Närkeslätten, skulle bli för trång med 5 personer i hushållet. Pappa Erick sökte med ljus och lykta efter ny lärartjänst och fann någonstans att folkskolläraren i Grebbestad i norra Bohuslän visst skulle flytta. Sagt och gjort, pappa tog kontakt med skolstyrelsen i Tanum och efter studier av hur norra Bohuslän såg ut - det fanns ju liksom inget internet där man hittar allt man behöver veta och lite till - så tog han sin röda Husqvarna mc med växel på tanken och körde till Västkusten och anställningen blev klar.

I mitten av juli gick flyttlasset till Grebbestad till den stora fina lärarbostaden mellan kyrkan och skolan. En månad senare kom jag, dvs. föddes hemma i lärarfamiljens ”master bedroom”. Omgående tog ett antal lokalt tongivande familjer i samhället kontakt med den nyinflyttade familjen Eklund - bankkassören, prästen, stenhuggerichefen, folkhögskole-rektorn, klädhandlaren m fl - och de blev sedan vänner för livet.

Nu är det andra, tredje och fjärde generationen i dessa familjer som är en del av min familjs vänner. Fantastiskt och inte alls så som man hör ibland - att det skulle vara svårt att bli accepterad som inflyttad till de bohuslänska småsamhällena, utan precis tvärtom !!

Uppväxt, skolgång och ungdomsår förflöt som normalt under 50- och 60-talen: det blev realen i Strömstad, gymnasie i Uddevalla, lumpen i Göteborg och Stockholm och sedan jobb och boende i Trollhättan och Göteborg.

Karriären drog förstås iväg oss till andra platser än lilla Grebbestad, men med ålder och ökad visdom inser man att det inte alltid är grönare på andra sidan staketet, utan snarare tvärtom, i de flesta avseenden är det absolut grönare i Tanum !

Under alla år, ända fram till den definitiva återkomsten 1999, finns det en gemensam nämnare - Grebbestad - det var och är alltid HEMMA !

Då jag, och senare hustru Barbro, bodde i Göteborg och Trollhättan var vi nästan hela året runt i stugan i Grebbestad på helgerna och resan dit gick varje fredag ut på Sövallsvägen mot Krossekärr, med ett minutlångt stopp på toppen av backen för att insupa den vidunderliga utsikt över skärgården - detta måste vara himmelriket på jorden - och sedan till Klangs väg och den röda stugan. Det gäller fortfarande denna dag då vi varit borta från Grebbestad på någon längre resa, eller ibland bara behöver bli påmind om hur fint här är, ja då går färden till toppen av Krossekärrsbacken och utsikten ....

Efter nästan ett kvarts sekel i storfinansens värld och nära de femtio frågade jag mig själv – är det detta jag vill med resten av mitt liv ?

Svaret blev givet – nej, dyker chansen upp så ta den !

Chansen dök upp 1999 och jag tog den, och har inte ångrat en sekund av det beslutet på 17 år. Detta trots pappas förvåning: skall du verkligen lämna det fina jobbet på Skandia och flytta hem till Tanum för att bli kommunalt anställd ? Mitt svar var klart: SJÄLVKLART !

Vart vill jag då komma med denna berättelse från min verklighet ?

Jo, vi som bor i Tanums kommun har den stora förmånen att få finnas till och verka i en fantastisk boendemiljö med natur, kultur och livsförutsättningar som är helt unika, och ändå är det bara dryga timmen till stora Oslo, Göteborg och ännu närmare till Trestadsområdet.

Visst, samhällena har växt och förändrats sedan 60-talet, då kunde man gå till Ångbåtskajen och hem igen utan att möta en endaste själ, man kunde också hänga grillerna runt halsen på vintern och cykla till Bryggeridammen, Moltemyr eller sjöisen och spela hockey eller bandy med kompisarna, och på sommaren cykla till Hopptornet, Grönemad eller Edsvik för bad, spela fotboll på ängen nedanför Gisslerödsskolan eller Hagavallen eller ta den hemmabyggda Jolly Scotten för en segeltur tillsammans med andra segelkompisar.

Men i grunden är det samma Grebbestad nu som då. Gamla Grebbestadsbor har gått ur tiden, men nya har kommit till, både genom nya släktled men även genom inflyttning av familjer som likt oss insett vilket sagolikt område vi bor i. Man upptäcker och uppskattar vårt fina samhälle och inser att våra barn och barnbarn har otroliga förutsättningar att få en fin och mer utvecklande uppväxt här än i de stora urbanisationer som uppstått i storstadsområdena.

Lyckligen har denna insikt även drabbat sonen och hans familj, efter studier på andra orter inkl. "downunder" så har de funnit att arbete och boende kan finnas på närmare platser än där hundratusentals andra redan bor, och det är ju Barbro och jag som farmor och farfar till Anton evigt tacksamma och glada för.

Genom en god utveckling av kommunen, företagen och samhällena i Tanum ges fler chansen att njuta av det vi har här.

Min flytt tillbaka till Tanum och Grebbestad innebar ett mentalt lyft och att dessutom i 11 år få arbeta i skattebetalarnas tjänst med spännande och viktiga utvecklingsfrågor för kommunen – kan man ha ett ”finare” jobb än det ?

Som bonus kunde jag engagera mig mer i Grebbestads IF och hjälpa ungdomar till utveck-lande, meningsfull och nyttig fysisk aktivitet, som ger tusenfalt tillbaka när man nu ser lite i backspegeln. Det spännande med ideella åtaganden är även att få vara med att forma en framtid för många andra, vilket är givande och spännande.

Som avslutning av min hyllning till Tanum och Grebbestad lånar jag en strof från sången Ack Värmeland, du sköna, med en liten twist - Ja, här vill jag leva, ja, här vill jag dö.

Visst borde fler få ta del av det, eller hur ?

Men den sista delen av strofen kan ju gärna dröja ett bra tag, man vill ju få njuta av livet, Grebbestad, familj och vänner i många år till ....

Anders Eklund
Glad farfar och numera ideellt lagom sysselsatt passionär

Niklas Bontegard

Ur nyhetsbrevet februari 2016

Äntligen hemma...

Mitt namn är Carl Rune Niklas Bontegard, född Nordholm. Jag föddes och växte upp i Grebbestad under det färgglada” 70-talet med blommiga tapeter och bruna heltäckningsmattor. Får väl konstatera, så här efterhand, att jag trots den ångestladdade omgivningen lyckats få en trygg och skön uppväxt. Jag begåvades med två, hårt arbetande, kärleksfulla föräldrar som såg till att inget saknades – framför allt inte vad det gäller kärlek och uppfostran. Min uppväxt i Grebbestad, och Tanums kommun, kan inte beskrivas som annat än fantastisk. Har alltid känt mig tillfreds i det lilla turist-och fiskesamhället.

Jag har lämnat min hemkommun i omgångar. Det blev gymnasiestudier i Uddevalla och högskolestudier i Göteborg och Borås. Men jag såg alltid till att komma hem på helgen – för att tvätta veckans smutstvätt. Har aldrig varit mycket för gemensamma tvättutrymmen - provade en gång i Borås, men fick panik.

1999 skedde den största omvälvningen i mitt liv. Jag bodde
då ihop med en polare i Göteborg och jobbade på Gamle Port. Avslutade en helg hemma i Grebbestad med att kolla film och frossa pizza. Det var då samtalet kom från pappa! Mamma hade blivit sämre, mycket sämre. Hon och pappa hade åkt in till sjukhuset tidigare den morgonen då hon blivit lite förkyld. Kanske låter konstigt, men om man genomgått två gigantiska cellgiftsbehandlingar så kan en förkylning bli ganska allvarlig. Jag satte mig i bilen in mot Uddevalla, men kom bara till Huds Moar innan pappa ringde och sa att mamma hade gått bort. Resten är lite luddigt, men jag minns tydligt hur jag såg pappa komma gående i korridoren på Uddevalla sjukhus med väskan slängandes längs sidan och huvudet sänkt.

Snart därefter fattade jag beslutet att flytta hem igen, hem till Tanum och Grebbestad. Tur var väl det!!!

2003 bjöd jag, efter viss övertalning och lögn om att det bara var en vänskaplig ”dejt”, med en ung, nyinflyttad tjej till Tjurpannan på fika. Gött tänkte jag!! Men det skulle ta en massa slit och ett drygt år till innan jag bestämde att vi var ihop – hon hade lite svårt att bestämma sig nämligen, så jag gjorde det åt oss. För övrigt det enda jag bestämt sedan dess.

Vi bosatte oss i hennes dåvarande lägenhet i centrala
Grebbestad, och på köpet fick jag en härlig bonusgrabb vid namn Kevin. 2005 började jag jobba på Radio Prime i Strömstad, och vi beslutade att köpa hus i Spökstan Tanumshede. Många frågade hur jag kunde flytta till Tanumshede, men jag såg inga problem med det. Billigare med hus där än en lägenhet i Grebbestad just då, och vi ville ha vårt egna hem.

Sedan dess har tiden gått otroligt fort. 2008 föddes William, en fotbollstokig sjuåring med glimten i ögat. Jag får alltid en lite
tår i ögat när jag ser på honom, han är så skör och känslosam. 2010 föddes Novalie, tjejen jag fått för mina synder. Fast ändå den härligaste ungen i världen. Alltid glimten i ögat och vansinnigt kärleksfull – särskilt mot pappa. 2013 föddes vår tredje, en pojk vid namn Keoni. En härlig kille med ett
”fantastiskt” humör. Senast, och sist i raden, föddes Nicolina 2015. Vet inte så mycket om henne än, men hon ler i alla fal varmt mot mig och det bådar gott.

Sedan november 2015 har familjen, alla sju, bott på
Strandvägen 11 i Grebbestad. Mitt föräldrahem, platsen jag vuxit upp på, där jag lärt mig att inte slå en hammare i huvudet på folk, att inte kalla min mamma för fula saker, att veden inte staplar sig självt och att gräset klipps en gång i veckan. Jag har för övrigt klippt gräset här i snart 40 år, varje sommar. I år gör jag det igen, och förhoppningsvis många somrar framöver.

Jag hoppas, av hela mitt hjärta, att mina barn får en lika trygg och kärleksfull uppväxt som jag fått och att de vågar pröva sina vingar ute i vida världen. Det finns massor att se och upptäcka. Sen önskar jag att de alltid känner sig välkomna ”hem”!!!

Tack för mig //

Niklas Bontegard (Keoni stjälpte till på slutet)

Tove Bengtsson

Ur nyhetsbrevet januari 2016

Home is where your heart is

Första gången jag var i Tanum var jag 6 månader gammal och besökte farmor och farfar i deras sommarstuga i Kämpersvik. Jag var antaglien ganska ointresserad av var jag hade hamnat, men så länge familjen var nära var jag nöjd. Besöket hos farmor och farfar var ingen engångshändelse, utan varje sommar åkte vi dit och klämde in släkten i stugan. Med tiden blev det lite trångt så i mitten på 90-talet köpte min familj en egen tomt i Långsjö och sommaruppehället, och så småningom ”hemma”, flyttades dit.

Under uppväxten i Göteborg ägnade jag nästan all min fritid åt idrotten, så efter studenten gjorde jag som många andra i min ålder, tog sabbatsår och skulle "se världen" som i mitt fall blev Österrike och Australien. I Österrike genomförde jag en skidlärarutbildning och arbetade som skidlärare under två säsonger och levde livet. Dock insåg jag ganska snart att skidläraryrket inte var så glassigt som jag hade trott. Istället för att sola i liften och prata om "tyngden på dalskidan", så blev det mycket plogning i barnbacken, ta ungar till toaletten stup i kvarten och muta dem med gummibjörnar när de inte kunde sluta gråta. Men oj vad roligt det var, och expert på skidlärartyska blev jag allt! Jag trivdes bra och en go magkänsla smög sig in i mig redan under den första tiden, och jag började ana att det här med serviceyrken är spännande och något som verkar passa mig.

Efter mina sabbatsår var det dags att gå vidare. Sista sommaren i Kämpersvik med min farmor och farfar, som tyvärr inte finns bland oss längre, satt jag på altanen med farfar och diskuterade vad jag skulle läsa på universitetet. Jag velade fram och tillbaka och kunde inte bestämma mig om det skulle bli Geovetenskap eller Naturgeografi. Efter en stund tittade min farfar på mig och sa: "Vet du Tove, jag tycker du ska läsa turism." Jag blev helt paff. Det hade jag inte haft en tanke på, så jag frågade om han verkligen menade det. Han sa: "Jag vet att det skulle passa dig perfekt, det är din grej och du kommer verkligen gilla det." Det tog inte lång tid innan jag den där goa magkänslan infann sig igen och jag anade att han har nog rätt. Sagt och gjort, jag sökte och kom in på Turismprogrammet i Umeå.

Under flytten till Umeå var jag riktigt nervös, men redan första dagen på utbildningen kände jag på nytt den där goa magkänslan och jag bara vet att det här är helt rätt, det här är det jag ska göra. Tiden i Umeå var fantastisk rolig, utbildningen passade mig perfekt och jag fick nya underbara vänner för livet. Men hela tiden var det något som saknades, Tanum, platsen jag kallar hemma. Längtan till Tanum och Bohuslän gjorde att jag åkte ner från Umeå nästan så ofta jag kunde, framförallt under somrarna, för att få min dos av havet, vinden och klipporna.

Under åren har jag rest runt lite och fått möjligheten att se fantastiska platser i världen, men nästan överallt kunde jag hitta likheter med Tanum: Galapagosöarna är stilla havets Väderöarna, Godahoppsudden är Sydatlantens Tjurpanna, Benghura Island är i Mocambique kanalens Musö. När jag vandrade Inkaleden till Machu Picchu kommer jag på mig själv med att fundera på Tanums världsarv, och under vandringen går jag över likheter och skillnader mellan platserna och produktutvecklingen runtomkring.

Efter tre år i Umeå och med en färsk kandidatexamen i bagaget flyttar jag till Stockholm och påbörjar en tid med många roliga upptåg och aktiviteter, och träffar massa nya människor. Fritiden i Stockholm var rolig, och jobbet jag fick tag på var bra, men efter 1,5 år med att öppna post, koka kaffe, boka möten och springa ärenden åt andra kände jag att jag var tvungen att göra någon förändring. När jag fick syn på annonsen i Björklövet (den digitala versionen), tvekade jag inte länge innan jag skickade in min ansökan. Äntligen skulle jag få jobba med det jag brinner för, och dessutom på den plats som ligger mig närmast om hjärtat, besöksnäringen i Tanum.

Två år har gått sedan dess och nu befinner jag mig på en ny position inom besöksnäringen i Tanum, och nya utmaningar står för dörren. Turismen i Tanum och i Bohuslän är mycket betydelsefull och genererar mer än vad många är medvetna om när det kommer till både intäkter och sysselsättning. Det finns mycket statistik som visar på just det här, men det finns en annan aspekt av besöksnäringen som ibland glöms bort men som jag tycker är det mest intressanta: människorna bakom siffrorna, de som faktiskt kommer hit till Tanum. Det är personer som har jobbat hårt hela året och äntligen har semester eller unnar sig en weekend på hösten eller våren, och de väljer att lägga deras värdefulla lediga tid här hos oss i Tanum. Den här delen är det jag jobbar för, att ge dessa personer en fantastisk upplevelse till deras dyrbara lediga tid, något de kan drömma sig tillbaka till när de är hemma igen, och längta tills nästa gång de får uppleva det igen. För mig är det ett privilegium att få ha det jobbet, och det är riktigt häftigt!

Förutom mitt engagemang och arbete i besöksnäringen är jag även en s.k. ”Företagare-anhörig”, vilket jag tror är en stor bidragande faktor till den jag är idag. Min pappa har alltid drivit eget så företagsamhet har jag med mig sedan barndomen. Idag driver både han och min farbror några firmor här i Tanum, vilket givetvis innebär att jag är involverad mer eller mindre frivilligt, men alltid lika roligt och givande. Min sambo André driver ett båtbyggeri där jag också är involverad på olika sätt. För det mesta innebär det kvällar och helger på kontoret, men det kan också fram på våren innebära sista-minuten-inhopp i verkstaden när det börjar närma sig leverans och något båt behöver bottenmålas, golvet sopas eller mat lagas. Så om man springer på mig under våren eller början av sommaren då vi är inne i leveransveckor, och jag är mer eller mindre täckt av bottenfärg så är allt precis som det ska vara.

27 år efter mitt första besök i Tanum är jag tillbaka, jag har börjat mitt drömjobb och idrotten och träning har åter blivit en stor del av min fritid. Inte nog med det, jag och André har också köpt ett fantastiskt hus där vi bor tillsammans med vår fina skeppskatt Michu. Var huset ligge´r? I Kämpersvik. Cirkeln är sluten, och jag går in i år 2016 med en sådan där go magkänsla igen.

Tove Bengtsson
Operativ turistchef

Malin Sellmann

Ur nyhetsbrevet november 2015

Konsten drar...

Novembermorgonen är svart och blöt. Vinden tjuter i husknuten
och jag njuter där jag sitter och gör upp eld i köksspisen. Värmen sprider sig och glöden lyser på kissarna som otåligt väntar på att få slicka upp resterna av grötmjölken.Tänker på att jag nu gjort detta i fyrtio år här i huset vid foten av Brefjäll och jag känner detta är en av mina hemvister. De andra är hos mormor på Brynjegård i Jämtland och Rorkes Drift i KwaZulu Natal, Sydafrika. Karlstad där jag föddes och Kristinehamn, där jag växte upp, har inte satt samma spår och jag tror det beror på att vi inte hade en brasa i lägenheten. Hemma är där man gör upp eld säger man i Afrika.

På Konstfack på 1960talet där jag studerade ”dekorativt måleri” kom en stipendiat från det nystartade Konstcentret Rorkes Drift i Sydafrika för att lära sig textiltryck. Jag hade, som första målare, fått gå in i textiltrycksverkstaden och blev hans mentor. När han sedan beslutade att lämna apartheids Sydafrika kallade centret på mig för att fortsätta arbetet med verkstaden. Där blev jag och familjen kvar i sju år, men det är en annan historia.

Nu stod jag alltså med båda fötterna på jorden i Grebbestad, full av energi och arbetslust. Här skulle skapas arbetstillfällen! Jag och ett tjugotal kvinnor skulle trycka och sy på vintrarna för att sedan sälja under sommarmånaderna.

Sagt och gjort! Jag lyckades få med syrran och mor på idén, hyrde den stora affärslokalen i mitt emot COOP i Grebbestad en sommar i slutet av sjuttiotalet. Tryckverkstad med fem meters tryckbord hade jag byggt upp i källaren på Bocken C. Kunskap om de nya färgämnen, som kommit ut på marknaden under mina sju Afrika år, fick jag på Konstnärernas kollektivverkstad, först i Stockholm och sedan i Göteborg.

Sommaren gick, mor o syrran sydde och sålde, far skötte
bokföringen, jag körde post på dagarna och tryckte på nätterna. Men drömmen fick ett snöpligt slut. Skatteverket gjorde revision och fann att jag tjänat för lite pengar och inte betalt ut några löner. Därför sköntaxerade de mig, trots att familjen hade en månadslön och mitt vikariat som lantbrevbärare att leva på. Att använda ”eget arbete” som start kapital var min affärsidé, men att betala tiotusentals kronor, som jag inte hade, för nöjet? Det gick inte ihop.

Som tur var fanns det vid denna tid för oss konstnärer
fantastiska jobbmöjligheter med offentlig utsmyckning! Min generation fyllde offentliga byggnader runt om i Sverige i drygt femton år, med konst och fick vidareutbilda oss genom AMS kurser på kollektivverkstäderna! Textil var ett populärt material i de nya betongmiljöerna och jag har under åren gjort många egna offentliga uppdrag för kommuner och landsting, även här i Tanum. Men det största jobbet jag gjort var att trycka en ridå för Caje Huss, 6,5 m hög och 27 m lång, till Ulleviskolan i Köping 1980. Vi tryckte den i Bocken och spred ut våderna på gräsmattan utanför för att kolla passningarna. I Tanumskolans matsal hänger Peder Josefssons ridå, som jag hjälpt honom trycka i min verkstad på Kolmyrarna.

Gerlesborgsskolan var redan då en kulturell mötesplats och
blev så än mer när vi, ett fyrtiotal lokala konstnärer, i början av 1980talet bildade Konstnärernas Kollektivverkstad Bohuslän och lyckades med stöd av Bohuslandstinget att hyra fastigheten Gerlesborg 2:1 när stenhuggeriet flyttade ut. Idén med kollektivverkstäder är att vi tillsammans kan bygga upp topputrustade proffessionella verkstäder med hjälp av offentliga bidrag och sponsorer. Något som inte är möjligt för en enskild konstnär. Även om jag idag har en stor välutrustad ateljé och verkstad hemma, så är jag beroende av ugnen på KKV-B för fixering av färgerna och den stora tvättmaskinen för urtvätt.

En annan dröm jag har är en minst en stor Konsthall i Tanums kommun. Försök har jag gjort tillsammans med konstnärskollegor, först ABBA fabriken i Grebbestad, sedan Konstsilon i Fjällbacka och så Lokstallet i Strömstad. Ett steg i rätt riktning är att Stensalen med galleri på KKV-B nu är vinterisolerad och uppvärmd för verksamhet året runt! Sommarutställningen med KKV-Bs medlemmar lockar ungefär 5000 besökare!

Det är den ekonomiska föreningen g21, Gerlesborg 2:1, som med hjälp av ett Leaderprojekt 2010-2012 gjort en affärs- och utvecklingsplan för fastigheten, som hyrs av KKV-B.

År 2000 hotades KKV-B av nedläggning i och med att fastigheten skulle säljas. Då bildades den ekonomiska föreningen genom att 157 konstnärer satsade 2000 kr var i syfte att köpa fastigheten. Tanums kommun genom Gerlesborgsskolan och Bohuslandstinget gav bidrag och köpet var ett faktum!

Tack vare affärs- och utvecklingsplanen har Sparbanken Tanum de senaste ställt upp med lån på en halv miljon för renoveringar, men nu är det stopp igen!

De gamla baracker som i alla år tjänat som ateljéer med
möjlighet till övernattning är nu i sånt dåligt skick på grund av kreosot och mögel att de är otjänliga. KKV-B har, tack vare de gradvis försämrade ateljéerna, efter hand förlorat hyresgäster till sina verkstäder.

Med andra ord; Om inte den ekonomiska föreningen lyckas med att bygga nya lokaler för uppskattningsvist 4 miljoner, som ersättning för de uttjänta, så hotas hela KKV-Bs existens.

I nuläget anser Statens Kulturråd att KKV-B är en av de fem främsta i Sverige. Vi vill bli bäst! Ett stort arbete pågår för att hitta en lösning för fortsatt verksamhet och nå vårt mål om att bli ”Sverges Bästa Konstnärsverkstad”.

Min dröm är att Tanum med Gerlesborgsskolan, Grebbestad
Folkhögskola, KKV-B, Vitlycke UNESCO Världsarv och andra bofasta kulturutövare blir mittpunkten i ett ”Konstkusten”, som sträcker sig utmed E6 från Trondheim till Spanien och Portugal!

Malin Sellmann

Lars Carlén

Ur nyhetsbrevet oktober 2015

Att hitta hem

Några sjö- eller kusttraditioner har vi knappast haft i vår familj, även om en viss kapten Falk seglade över Östersjön och stred vid Karl XII:s sida i Poltava. 1582 var året då min äldst dokumenterade förfader föddes i närheten av Yxhult, ett litet brukssamhälle långt ifrån kust och hav, mitt i Närke. 378 år och 15 generationer senare föddes även jag på ungefär samma plats.( För er som är duktiga på huvudräkning blir det 1960). Med den historien i bagaget undrar ni säkert varför jag vågat mig utanför 50-skylten i Yxhult överhuvudtaget?

För att förstå min stora kärlek till Tanum och Fjällbacka så måste vi hålla oss kvar i historien ett litet tag till. Året var 1947. Kriget i Europa var över och männinskor började se lite ljusare på framtiden. Min Farfar hade under beredskapsåren legat vid Norska gränsen och kände sig därför inte helt tryck med vetskapen om att ryssen trots allt befann sig på armlängds avstånd från Stockholm och därmed också Närkesslätten. Han ville så långt västerut som det rimligtvis kunde gå att ta sig. Farfar´s medarbetare Nisse Gustavsson skickades således på långresa till västkusten för att hitta en lämplig sommarbostad. –Gustavsson kan börja i Halmstad , sa Farfar. Detta var en tid då både fax, mobiltelefoner och internet inte ens fanns i ordlistan, så det dröjde lång tid innan Nisse hörde av sig. Men så en dag så kom ett rikssamtal. -Jo, Direktörn jag tror jag hittat ett lämpligt ställe till Er . – Jaha, och var befinnner sig Gustavsson? - jag står vid kajen i ett bedårande litet fiskeläge mellan Göteborg och Norska gränsen som kallas Fjällbacka.

Redan samma sommar var den lilla gården Tången söder om samhället köpt, och familjen kunde ta sig den långa vägen från Yxhult till Fjällbacka.

10 år senare träffade min Pappa en ung blondin från Borås på dansbryggan. Tycke uppstod och förlovning skedde en solig julikväll på Badholmen 1958. Resten är familjehistoria…….

Det har blivit 54 somrar för mig på och omkring orten, och jag brukar roa mig ibland med att memorera somrarna i stora drag. Vad hände? Vilka umgicks jag med? Var det en fin sommar? Den här tankeövningen tar mig i stort sett hela vägen tillbaka till somrarna runt 1970. Detta ger en underbar känsla av både närvaro och tillhörighet. Jag räknade ut vid något tillfälle att jag hittills haft 22 olika postadresser! Men bara ett Fjällbacka. Jag lärde mig både att simma och segla i Sälvik. Jag introducerades till musikens underbara värld från grupper som Eagles, Deep Purple och Supertramp.

Mellanöl var en ny efarenhet och gömdes effektivt mellan klippskrevorna i Sälvik. Badholmen besöktes ofta dessa år, fast mest nattetid. Tack Bernt, för att du släppte in mig redan som 16-åring på Gröna-Lid och Lösnäsan.

Varje sommaravslut var fyllt av vemod och sommaren lämnades verkligen kvar. Varken shorts, kortärmströjor eller badkläder skulle med hem. Det lades i lådorna tills nästa sommar. Undrar hur det skulle kännas att bo här året runt.? I Sälvik, där vi bodde då, var det glest mellan gatlyktorna som endast fungerade sporadiskt. Sydvästen låg på mest hela tiden och det kändes ganska skönt att få åka ”hem”. Jag hade dock genom åren tänjt på min vistelse här, då jag drev ett flertal sommarbutiker i Smögen, Fjällbacka och Grebbestad mellan 1983 och 1992. Steget att flytta hit kom långt senare.

2013 hade jag under flera år arbetat i Skåne, varit bosatt i Göteborg men tillbringat det mesta av min lediga tid med att renovera vårt nya hus i Fjällbacka. 11.000 mil med bil på knappt 2 år ! En lite mer existentiell fråga jagade mig alltmer. Vad är det jag kallar ”hemma” egentligen? Nu blev svaret plötsligt lika enkelt som självklart: Det är naturligtvis Fjällbacka. Okej. Det är minst 10 år till pension så något måste jag ju arbeta med. Vid en föreläsning på Norsk-Svenska handelskammaren i Göteborg kom jag i kontakt med ägarna till Tanum Shoppingcenter. Min textila bakgrund och detaljhandelserfarenhet gjorde att jag ombads projektleda öppnandet av Italienska Terranova´s första etablering i Sverige, som skulle ske på centret. Vid årsskiftet fick jag därefter om jag ville ta över ledarskapet på hela centret. Jag tvekade aldrig. Jag har alltid drivits av utmaningar och detta kändes som en sådan, minst sagt. Jag kan bara konstatera att det är det mest stimulerande jobb jag haft någonsin.

Min önskan om att en dag kunna bo i denna fantastiska bygd och samtidigt livnära mig på mitt kunnande och erfarenhet hade helt plötsligt blivit uppfylld och känslan var och är fantastiskt. Jag tror detta är något som många delårsboende borde våga sig på. Vi har kanske just gått igenom den mest underbara tiden här ute. Tiden mellan augusti och oktober. Lugnet och stillheten lägger sig, värmen och känslan från sommaren hänger kvar och folk verkar ha lite mer tid över för varandra. Det är en tid som jag tycker mycket om och det är då som jag känner mig hemma.

Lars Carlén
Centerledare Tanum Shoppingcenter

Peo Hedemyr

Ur nyhetsbrevet september 2015

Framtiden finns alltid nära

I juni 2015 var det sex år sedan jag höll det sista ”lycka till” talet som rektor för åk 9 i Tanums kyrka. I trettiofyra år var skolan min arbetsplats, tjugo år som lärare och fjorton som rektor. Det finns ingen arbetsplats som är så årstidsbunden som skolan med höstlov, advent, lucia, jul avslutning, sport- och påsklov men framförallt skolavslutningen i en blomsterprydd kyrka med psalmerna, ”Den blomster tid nu kommer” och ”I denna ljuva sommartid.”

Det var många gånger jag hade en klump i halsen när jag tittade ut över elevhavet med förväntansfulla, fantastiska ungdomar som skulle vidare ut i livet. Att jag slutade skolan 57 år ung berodde framför allt på att jag var nyfiken på att arbeta med min hobby på heltid.

Uppvuxen i en köpmannafamilj, kan man inte undgå debet och kredit och de mesta av måltiderna innehöll någon händelse från butiken i undervåningen. Vi syskon blev ju naturligtvis påverkade av detta, vilket innebar att vi i tidigt vuxenliv kom att driva sommaraffärer på olika ställen i kommunen under våra sommarlov.

Men det var ändå läraryrket som lockade. Att hitta varje elev på sin nivå och sen föra hen vidare, är en av de viktigaste uppgifter vi har som lärare. Därför är det bra att man nu börjar uppmärksamma och uppvärdera lärarkollektivet.

Efter att ha varit lärare några år i Vänersborg flyttade jag 1979 tillbaka till Tanum. Någonstans i bakhuvud så har Tanum alltid varit framtidskommunen för mig. Att komma tillbaka till Tanumskolan och få sin gamla klassföreståndare som kollega och möta tidigare klasskamrater som föräldrar, var både trevligt och lärorikt.

När jag sen började arbeta som rektor ökade kontaktytorna i kommunen. Möjligheterna att påverka det pedagogiska arbetet blev också större.

I slutet av 1990 talet åkte några av högstadiets lärare till Västerås för att ta del av ett utvecklingsarbete på Skiljeboskolan, kursutformning, som introducerades på Tanumskolan läsåret 98/99. Det visade sig att både föräldrar och elever blev nöjda med skolans nya inriktning. Vi låg även i framkant med att bryta ner kursplaner till mindre delmoment.

I mitten av 90-talet, ville min far, Olof Hedemyr, som då passerat 75 år, ha hjälp av min syster Eva-Lena Sundås och mig med fastighetsförvaltningen i handelsbolaget han ägde. Något år senare köpte vi bolaget av honom.

År 2006 delade Eva-Lena och jag på oss och jag bildade PeO Hedemyr Fastighets AB som idag består av Hedemyrs Varuhus, tio lägenheter och dagcenter på Hedeskogsvägen i Tanumshede samt arton lägenheter, Systembolag, Blomsteraffär och Spelbutik i Grebbestad.

Olof hade många strängar på sin lyra. Som kommunalpolitiker var han med om att motionera i fullmäktige i början av 80-talet om att Tanums kommun skulle ansöka om att få Systembolaget till kommunen. För Olof var kommunen detsamma som Tanumshede.

Att Systembolaget skulle placeras på annan ort än Tanumshede fanns inte på kartan. Systembolaget kontaktade mig om en obebyggd tomt som min syster och jag ägde mitt inne i centrala Grebbestad. De förklarade att valet för Systembolagets placering var antingen på vår tomt eller på andra sidan gatan i Grebbestad. Tanumshede var inte ens aktuellt. Snabbt fick jag tag på en projektledare och arkitekt och åkte upp till Systembolagets huvudkontor i Stockholm och presenterade en tänkbar byggnad på tomten i Grebbestad. Några dagar senare blev jag uppringd av etableringschefen som ville ha vårt alternativ.

Jag minns inte hur orden föll när jag berättade detta för Olof men reaktionen var omedelbar.  Han accepterade detta till slut, men satte aldrig sin fot på Systembolaget i Grebbestad så länge han levde.

Alltsedan jag började intressera mig för fastighetsförvaltning så har jag sneglat på Kattedaben i Tanumshede. Det är ett bergigt skogsområde i centrala Tanumshede, alldeles bakom Hedemyrs. Ett fantastiskt område för bostäder och med närhet till allt. När vi byggde ut Hedemyrs Varuhus 2006 lade vi ledningar fram till berget så det bara skulle vara att koppla på, när- inte om, byggnationen skulle ta sin början.

Projektet Kattedaben med 69 lägenheter är ett omfattande projekt och som jag förstod skulle ta mycket av min tid i anspråk. Våren 2009 sa jag upp mig från min rektorstjänst och växlade över till fastighetsbranschen

Kattedaben är indelat i tre byggetapper. Den första etappen består av 24 bostadsrätter, tolv 2:or 64 kvm, tolv 3:or 75 kvm och fem fristående villor, 110 kvm. Bostadsföreningen är bildad och försäljningsstart är beräknat att påbörjas i november. Intresset för Kattedaben har varit väldigt stort.

Det är ett stort och kostsamt projekt som inte helt är riskfritt men samtidigt är jag väldigt nyfiken på hur en utbyggd Kattedab kan komma att se ut.

De gånger jag stannar till och börjar fundera så hör jag min fars standarduttryck klingande i mina öron

”Hellre lyss till den sträng som brast än aldrig spänna dess båge.”

PeO Hedemyr

Annika Olander

Ur nyhetsbrevet augusti 2015

Jag bor och har min verksamhet i ett Världsarvsområde!

Jag är uppväxt vid Sundshult där kynne älv mynnar ut i Bullaresjön. Att växa upp nära naturen var något som jag hade stor glädje av som barn då jag under sommarmånaderna hade nära till bad och fiske, medan vintern bjöd på skridskoåkning på sjön.

Att min far var trädgårdsmästare präglade med all säkerhet mitt val av yrke. Efter Dingle naturbruksgymnasium, där jag är verksam som lärare sedan några år tillbaka, gick jag färdigt min utbildning till Trädgårdsmästare i Norrköping 1986. Tanums kommun har alltid varit en plats som jag återvänd till och även under min studietid i Norrköping pendlade jag till vårt boende i Kville, där vi var bosatta under sex år. Jag och min man Jan Håkansson planerade att flytta till Skåne för att komma närmare de tysktalande länderna, inom vilka Jan hade sin verksamhet under många år, men valet föll ändå på Tanumshede. Samma år som jag avslutade mina studier i Norrköping blev jag ägare till Västerby Handelsträdgård.

Trädgårdsbranschen har ändrat sig mycket under de 29 åren som jag bedrivit företag i Tanumshede, framförallt i och med att trädgårdsintresset ökat likväl som trädgården kommit att blivit som en del av boendet. Detta har inneburit att vi får vara delaktiga i kunders planering av deras trädgård genom att dela med oss av den kunskapen som vi har. I och med att kommunen omfattar både kustområdet och inland medför det olika förutsättningar för växtligheten, vilket i sin tur innebär att våra duktiga trädgårdsmästare ger tips och råd om vilka växter som lämpas i områdenas varierande klimat. Med åren har vi fått fler ben att stå på och förutom odling samt anläggning har verksamheten även kommit att innefatta sten och markarbeten. Under min tid som företagare i Tanum så har mina kunder blivit några generationer och att kunna få en nära kundkontakt är fördelarna med att vara verksam i mindre kommun.

Vi som i huvudsak lever på vår- och sommarsäsong arbetar mycket under en intensiv tid. Jag har egentligen inte känt behov av semester under sommaren eftersom vi har det nära till havet och sjön; möjligheten att åka ner och ta en promenad på någon av våra härliga bryggor; eller att ta med svampkorgen till skogen och passa på att fågelskåda. Älgjakten i oktober är en annan natur och kamratupplevelse, där man mellan passen grillar korv och pratar om dagens händelser. Att sitta på pass i skogen flera timmar i sträck är ett bra sätt att tänka igenom året som gått och således utnyttja tillfället att göra ett bokslut för själen.

När jag och familjens hund Tindra promenerar runt Västerby vilket innebär att jag går förbi Vitlycke museum, så tänker jag ofta på människorna som levde här för 3000 år sedan. Hur deras vardag såg ut och att dom levde i naturen, med naturen, av naturen. När jag tänker på att promenadstråket bestod av vatten och att det mesta var våtmarker istället för odlad mark, då blir vidden av hur man levt i detta naturområde om än mer förunderligt. Denna upplevelse delar jag med många andra som besöker Vitlycke med omnejd.

Mitt val av att leva och bo i Tanums kommun har för mig som företagare inneburit att jag kan utveckla min verksamhet samt ta mig an nya utmaningar. Jag har hunnit med att starta upp tre butiker, varav den senaste Blomstergården på Tanum shoppingcenter: en blomster- och interiörbutik där jag glädjes åt att även mina döttrar är involverade. Det är en stor och spännande satsning som ger nytt liv till Tanum och därmed en nyvunnen arbetsplats i kommunen. Jag älskar att ta del av nya projekt fast det ibland känns övermäktigt: ”Man blir ju inte yngre men bättre” som Artur i Backen sa till mig en gång.

Må gott och lev väl.

Annika Olander
Västerby Handelsträdgård samt Blomstergården på Tanums Shoppingcenter

Urban Persson

Ur nyhetsbrevet maj 2015

Urban Persson heter jag och bor i Grebbestad.

Jag föddes 1955 i Göteborg. Pappa Bengt är uppväxt i Havstenssund och mamma Mary i Edsvik. Från 1956 till 1966 bodde vi i Jönköping. Sedan bar flyttlasset till bryggeriet i Strömstad. Vi hade hela tiden stuga i Havstenssund, och tillbringade därför somrarna där.

Redan som ung, föddes känslan för havet. I Strömstad började jag segla Optimistjolle och OK-jolle. I Havstenssund fiskade vi makrill med farbror Georgs julle.

När jag var 17 träffade jag Lena från Edsvik, och vi blev föräldrar redan vid 19! Plussade på med 2 till och har nu Anna, Josefin och Robin. Tjejerna har gett oss fem barnbarn. Verkligen livets efterrätt!!

Efter lumpen i Kristinehamn, hade jag kontakt med en av mina lärare i Gymnasiet i Uddevalla. Jag skrev att jag hade sökt jobb på Götabanken. Han stegade in på banken och pratade med direktörn och vips fick jag jobb!

En av våra gemensamma kusiner, Paula Widén, tipsade efter något år om att det fanns lediga jobb på Tanums Sparbank. Jag träffade Bo Tretom och därmed blev det nytt jobb 1 juni 1976! Vi flyttade först till Lenas mamma i Edsvik, medan vi byggde på vårt hus på Stöbergsvägen i Grebbestad.

Att verka och bo i Tanums kommun har verkligen varit helt perfekt! Vi har nära både till Oslo och Göteborg. Vill man längre, finns Rygge och Landvetter. Men för det mesta nöjer vi oss med att åka ut på havet. Barn och barnbarn är inte svårbedda, att följa med.

Bredvid bankjobbet blev jag även Företagare 1998. Grunden var ett utbildningsbehov inom Sparbanksvärlden. Byggde jag även en del mjukvara.

Jag anslöt mig tidigt till Företagarna, som tillvaratar Företagarnas intressen. För ca 5 år sedan blev jag invald i styrelsen för Företagarna Tanum och på årsstämman i mars valdes jag till ordförande.

Min vision för Företagarna Tanum, är att ha en engagerad styrelse som gemensamt jobbar för att skapa mervärde för Företagarna i Tanum. Detta kan bestå av medlemsförmåner, både centrala och lokala, trevliga sammankomster där vi kan ha intressanta föredragshållare och goda julbord samt inte minst bidra till att förbättra kommunens företagsklimat.

Under många år på banken var jag bl a ansvarig för affärerna med kommunen. Kontakterna var många, och jag ser nu fram emot att utveckla samarbetet via Företagarna Tanum!

Under 6 månader, för 5 – 6 år sedan, hade jag även förmånen av att testa en kommunal tjänst. Jag blev mark- och exploateringschef  1/11 2009. Efter provtjänstgöringen steg jag av, eftersom vi inte kom överens om villkoren för fortsättning.

Mitt hjärta bultar för friluftslivet till havs och till fjälls! Så gott som varje vinter, blir det ett antal skiddagar i utförsbackarna, med barn och barnbarn.

Under ett antal år var jag aktiv i Grebbestads båtklubb, BJK och har även varit med i styrelsen för Grebbestads if.

Nu är jag snart 60 och har hittat en intressant sida på nätet; minpension.se.

Men före pensioneringen jobbar jag för fullt med Seniorbolaget. Både som distriktschef för Norra och Mellersta Bohuslän och sedan 1 febr som Regionchef för Norra Västra Götaland. Kolla gärna in www.facebook.com/seniorbolagetvgl

Urban Persson


Louise Thunström

Ur nyhetsbrevet april 2015

Från Tehran, via Göteborg, till en skogsstig i Havstenssund

Jag har bestämt mig för att följa mitt hjärta. Låter oerhört kliché, jag vet det. Men så är det. Det är så jag jobbar numera. Jag har alltid mått dåligt när jag gått emot mig själv. Huvudvärk, ryggont och oro. Och det har jag haft min beskärda del av, för jag har inte alltid lyssnat på mig själv. Det är ju så mycket man ska vara för att passa in. Framgångsrik, välutbildad, snygg, vältränad, social, medveten. Jag har jobbat hårt för att vara allt det där. Alldeles för hårt. Helt i onödan.

Under de senaste åren har jag lärt mig vad som egentligen är viktigt för mig. Flera av mina närmaste har gått bort, både genom sjukdom och olyckshändelser. Sjukdomar bryr sig inte om man har pengar eller en fin villa. De drabbar ändå.

Dessa händelser har ändrat mig, vilket jag idag är otroligt tacksam över.  Jag följer liksom bara med livet nu och går dit det känns bra.

Nu sitter jag här, som oppositionsråd i Tanums kommun och jag älskar det. Jag hoppas och tror att jag verkligen kan bidra med något som gör vår kommun ännu bättre för alla som bor här.

”Hemma är där man kan andas lugnt.”

Detta är ett av mina favoritcitat. Vem som har myntat det vet jag inte, men jag använder det som mitt eget.

Jag önskar att Du som läser detta tar dig tid och funderar över var den platsen är, där Du kan andas lugnt.

Har du hittat den så håll fast vid den. Om Du fortfarande letar, så leta vidare. Det är värt mödan, jag lovar! När man väl hittat den, så kan man plocka fram den var man än befinner sig.

För mig är det en skogsstig i Havstenssund.

Louise Thunström
Oppositionsråd, Tanums kommun


Lasse Lundberg

Ur nyhetsbrevet mars 2015

Det nordiska ljuset

När jag kom ner till bryggan, fick jag se vårens första strandskata. Denna märkliga lilla fågel med sitt gälla läte, vilken varje år återvänder till sina bohuslänska stränder. Den har den märkliga vanan att alltid återvände den 13.de Mars.  Skulle vikarna och stränderna vara is-belagda den 13.de Mars, landar strandskatorna längre ut i skärgården, i väntan på att isen skall gå upp vid land.  Det sägs att även andra flyttfåglar flyttar efter ljuset. 

Som av en händelse kom Ingrid Bergman första gången till Fjällbacka, tillsamman med Lars Schmidt, just den 13.de Mars. Året var 1958. Lars hade året innan köpt Dannholmen i Fjällbackas ytterskärgård och skulle nu visa upp ön för Ingrid. Jag minns att Bengt Kahlman körde paret ut till ön med sin båt.  Ingrid blev, minst sagt, störtförälskad i ön. Lars var mycket filosofiskt lagd och älskade enkelheten och den karga skärgården. Att det varken fanns vatten eller el på Dannholmen, var snarast en tillgång. Jag var ytligt bekant med Lars Schmidt genom gemensamma bekanta. Av en tillfällighet befann jag mig på torget, när båten återkom. Jag märkte att han sken som en sol, Ingrid var jätteförtjust. Så började en ny era i Fjällbackas historia. 

Snart visste hela världen att stjärnan Ingrid Bergman sommartid bodde på Dannholmen i Fjällbacka skärgård. Jag vet att det nordiska ljuset var en inte oviktig del i parets, och även många andras, passion för Bohuslän. Med sitt läge, på nästan samma breddgrad som södra Grönland, hade här knappast gått att bo, om det inte var för de varma havssrömmarna som värmer upp den skandinaviska kusten. Av stor vikt är Golfströmen, som sänder sitt varma vatten, ända från Caribiska havet upp till den norska västkusten. En liten del av denna ström letar sig ner i Nordsjön, vidare mot Europa, och följer den Jutiska strömmen förbi Skagen och in mot Bohuslän. Här viker denna starka strömmen av, p.g.a. jord-rotationen, passerar Sörlandet mot Brittiska öarna.  Detta ger ett milt och behagligt klimat. Vi har inte heller något tidvatten, vilket beror på att Nordsjön är lite avgränsat mot de stora vattenvidderna på Atlanten. Här kan vi umgås med skärgården som ingen annan stans i Nordeuropa. 

En förnuftig politik har också givit oss allemansrätten där gemene man kan njuta av naturen under ansvar. Med allt detta har vi Bohusläns skärgård. Ingen annan stans i hela världen finns en sådan skärgård. Den har lockat-lockar- och kommer att locka friluftslängtande människor från när och fjärran, till Bohuslän. Vi har alla kvaliteter som man kan önska sig och dessutom fler soltimmar i juni-juli än Grekland och Italien. Men, säger vän av ordning, vad skall vi ta oss till i november-december. Var finns det nordiska ljuset då? Vem längtar till Bohuslän när det blåser och regnar? Släpp loss de kreativa krafter vi har. Säkert kan vi skapa besöksnäringar som är åtråvärda även utan det nordiska ljuset. Varför inte ordna charter-resor hit, med gäster från t.ex. Saudi-arabien. Där har det inte regnat sedan 1970-talet.

En klok person sa en gång; -”Låt oss glädjas åt det vi har, istället för att sörja det vi saknar”  

För några 10-tals tusen år sedan, genomgick klimatet en förändring. Den senaste istiden var till ända. Det medelhavs-liknande klimatet började tära på det 100-tals meter tjocka istäcket, vilket täckt nästan hela Skandinavien. Den smältande isen forslade mängder med sten och grus, vilket slipade granithällarna. Med den vikande inlandisen kom vår första invandring.  Enstaka grupper levde här i nuvarande Bohuslän på jakt och fångst. Det tog ett tag innan man började odla marken och idka en enklare djurhållning. Den följande Bronsåldern har givit oss här i vårt område ett kulturellt arv som gör oss synnerligen intressanta långt utanför Europa. Under efter-Kristen tid sprang vikingatidens intressanta historia fram, ur det gamla bondesamhället.

Nog har vi i Tanums kommun tillräckligt bra på fötterna för att våga ge oss ut i vårt kulturhistoriska arv och locka det ökande historieintresset från hela världen. Kanske skulle en forntidssafari till Tanums kommun med några ganska intressanta sidekicks om sillperioderna och stenindustrin kunna locka historiskt intresserade, även utanför Sveriges gränser, att besöka oss. I alla fall under tiden mellan påsken och hummerfisket. 

Men vi har ju i alla fall Det nordiska ljuset…

Lasse Lundberg


Lotta Kristiansen

Ur nyhetsbrevet februari 2015

Tack farfar för vi hamnade i Bohuslän!

Jag känner mig så lyckligt lottad här i livet. Har en underbar familj som ger mig stöd och glädje. En stor härlig släkt som bryr sig. Helt fantastiska kollegor och kunder som bidrar till min känsla att det är roligt att gå till jobbet. Jag har även förmån att få köra Body Pump med världens bästa pump deltagare på Sveriges bästa gym Tedactive. Jag bor och arbetar i Sveriges vackraste område med varierande natur. Skog, sjöar, klippor och hav. Ganska så unikt. Denna underbara vackra skärgård. Kan det vara bättre? Knappast. 

VEM är då jag? Jag bor i Tanumshede med min man och min lycka är stor när våra ungdomar som idag bor på andra orter för studier och jobb, kommer på besök. Jag lockar gärna med mat och annan service.

När jag var liten bodde min familj i Göteborg och min pappa Jan drev familjeföretaget Vasco AB ihop med sin pappa o sina syskon. Vasco är ett kemiskt tekniskt företag som producerar rengöringsmedel och hygien produkter. På mitten av 70 talet beslutades det att Vascos verksamhet behövde nya lokaler och man letade efter nya lokaler på olika orter i Sverige. Jag kommer ihåg att vi var bla i Mellerud för att leta lokaler men jag är så glad över min farfars kärlek till Evert Taube och Bohuslän. Dessa två viktiga faktorer var bidragande orsaker till att valet för nya lokaler blev ABBAs tomma sillfabrik i Grebbestad. Vilken lycka att vi hamnade där. Absolut inget fel på Mellerud men iallafall.

Efter ca 20 år i Grebbestad hade företaget växt såpass mycket så det var dags igen att leta nya lokaler. Denna gång gick flyttlasset till mer anpassade lokaler i Fjällbacka. När jag tänker på vad som är viktigt för vår verksamhet så är det vår kunskap, bra lokaler och maskinpark, bra samarbetspartner som kunder som vill växa, kunniga leverantörer och bra kontakter med bank, myndigheter och andra externa parter som finns som stöd för vår verksamhet. Det är så otroligt många regler och villkor som skall följas när man driver en kemisk teknisk verksamhet. Men det finns ytterligare en sak som faktiskt är otrolig viktig utan att man kanske tänker direkt på detta. Vår omgivning. Vår natur. Våra små charmiga samhällen. Havet. Fiskebåtarna. Vackra sommardagar är underbara men helt ärligt så är även höststormarna vid havet väldigt mäktiga. Eller en dag i november med lite snö och vintersol.

Jag måste få berätta om ett besök som vi på Vasco hade 2005. Det var en ganska ny kund till oss, David, som ringde och undrade om han fick komma på besök. Vi hade aldrig träffats bara haft massor med mailkontakt och en del telefonsamtal. Vi bestämde att David som bor i Sydkorea skulle besöka oss under 5 dagar i november. Oh vad jag funderade på vad vi skulle göra. Stockholm eller Göteborg. Boka fint hotell? Gå på någon konsert. Cirkus. Stadsmuseum. Nej.... David skulle få se vår natur. Vår omgivning. Det vi i Tanum kan bjuda på.

Vädret var på vår sida. Dessa 5 dagar var för det mesta soliga. Så när vi inte var på Vasco och diskuterade produkter och affärer så åkte vi runt i Tanum. Vi var i Krossekärr med en picknickkorg. Tog färjan till Hamburgö, självklart med en kanna kaffe. Halvdag uppe i Bullaren. Besökte Vitlycke såklart. Som present hem till sin familj fick David olika figurer från bla Vitlycke. Som ni förstår så besökte vi många fantastiska platser dessa dagar och jag kommer ihåg att jag kände en stolthet när jag guidade runt David i vår kommun.

Det är snart 10 år sedan vi hade detta besök och jag förstår att detta besök även betydde mycket för David. Vi var på besök i Sydkorea hos David och hans familj för snart 1 år sedan och Davids fru pratade om de fantastiska fotografierna som David hade tagit under besöket 2005 och visat sin familj. David är fortfarande en kund till Vasco fastän att det geografiska avståndet är stort men genom våra besök så är samarbetet nära. Tack farfar för att vi hamnade i Bohuslän.

Lotta Kristiansen
VD Vasco AB

Liselotte Broberg

Ur nyhetsbrevet januari 2015

Tanums kommun ska utvecklas från en bra kommun till att bli ännu bättre

Den 1 januari tillträdde jag som kommunstyrelsens ordförande. Det som i folkmun oftast kallas kommunalråd.

Ett spännande och stimulerande uppdrag som för med sig ett stort ansvar.

Att leda en kommun med drygt 12 000 invånare är stort i alla fall för mig.

Nu är det ju så här att det är inget ensamarbete utan ett lagarbete där politiker och tjänstemän hela tiden måste ha kommunens bästa framför ögonen.

Det är lätt att glömma bort att vi är till för kommuninvånarna och inte tvärtom.

Tanums kommun ska även i framtiden kännetecknas av att vi har ordning på vår ekonomi, har en bra skola, vård och omsorg, vi måste också våga utveckla så att Tanum blir en ännu attraktivare kommun att bo i.

För att vi att nå dit behöver vi ett bra politiskt klimat. Man pratar ofta om ”Tanumsandan” Betecknande för den är att man istället för konfrontation samtalar och samarbetar. Vi ska respektera varandra även om våra åsikter skiljer sig åt.

Som ledare är det viktigt att vara lyhörd men ändå våga fatta beslut även om det kan vara obekvämt. John F Kennedys citat ”vänlighet är inte ett tecken på svaghet” är inte så dumt.

Jag är född och uppvuxen i Grebbestad. Det jag minns bäst ifrån min barndom är alla turer med båten och det är från havet som jag fortfarande återvänder för att känna lugn och hämta inspiration.

Jag tror också att det är närheten till havet som man förknippar Tanums kommun ute i Sverige.

I min värd så är Tanums kommun mycket mer än havet, det är den varierande naturen med fjäll, skog, sjöar. Vårt unika världsarv och vår nationalpark.

Vi har ett rikt kulturliv och ett mycket levande föreningsliv med ett stort engagemang.

Engagerade företagare som gör kommunen levande även utanför sommarsäsongen.

Det är just engagemanget som skapar debatt & debatten blir politik. Grunden för att vi ska få en bra kommun att verka och leva i är att vi har en öppen dialog och inte glömmer bort att Alla behövs.

Liselotte Broberg
Kommunstyrelsens ordförande (M)


Staffan Greby

Ur nyhetsbrevet december 2014

Vad kan ett litet skaldjur betyda för besöksnäringen?

Vid klart vatten ser du dem på botten. Skrovliga, oansenliga. Men ack vad man bedrar sig. Lägg det i din hand med kupiga sidan neråt, gnag dig in i låset mellan skalhalvorna med den rostfria Morakniven och vrid kniven uppåt och skär loss det översta skalet. Där ligger en skimrande havets juvel från Bohuslän. Med rykte om sig att vara det godaste ostronet av dem alla! Världens bästa ostron! Fornlämningar visar att våra förfäder åt dem redan på brons och stenåldern. Då fanns det massor av ostron här då havet var lika  varmt som det är på Rivieran nu. En näringsbomb fylld av nyttigheter. Det är det mest B12-vitaminrikaste födoämne man känner till i världen. Hade livsmedelverket funnits då hade vi säkert blivit rekommenderade att äta några stycken varje dag. Precis som Casanova från Venedig. Han visste.

Smaken liknar inget annat, det smakar hav, milt, ljuvligt med lång eftersmak. Många barn tycker om det, (se ostronakademiens hemsida). Våga prova du som inte gjort det. Inger Grimlund matskribent och redaktör: ”Ostron är livet, som tårarnas salt, som kroppen självt. Smaken skjuter ut i blodomloppet, bedövar våra sinnen”.  ”En brutal ursprunglighet” säger andra lyriskt.

På min skaldjursrestaurang köpte jag alla mina ostron av Nisse och Morgan Karlsson på Brygguddens ostron & musslor, Västbacken. De levererade då 90 % av Sveriges alla ostron. Gäster från när och fjärran prisade den fantastiska smaken och frågorna var många om detta ostron.

Sagt och gjort: första lördagen i september 2004 bildade vi Ostronakademien efter många års betänketid. Det blev en omedelbar succé. Vi öppnade c:a 180 ostron på denna den första Ostronets Dag och fick nästan 100 medlemmar och Sparbanken Tanum hjälpte oss igång med ett startbidrag. Oj, vad glada vi var!

Succén har sedan fortsatt och på Ostronets Dag 2014 öppnades 5000 ostron i samhället första lördagen i september. Nästan alla restauranger i Grebbestad deltager och en del har då årets bästa dag ! En restaurang har två år i rad haft ”all time high”!  Det är svårt att få tag på boende då många kommer långväga ifrån, tom från utlandet. Det är full fart i hela samhället. Så det går att förlänga säsongen, eller skall vi kalla det starten på höstsäsongen. Och detta med en lokal råvara i huvudrollen! Man behöver inte krångla till det.

Redan året efter, 2005, fick Ostronakademien utmärkelsen Årets Skarpsill – för skarpt nytänkande i fiskebranschen - av KUNGSFENAN – THE SWEDISH SEAFOOD AWARD, på Operan i Göteborg och 2006 blev vi på initiativ av Västsvenska Turistrådet tilldelade Nordiska Mästerskapen i  Ostronöppning, NM.

Nordiska Mästerskapen har också hela tiden vuxit och har nu tagits över av en arbetsgrupp i  Grebbestads samhällsförening vilka lägger ner  ett ofantligt, ideellt arbete på detta. NM är en mycket populär och uppskattad tävling bland de tävlande och har nu vuxit till en av världens största tävlingar. Den går alltid av stapeln första helgen i maj.  Öppna Grebbestadsmästerskapen har tillkommit och där vaskas fram nya talanger. Vinnaren kvalificerar sig till SM. Vår främste är Lars Karlsson, Everts Sjöbod som nu är en av Sveriges och världens bästa öppnare och kom häromåret tvåa i World Cup i Köpenhamn och slog 5 tidigare världsmästare. Sveriges bästa, kvinnliga öppnare, Linda Andreasson ursprungligen från Bullaren, kommer också från vår tävling. Uppmärksamheten utomlands är mycket stort för detta evenemang. Första året fick vi ett 9 minuter långt inslag i Nordtysklands största TV-kanal, NDR med 11 milj. tittare plus en rad utländska tidningar. Det går inte att räkna upp allt men 2014 fick vi 2 inslag i BBC som sändes över hela världen. 2010 fick Nordic Champion in Oyster Opening in Grebbestad, Sweden ¾ - sida i Ryanairs flygtidning Lets Go  med  3 – 5 miljoner läsare. Varje år får NM stor uppmärksamhet i  utländsk media mycket tack vare Västsvenska Turistrådet.  Och vi får inte glömma sponsorer som ex.vis  Grebbestad Skaldjur, Fisk & Delikatesser med Lars Berntsson i spetsen. Vi  välkomnar också vår nya sponsor lagom till 10-årsjubileet, revisionsföretaget BDO!

Arrangemangen blir bara bättre och bättre och vi anlitar enbart  lokala firmor för marknadsföring,lju d och bild, konferencierer, artister etc. All kompetens och kunskap finns  trakten.

Vi har fått en egen Ostronakademiens Champagne, framtagen av en  våra huvudsponsorer, ChampagneHuset och Grebbestads Bryggeri har tagit fram en egen OstronPorter.

Helsida i Loneley Planet: Grebbestad, probebly the best oysters in the world. Leif Mannerström anlitade oss att öppna våra lokala ostron, isen var 45 cm tjock, -10 gr.C, brrr, för  Paul Bocuse , en av världens främsta kockar, nedanför operan i Göteborg , oj vad han åt, och njöt. Oktober 2013 fick vi det stora förtroendet att öppna ostron för Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien med Kungen i spetsen vilket var oerhört uppskattat inte minst av vår Konung som njöt! Och som höll ett spontant och mycket inspirerande tal som avslutning på besöket.

Sverige har två spetsprodukter vad gäller mat : ” tryffel från Gotland och ostron från Bohuslän” sade Carl-Jan Granqvist på Havstenssundsdagen häromåret.

Sedan Ostronakademien bildades har den svenska ostronkonsumtionen fram till nu ökat ca. 15 gånger. Alltså 1500 %. Anledningen är säkert inte bara en men kan vårt arbete varit med bidragit på något sätt till denna ökning blir vi både glada och stolta.

”Tänk så mycket vi kan åstadkomma tillsammans” sa en av våra styrelsemedlemmar en gång och det tänker jag på ibland att så rätt han har. Man löser det mesta om man hjälper varandra.

Ostronakademien har utvecklas med god hjälp av Lars och Per Karlsson, Everts Sjöbod och det är fascinerande att se hur de lyckats med sin satsning på maritim turism trots en del motgångar. Per har blivit Matambassadör i Bohuslän för Matlandet Sverige och då han inte är på Rosenbad eller sköter sin verksamhet är han ute på ”matuppdrag” både här och där. Senast var han på Slowfoodmässa i Turin i oktober och öppnade 1000 ostron från norra Bohuslän. Otaliga tidningar från hela världen har fått upp ögonen för Norra Bohuslän genom Sjöboden, inte bara på sommaren utan även på andra delar av året. Senast lovordade i Lonely Planet och National Geografic. Bonde söker fru hade ett romantiskt avsnitt nyligen och hummerfiske i Volvos nya reklam med Emma Gren samt ett reportage i  Volvo Magazin som går ut till alla Volvoägare i hel världen är det senaste.

Ovanstående är bara ett litet axplock av vad vi fått och varit med om och allt detta  pga. ett litet, skrovligt  ostron från Bohuslän!

Ostron och andra skaldjur smakar alltid bäst på platsen där de fångas och är pinfärska. Så vill man ha det bästa får man komma hit. Och de flesta skaldjur är bäst de 9 månader på året då sommaren inte infaller. Det finn bara ett ställe i världen där ostronen finns så långt norrut och det är här. Anledningen heter Golfströmmen. Vi har exempelvis samma klimat som i Washington men den ligger på samma breddgrad som Rom. Vårt klimat är utgångspunkten och idag kan vi snarare se det som en tillgång! En säsongsförlängningsmöjlighet med allt vad det innebär. Om vi utnyttjar och kompletterar våra skaldjur och övriga råvaror och produkter som finns i vår kommun kan vi erbjuda kompletta, lokala måltider av högsta klass. Just kombinationen av skaldjur av världsklass och det vi har av fina produkter i övriga delar av kommunen, gör oss faktiskt unika.

Gå gärna in på Ostronakademiens hemsida. Där kan Ni också bli medlem om ni vill.

Nu till annat.

”Är skärgården mellan Havstensund och Hornö världens vackraste skärgård”  frågar  sig Evert Taube i boken Västlig horisont  och jämför med Kreta och Cypern, de lespiska öarna Sapfos och Alkaios,Roslagen och las Islas de San Blas (själv skulle jag nog säga mellan Resö och Hornö).                                      

Och när jag härom året cyklade den osannolika Bullarerundan på stigar och vägar jag inte hade sett tidigare slog det mig hur vackert det var med skogsklädda höjder och gröna dalar som fick mig att tänka på Österrike och Sound of Music. Och på vintern är det inte långt till ”Tegen” vårt eget skidparadis på andra sidan Bullaresjön.

Så nog är det en vacker trakt vi bor i. Det bästa av två världar i en och samma kommun!

Tack och God fortsättning önskar

Staffan Greby!


Daniel Abrahamsson

Ur nyhetsbrevet november 2014

Tanum transport & logistik nav nära hav och gräns.

Vem kunde tro att Tanumshede skulle vara intressant ur ett logistiskt perspektiv, för bara några år sedan gick E6 genom samhället. Stannade gjorde man endast för att tanka eller handla annars passerade man orten snabbt.

IAC och Extrafilm, de största företagen då, väljer att under 2000-talet lägga ner sina verksamheter på orten efter många år av verksamhet.

Allting förändras och nu passerar motorvägen strax utanför samhället, den sista delen på E6 mellan Oslo och Köpenhamn är färdig sommaren 2015.

Området och lokalerna som tidigare huserade IAC och Extrafilm har efter ombyggnad nya hyresgäster och området sjuder av verksamhet.

Ett nytt starkt koncept ”Tanum Shoppingcenter” har en bit bort i området slagit upp sina portar och utgör ett mycket bra komplement till den intensiva gränshandeln uppe i Nordby, Svinesund och Strömstad.

Lokalen som vi på Bohusfrakt numera huserar i (f.d. IAC), ”Tanums industricenter” är en större lokal med många tusen m2 av möjligheter. Lokalen som tidigare varit tillverkningsindustri byggs nu om för att passa mer logistikinriktade verksamheter. Vi har kompletterat med nya lastportar/autodocker, stallage, WMS etc.

LBC Bohusfrakt är norra Bohusläns största lastbilcentral med transportverksamhet sedan 50-talet i Munkedal, Sotenäs, Lysekil, Tanum och Strömstads kommuner. Årsskiftet 2013/2014 tog vi ett helhetsgrepp och beslutade oss att koncentrera HK/kontor till Tanumshede. Under 2013 förvärvades även en större bergtäkt vid Huds moar med drift.

Vi valde Tanumshede för sitt geografiska läge i Bohuslän och för en lokal med många möjligheter. Mitt emellan Oslo och Göteborg, 150 km i vardera riktningen, når man, i en radie på lika mycket, ca 3 miljoner invånare! Läget är alltså optimalt för distribution, verksamheter mot gränshandel, transporter, lager, co/packning, tullhantering och många fler och vi har plats för fler intressenter/företag.

Jag som skriver detta är Owe Andersson VD på Bohusfrakt AB, numera boende i Rabbalshede uppväxt både i Trollhättan och Sotenäs. Med över 30 verksamhetsår inom logistik och transport i Göteborg på alla nivåer och olika företag fick jag 2012 ett erbjudande att leda LBC Bohusfrakt, en utmaning som bara måste antas. En familjesituation med stora barn gjorde det möjligt att anta denna spännande och intressanta utmaning.

LBC Bohusfrakt är ett modernt logistikföretag med ett 40 tal delägare och fordon som efterfrågas av våra kunder varje dag. Våra dotterbolag
Bohusfrakt Grus & Kross - fullt sortiment av sten, grus och jord material och
Bohusfrakt Terminal och Lager som tillhandahåller lagermöjligheter på kort eller lång tid. Även hantering, packning, OMX, transport och uppställning och framförallt tull lager samt tullhantering, något som vi är unika med i området idag – gör oss till en komplett logistikaktör.

I Sverige är det logistik/lager som växer mest just nu inom vårt segment och vi ser större logistiknav växa fram snabbt. Örebro, Eskilstuna, Enköping Jönköping, Nässjö, Norrköping Göteborg, Borås, Helsingborg och Halmstad är exempel på orter som växt snabbt i detta segment och nu senast Tanumshede med många positiva möjligheter för framtida företag med transport och lagerbehov.

En personlig reflektion på Tanums kommun. En kommun som sträcker sig från klippor och hav till djupa skogar och sjöar har en stor potential att ta vara på. Det är viktigt att utveckla alla områden från kust till landsbygd för ett hållbart samhälle och inte bara koncentrera sig till kusten. Berörda politiker och tjänstemän måste verkligen ut på fältet och se varje orts potential. Se över tillgången på bostäder, skola och allmänt underhåll, det samma gäller alla mindre orter öster om E6. Varför inte attrahera byggare för prisvärda bostäder att etablera boende för yngre och äldre i dessa områden?

När det gäller företag är det av vikt att alla på kommunen förstår att det gäller arbetstillfällen och andra positiva sidoeffekter, att man tar man ett helhetsgrepp för att locka till sig spännande verksamheter. En annan reflektion är att när man kör i vårt avlånga land – så står det på infarten till orter en eller flera pyloner där budskapet är: ”…. kommun en plats för dig som företagare och boende” – ”här finns plats för fler företag”.

Var är Tanums skylt på Oppen? Det passerar några tusen fordon varje dag med potentiella företagare och kommuninvånare, syns man inte finns man inte även vare sig man är företagare eller kommun.

”Man måste se möjligheter i problemen och inte problem i möjligheterna”.

Hälsningar

Owe Andersson/VD
LBC Bohusfrakt AB


Daniel Abrahamsson

Ur nyhetsbrevet oktober 2014

Stoltheten över vår hembygd är nyckeln till en stark utveckling!

Jag återvände till Tanum för snart fem år sedan. Med mig hade jag en lärarexamen för gymnasieskolan och grundskolans senare år i samhällsvetenskap och historia från Uppsala Universitet. 

Jag var stolt och vid denna tidpunkt helt säker på att jag valt rätt yrke. Jag hade haft turen att möta en självsäker och extremt entusiastisk lärare och handledare som satt perspektiv på tillvaron under min utbildning. Han lyckades få mig att se lärarrollen bortom kunskapsutvecklingen och ämnena. Den delen i yrket som handlar om att få elever att växa till goda och trygga individer. Hans Sundström, som han heter, undervisade i Enköping men hans breda norrländska gjorde det klart att han kom ifrån Umeå. Han var uppriktigt stolt över sin hembygd. Han sätt att beskriva den plats han kom ifrån gjorde att jag seriöst övervägde att flytta dit istället för hem till Tanum igen. Han är en ambassadör för sin hemstad, utan att kanske veta om det. Och jag tror det finns något viktigt att lära sig av detta. Låt mig återkomma till det längre fram.

Som nyexaminerad lärare hade jag emellertid redan börjat utöva yrket. Jag fick anställning i Enköping redan före jag var klar och pendlade från Uppsala varje morgon. Det var egentligen en drömstart för en nybakad lärare. Samtidigt fanns en hemlängtan till både familjen och havet. Dessutom hade jag tillsammans med min bror börjat bygga upp en allt mer tidskrävande företagsverksamhet som krävde större närvaro hemma i Hamburgsund. Förutom att samordna annonserna till Tanum Turist karta och magasin Go tur i Tanum, hade vi dessutom hand om gästhamnarna och turistbyråerna i både Fjällbacka och Hamburgsund. Jag var alltså ambivalent och valet syntes omöjligt.

Det som hände därefter kan sägas handla en stor skopa tur. Min fru Ylva som gjort sitt examensarbete inom meterologi vid Rabbalshede Kraft blev erbjuden tjänst på samma företag. Saken var klar. En lärare kan på sikt få jobb var som helst i landet, det kan inte en meteorolog och vi insåg att det skulle ta lång tid innan det fanns en ny meteorologtjänst att söka i Tanum Kommun.

Jag hade trivts väl i Uppsala. Bland studentnationer, historiska miljöer och närheten till längdskidåkning på vinterhalvåret.  Det är en vacker stad, väl värd ett besök. Men nu kändes det skönt att vara tillbaka. Det blev en intensiv period. Närheten till Stefan, min bror, möjliggjorde att vi kunde börja förverkliga många av de idéer vi diskuterat mörka höstkvällar i bastun eller tankar som vi stött och blött på en uteservering vid semestern i Alperna. Vi hade en enorm kraft och vilja att utveckla verksamheten. Vi ville något mer.

Idag när jag sitter någon kilometer utanför Rabbalshede med bara tio minuter till havet så inser jag att det också handlar om något mer. Vår drivkraft, min och brorsans, handlar inte bara om siffror och ekonomisk vinning. Det är givetvis en förutsättning. Men i grund och botten handlar det faktiskt om tron på vår hembygd. Vi är stolta över den plats vi kommer från. Varför skulle annars så många av oss satsa på turismen här hemma, när det finns så oerhört många platser där de ekonomiska förutsättningarna är mycket bättre? Varför satsa på ett område med en högsäsong på fyra veckor? Just därför att vi tror på vårt område. Vi vet att vi har världens vackraste skärgård med fantastiska upplevelser och ”sprallfärska” skaldjur. Vi har också ett helt unikt inland som inbjuder till makalösa naturupplevelser. Här finns något mer.

Nyckeln är att lyckas förmedla och kommunicera detta. Vi måste alla ikläda oss rollen som förebild och ambassadörer för vårt område. Vi måste få människor att förstå hur fantastiskt vårt område är. Det handlar om en känsla, samma känsla som Hans Sundström en gång överförde till mig om sin hembygd. Samma känsla som min fru förmedlar när hon år efter år förkunnar att i år kommer Sirius (Uppsala fotbollsklubb) ta ett steg närmre allsvenskan med sådan entusiasm att man faktiskt tror på det, igen.

Ansvaret jag haft för Tanum Turist publikationer ledde efter flera år i styrelsen till en förfrågan om att överta ordföranderollen efter Anders Karlsson, samme person som en gång anställde mig som hamnvärd i Hamburgsund. Jag är nu inne på mitt andra år som ordförande och den nervositet jag i början kände inför ansvaret har till stor del utbytts mot en entusiasm att verkligen vilja utveckla organisationen till stöd för alla våra medlemsföretag och turismnäringen som sådan. Ifjol satt jag ner tillsammans med Thorvald Svedrup (fd VD Skistar) och Peter Karlsson (VD Tanum Strand) och ledde ett utvecklingsarbete med styrelsen vilket mynnade ut i en ny treårsplan. Denna har nu som mål att effektivisera kommunikationen med våra gäster, men också undersöka vilka våra gäster är, i kombination med att stödja evenemang utanför traditionell högsäsong. Och jag tror detta är en viktig pusselbit i vår fortsatta utveckling. Redan idag finns det mängder av ambassadörer och förebilder för vårt område. För Tanum Turist del handlar det att samordna detta så vi hörs högre, men framförallt, att vi säger samma sak. Det inte hjälper nämligen inte att springa fortast om vi springer åt olika håll.

Idag driver jag och min bror gästhamnarna i Hamburgsund, Fjällbacka och Grebbestad. Vi har ansvaret för Hamburgsund Infocenter och driver två vandrarhem. Det ena är Badholmen i Fjällbacka och det andra är Kustnära Vandrarhem i smultronstället Heestrand. Vår verksamhet har aldrig varit större och aldrig tidigare har jag varit så övertygad om vikten av en stark turistorganisation. Jag vet också att vi bara kan skapa den tillsammans. Inte bara genom att vara många medlemmar utan också aktiva medlemmar, där vi delar med oss av varandras erfarenheter och kunskaper.

Under höst och vår arbetar jag numera deltid som lärare på Hamburgsundskolan. Varje år skickar vi iväg en ny kull med förväntansfulla ungdomar till gymnasieskolan. Frågan är nu hur vi skapar ett Tanum där viljan är mycket större att återvända hit än i min egen generation. Hur ser vi till att säkra våra förebilder och ambassadörer för framtiden? Svaret på den frågan är nyckeln till en god och hållbar utveckling.

Eller som Brian Tuck en gång sade: ”Turismen lever på ett omåttligt behov hos människorna av att för dyra pengar gång på gång få bekräftat utomlands att det ingenstans är så vackert som hemma.”

En trevlig höst och därefter fröjdefull vinter önskar jag er alla!

Daniel Abrahamsson
VD Gästhamnsbolaget Väst AB
Ordförande för Tanum Turist


Christer Larsson

Ur nyhetsbrevet september 2014

Spännande att vara tillbaka!

För tolv år sedan tog det slut!
Livet på Resö!
Jobbet på Volvo/Tanum Komponent!
Hummerfisket!
Sommardagarna när vi tuffade runt i vår Bohus julle!
Badandet från Oljeskär!

Vi flyttade till Edsbyn!

Vem hade då trott att det skulle återuppstå, tolv år senare? Visst har Resö varit en del av hela familjens historia. Något vi pratat om, besökt ibland på sommaren, kanske längtat tillbaka till? När det kom på tal att det fanns rektorsjobb i Tanum tyckte hela familjen, (inklusive alla fyra barnen som inte bor hemma längre), att det vore väl nåt´!! Då kan vi ju hälsa på när det blir sommar!

Sagt och gjort, och så blev det norra Bohuslän igen. Inte Resö men Grebbestad. En viktig synpunkt när Irene och jag funderade över hur övernattningarna skulle genomföras, var att vi inte skulle ha någon övernattningslägenhet, utan vi bestämde att nu bor vi på två ställen. Ibland i Varberg, men under veckorna bor åtminstone jag i Grebbestad. På Härlidsberget med utsikt över havet. Vilken utsikt!! Ett vettigt beslut tyckte vi då och det tycker vi fortfarande.

Kan det bli bättre? Sandstrand i Varberg och klippor i Grebbestad. Vi behöver aldrig åka någonstans på semester. Vi har semester där vi bor. Vi kan dessutom åka och bada på Oljeskär, detta på vår familjs, mest älskade badställe.

Att jobba med utbildning i Tanum är lite annorlunda. Åtminstone på Futura där jag håller till. Jag brukar beskriva Futura som kanske den ultimata platsen för utbildning. Vuxna, ungdomar, många nationaliteter, bibliotek och teater. Allt på samma ställe, i samma hus. Förutsättningarna är strålande! Vi jobbar hårt för att leva upp till namnet, Futura – Framtiden! Det krävs både blod, svett och tårar innan vi är där, men vi skall dit.

Att återvända kan många gånger vara på gott och ont, men i vårt fall har det hittills bara var på gott. Det fattas fortfarande några delar i vårt Tanums pussel; hummerfiske, bohusjulle och lite makrillfiske!

Något som tyder på att vi valt rätt, när vi bestämde oss för norra Bohuslän igen är följande lilla historia;

Anna, (dotter nr 2) och hennes Rob bodde under strålande sommarvecka i lägenheten i Grebbestad. Nästan varje dag skickade de nytagna foton från olika platser vi varit på i vårt tidigare Resö liv. Mest bilder kom från Oljeskär, Resö pensionat och andra platser vi haft någon koppling till. En dag kom ett sms med texten; Farsan, du måste komma hit på fredag!

Ingen närmare förklaring. Jag blev naturligtvis nyfiken och skickade en fråga – Varför? Fick då svaret; Det är två saker vi måste visa dig!

Jag åkte naturligvis upp på fredagen för att stilla min nyfikenhet.

Bohusjullen Majken

Det första vi gjorde var att sätta oss i bilen tillsammans och styra kosan mot Resö. Väl där körde vi ner till hamnen. Parkerade bilen och gick ut på bryggan. Där låg hon – Vår Bohusjulle-Majken! Den som Greger, Irenes bror, byggt. Som vi tuffat runt med under åren på Resö. Som vi tog med oss till Varberg, när vi flyttade dit. Som vi sålde, för i Varberg är det inte lika kul att ha båt. Båten var välhållen och såg ut att trivas i sina gamla vatten. Den hade hittat hem!

Det andra skälet till att jag ”var tvungen” att komma till Grebbestad var något helt annat. Som gammal popbandsmusiker har jag ju både lyssnat på och spelat med några stycken likasinnade. Det vet ju våra barn och just i kväll spelade Uncle Jam på bryggan i Grebbestad. Gamla coverlåtar från det glada sextiotalet! Det blev en helkväll med Anna, Rob och Uncle Jam. Vilken tur att sms finns.

Christer Larsson
Rektor på Futura

Björn Brorström

Ur nyhetsbrevet augusti 2014

Attraktion och hållbarhet

Nästan varje helg året runt lämnar vi Göteborg på fredageftermiddag och åker till landet, det vill säga till Hamburgö och vårt hus där. Det är alltid en lika fin känsla när vi kommer fram till färjeläget och ännu bättre blir det när vi sedan stiger ur bilen, tittar ut över sundet och insuper havsluften och den speciella atmosfären. Omedelbart infinner sig en behaglig och nyttig distans till en veckas intensivt arbete. Vi har verkligen kommit att uppskatta vår ö året runt; mörka höstkvällar när det viner runt husknuten, kalla vita vinterdagar, vårdagar när ljuset kommer tillbaka och sommaren med salta bad och ljumma sommarkvällar på bryggan. Allt har sin egen charm och innebörd.

Det borde vara fler som tycker och gör som vi! Kontrasten mellan de intensiva sommardagarna med köer till färjan, utplockat i ICA-hallen och "E6-trafik" på sundet och stillsamheten under framförallt senhöst och vinter är enorm. Häri ligger den kända utmaningen för västkustkommunerna att öka attraktionskraften och locka fler besökare under lågsäsong. Allt i syfte att skapa tillväxt, sysselsättningstillfällen och lokal och regional utveckling. Jag vet att mycket görs och att problematiken är betydande, men det är viktigt att ständigt söka nya grepp och att olika individer och organisationer fortsätter att satsa för att åstadkomma bättre balans mellan säsongerna. Det gäller att få fler att upptäcka vad Bohuslän är och erbjuder en grå och kulen höstdag.

Jag deltog i somras på den i kommunen årligen återkommande Sommarträffen arrangerad av bland annat Tanums kommun och säsongsvariationerna var ett av de bekymmer som kommenterades. Ett annat problem som togs upp av företrädare för näringslivet är bristen på kvalificerad arbetskraft. Det här benämns som bekant matchningsproblemet, det är en svag matchning mellan vad arbetsgivare efterfrågar och vad arbetsmarknaden erbjuder. Problemet finns idag och risken är stor för att det kommer att förstärkas. Fler ungdomar i kommunen måste uppmuntras att läsa vidare på universitet och högskolor och efter examina måste fler lockas tillbaka till kommunen för arbete i näringsliv och offentlig förvaltning. Även här görs saker i kommunen, men stora satsningar krävs för att åstadkomma genomgripande förändringar. Det är viktigt att skapa en starkt positiv värdering av högre utbildning bland ungdomar och det är viktigt att företag och förvaltningar i kommunen är attraktiva arbetsgivare.

Vår tids stora utmaning är att åstadkomma en hållbar utveckling. Miljön måste värnas, ojämlikheter och segregation minskas och stabila finansiella system etableras. Hållbar utveckling är allvar, det finns en mycket bred förståelse för detta, men förståelse räcker inte utan det krävs handling. En samlad satsning i Tanums kommun på åtgärder för hållbarhet är i sig angelägen och samtidigt gör det företag och förvaltning till attraktiva arbetsgivare. Jag övertygad om att unga människor, om de inte redan gör det, kommer att kräva hållbarhet för att vara intresserade av anställning. Formulera mål, utveckla strategier, genomför förändringar för hållbarhet och lyft i olika sammanhang fram de verksamheter som gör bra saker ur ett hållbarhetsperspektiv.

En hållbarhetsprofil och en mängd goda exempel på hållbarhetsarbete kan också vara en utgångspunkt för arrangemang av skilda slag som kan locka nya gäster och besökare till kommunen och till Bohuslän. Vad sägs om att sätta Tanums kommun på hållbarhetskartan genom en stor årligen återkommande internationell konferens i samarbete med högskolor i Västra Götalandsregionen om hållbar utveckling i bred bemärkelse. Tidpunkt för genomförande; förslagsvis november.

Björn Brorström
Professor i företagsekonomi på Högskolan i Borås

Gunilla Sandin. Foto: Ola Kjelbye

Ur Nyhetsbrevet juni 2014

Kärleken till litteraturen, språket och orden

Jag glömmer aldrig ögonblicket då jag knäckte läskoden! Jag var sex år och var med min mamma, pappa och storasyster i Köpenhamn. Jag låg på mage på golvet och tittade i Lennart Hellsings bok Daniel Doppsko och låtsades att jag läste. Plötsligt hände det - allt ljudande blev till meningar, ord och sammanhang. Till saken hör att det var skottlossning utanför på gatan med fullt polispådrag och upprörda människor. Inget av detta störde mig – nu kunde jag ju läsa!!

Läsning har för mig genom åren varit både underhållning och kunskapsinhämtning, men också en tröst och ibland en flykt undan en jobbig verklighet. Mitt yrkesval föll sig naturligt. Redan när jag var 12 år bestämde jag mig för att bli bibliotekarie och med utgångspunkt i det yrket hamnade jag så småningom på Bokmässan i Göteborg, där jag stannade kvar i 27 år, de senaste femton som programchef med ansvar för Bokmässans seminarieprogram. Det var en fantastiskt rolig, arbetsam och turbulent tid. Bokmässan var en uppstickare som i början inte sågs med blida ögon av branschen. Bertil Falck, då administrativ chef för Göteborgs stadsbibliotek och Conny Jacobsson, bibliotekschef i Hagfors, var två entreprenörer som vände upp och ned på vedertagna begrepp i bokbranschen med en fart som tog andan ur de flesta.

Den första mässan hölls i augusti 1985 och hedersgäst var Isaac B. Singer, Nobelpristagare i litteratur, som trollband en tusenhövdad publik och lämnade ingen oberörd. I och med hans deltagande var ribban lagd - endast det bästa var gott nog. Här skulle i fortsättningen arrangeras seminarier och författarframträdanden som gav ilningar i själen! Med Conny och Bertil i täten och resten av Bok & Biblioteks personal som sidekicks, lyckades vi skapa en makalös framgångssaga tillsammans med alla våra samarbetspartners. Och den blir bara större och större… Första året kom 5 000 besökare, i fjol 97 000 besök och det största medieuppbådet någonsin. Och allt detta gjordes den allra första gången med bibliotekarier som målgrupp. Man ville helt enkelt höja statusen på yrket och ge bibliotekarierna en fortbildning som hette duga.

Den 1 oktober i fjol tillträdde jag som chef för Strömstads stadsbibliotek och sjutton års veckopendlande mellan Resö och Göteborg upphörde. Cirkeln är sluten och jag är tillbaka där jag började och jag stortrivs!

Bibliotek är fenomenala inrättningar som är till för alla medborgare i staden, fastboende eller tillresta, spelar ingen roll. Här kan man låna böcker, ljudböcker, böcker med stor stil, böcker på andra språk, kurslitteratur, dvd-filmer, låna en dator, scanna och kopiera, läsa tidningar och tidskrifter, reservera böcker, ta del av programverksamhet och samhällsinformation eller bara prata bort en stund. Och nästan allt är gratis. Skolorna och förskolorna nyttjar oss flitigt och kommer till oss på sagostunder, författarbesök och teaterföreställningar. Biblioteken i Tanum, Strömstad, Munkedal och Sotenäs har dessutom ett väl fungerande samarbete sedan många år, vilket bl a innebär att vi har en gemensam katalog för mediebeståndet och detta ger låntagarna möjlighet att låna ur hela det samlade beståndet. Biblioteken har också ett gemensamt lånekort som fungerar i alla fyra kommunerna.

Jag kan hålla på hur länge som helst och sjunga bibliotekens lov, men väljer i stället att avsluta med att svara på en fråga som jag ofta får nämligen: Är inte omställningen stor, från Bokmässan till Strömstads bibliotek? Och svaret är nej, inte så stor som man kan tro. Vi har stora och spännande projekt på gång och flera framtida utmaningar. Men visst, jag har ätit lunch med Desmond Tutu och middag med John Le Carré och träffat tusentals framstående författare genom åren. Men Nobelpristagare och andra i all ära, känslan att se kön som ringlar på Korsvägen när allmänheten släpps in på bokmässan är fantastisk! Alla människor som kommer till mässan av kärlek till litteraturen, språket och orden. Den känslan återskapas nu i stället varje dag när vi öppnar och släpper in våra låntagare i biblioteket! Det är magiskt!

Gunilla Sandin
Bibliotekschef i Strömstads kommun

Anders Nilsson

Ur Nyhetsbrevet maj 2014

Världens Vackraste Skärgård!

En av Tanums kommuns mest värdefulla tillgångar är dess skärgård – världens vackraste skärgård. Den går inte att överskatta dess betydelse för kommunens invånare och besökare. Inte minst ur ett ekonomiskt perspektiv är skärgården av central och ökande betydelse.

I Bohuslän är turismen ett prioriterat område. 2010 antog Västra Götalandsregionen en affärsplan för naturturism där man framhåller den bohuslänska kusten och skärgården. Så här har Västsvenska Turistrådet formulerat sina mål: ”Målsättningen är att Västra Götaland ska erbjuda naturturismupplevelser av absolut europeisk toppklass där varje besök bidrar till en god livsmiljö för såväl natur som människor.”

Västsvenska Turistrådet vill att Bohuskusten ska bli en av landets topp tre internationella reseanledningar, under förutsättning att det går att kombinera naturskydd med tillgänglighet. Tillväxtverkets målsättning är att besöksnäringen i Sverige ska fördubblas till år 2020 och man ser Bohuslän som ett av de fem områden i Sverige som har störst potential som turistmagnet.

I takt med att turistnäringen ökar, vilket den gör, kommer skärgårdens betydelse också att göra det. Det finns alla skäl att med öm hand vårda denna unika tillgång.

Under de senaste decennierna har den marina nedskräpningen ökat dramatiskt och Bohuskusten är extremt utsatt - värst i landet på grund av sitt läge och omgivande strömmar. Mellan 4000 och 8000 kubikmeter skräp beräknas flyta iland på västkusten varje år. Skräpet är väsentligen internationellt och består till stor del av plast, vilket är förödande för miljön. Den globala produktionen av plast har ökat från 0,5 ton per år 1950 till 260 miljoner ton 2008. Naturen klarar inte av att ta hand om plasten. Den bryts istället ner till mikroskopiskt små fraktioner som inte kan ses med blotta ögat. Men plasten finns kvar i havet och på öarna.

Förutom miljöproblemen innebär skräpet i skärgården en uppenbar risk när det gäller turismen. Vem vill besöka öar fyllda med plast, glas och annat skräp? Jag har träffat båtgäster och kajakpaddlare som väljer bort vissa platser och rutter på grund av nedskräpningen.

Kustkommunerna får inga statliga stöd för att städa skärgården och saknar uppenbarligen egna resurser att göra det. I takt med att situationen blivit alltmer ohållbar har en rad ideella initiativ tagits. Ett exempel är den ideella föreningen Världens Vackraste Skärgård i Fjällbacka. Familjer blir faddrar för öar och ser till så att de är städade. Varje år arrangeras Stora fadderdagen då en stor gemensam städinsats sker. Hittills har mer än 1600 säckar skräp samlats in och öarna utanför Fjällbacka är förhållandevis rena. Fadderkonceptet fungerar och kanske kan fler orter längst kusten inspireras och ta efter.

Men det är förstås inte rimligt att städningen av skärgården ska ske på privata initiativ. Sådana initiativ kan dessutom bara bidra med en bråkdel av de insatser som krävs. Kommuninnevånarnas och besökares välbefinnande, miljön och inte minst ekonomin är faktorer som måste väga så tungt att det offentliga tar ett verkligt ansvar för skärgården – även om det kan kräva obekväma omprioriteringar. Det är märkligt att inte något politiskt parti tagit sig an problematiken på riktigt och gjort den till sin hjärtefråga.

Till sist - ha alltid mer er en rejäl sopsäck när ni är ute och njuter av öarna i världens vackraste skärgård så att ni kan bidra och plocka med er lite av skräpet iland!!

Anders Nilsson
Advokat, delårsboende i Fjällbacka och en av initiativtagarna till Världens Vackraste Skärgård

Eva Pettersson

Ur nyhetsbrevet april 2014

Att ta ett kliv in i andras arbetsvardag

Tvåhundra meter från mitt barndomshem på landet låg sågverket. Ett litet ställe med kanske 8-10 anställda, ibland mindre, där invandrad arbetskraft från Finland, Grekland och Turkiet blandades med de bofasta. En av dem var min pappa. Och medan han lärde sig att Erik betyder plommon på turkiska (gör det verkligen det? Någon??), och fick frön till den första zucchinin odlad i den trakten, (Nu var det naturligtvis inte lagligt att föra frön över gränsen på den tiden, men, men…) lärde jag mig räkna till 79 på grekiska, och vi barn sprang i spånhögarna på kvällstid och fick massor av skäll när vi blev upptäckta. Spånet var ju en vara som allt annat och såldes först som isolering och sen som bränsle, inget för ungar att sprida omkring i leran. Redan som 4-5-åring fick jag sitta på vagnen som drev timret direkt från dammen, in genom luckan i väggen och upp på hjulen. Sen krävdes det några handgrepp med spakarna för att  köra stocken in i ramsågen. Det här var, som ni förstår, långt före de arbetsmiljöföreskrifter som förbjöd barfota barn att ha roligt med hyvlar och sågar. Säkerhetstänket bestod i uppmaningar av typen ”Sitt still” och ”Stick inte in handen i kapklingan!” och fungerade precis som det skulle.  Att sen min stackars pappa lyckades både hyvla, såga och hugga av sig några fingrar på varje hand bevisar kanske bara att det inte var helt hundraprocentigt. Arbetserfarenheterna växlade med åren. Vid 9 skötte jag barnavdelningen på det lilla biblioteket och cyklade runt och sålde fröer och lökar efter säsong. 14 år gammal började jag jobba i kiosk, och det blev så småningom korvkiosker och serveringar också innan det var dags att gå in i biblioteksvärlden.

Och alla dessa arbetsplatser, med maskiner och verktyg, med hyllor fulla av sorterade saker man behöver i jobbet. Med människor som kan sina saker och vet hur allt ska göras och är villiga att lära ut det också. Jag älskar att gå in i förråd, titta på bagerimaskiner i verksamhet, se specialverktyg och högar av pappersvaror man inte drömde fanns. En snickarverkstad med väggar fulla av verktyg – helst med konturerna ritade på väggen bakom och mejslarna hängande i storleksordning. Barnverkstaden på Borås Textilmuseum där varje anonym skåpdörr rymmer oceaner av tyger, knappar, päls och tråd och paljetter! Eller blomsteraffären i Grebbestad där jag i vintras lärde mig göra jularrangemang och fick plundra fritt bland pärlor, oasis och små stjärnor och nålar (Jodå, jag betalade det jag använde.) Skåpen med barnkläder på BB där man fritt kunde klä sin nyfödda i rosa, gult eller blått. En redigt sorterad järnaffär med små lådor för olika skruvstorlekar - det finns fortfarande en och annan om man letar.

Tänk då lyckan att jobba med kulturarrangemang, bibliotek, fritidsgårdar, konstgalleri och föreningsstöd. Tusen möjligheter att få besöka konstateljéer, titta in bakom kulisserna på teaterföreställningar, hälsa på hos linmuseet, fotbollsföreningarna, bowlsklubben eller arkivföreningen i Kville. Chansen att träffa unga människor som hittar på egna projekt genom TUPP – Tanums UngdomsProjektPeng- och tänker på sitt egna sätt om hur LANet eller skolavslutningsfesten ska genomföras.

Det är inte så stor skillnad på en fönsterfabrik, en restaurang och ett bibliotek: Alla jobbar för kunderna, marknadsför sig, försöker bli bättre hela tiden och erbjuda bra produkter som besökarna är nöjda med. Och alla har sin egen lilla arbetsvärld: Maskiner för montering, stekhällar eller databaser och bokvagnar och ljudböcker. Finns arbetsglädjen hos personalen och viljan till bra service så kan det vara trevligt överallt. - Bara det finns ett förråd där man då och då kan gå in och rysa av förtjusning över allting man inte visste om att det fanns.

Så om du inte har besökt min värld än är du välkommen in på www.tanum.se/kulturkalendariumlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster och till föreningsregistret på samma hemsida. www.ungitanum.selänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster berättar allt om vår ungdomsverksamhet på fritidsgårdarna och andra ställen. Hälsa på i våra nio hus och fråga mer eller ring mig om du vill veta mer om vad vi gör på Kultur & Fritid eller har synpunkter på vårt arbete. På biblioteken och i Ungdomens Hus är du välkommen att använda lokalerna för möten eller träffar. Kanske har du någon idé om hur du vill använda teaterscenen på Kulturhuset Futura i Tanumshede?

Det är april, och jag ägnar så mycket tid jag kan åt en av favoritarbetsplatserna: Min egen trädgård och min egen bod. Och lägger en och annan krona hos trädgårdsbutikerna som kanske har världens mest väldoftande arbetsplats?

Trevlig sommar!

Eva Pettersson
Kultur- och fritidschef

Aleka Karageorgopoulos

Ur nyhetsbrevet mars 2014

Magiska berättelser får liv

Som barn lekte jag i utställningssalarna på arkeologiska museet i Göteborg. Min bästis pappa var professor i arkeologi, Carl-Axel Moberg en lång, något kutryggig man som för det mesta satt instängd i sitt arbetsrum och inte fick störas, likadant hemma som på museet. Att få leka på ett arkeologiskt museum var en fantasieggande upplevelse. Det gjorde inget att professorspappan var upptagen med sitt mycket viktiga arbete, vad han egentligen gjorde hade jag ingen aning om, men det spelade ingen roll, Ann-Louise och jag var trollbundna av allt vi kunde upptäcka på museet och skapade våra egna äventyr utifrån föremålen i montrarna.

Lite av den magiska känslan jag hade som barn har jag fått återuppleva nu långt senare i livet då jag börjat arbeta på Vitlycke museum.

I mitt arbete här på Vitlycke har jag fått möjlighet att vara med och skapa en berättelse om Bronsåldern och livet i Tanum för tretusen år sedan. Jag har haft hjälp av kunniga medarbetare som har stått för de vetenskapliga fakta och kunskapen om de arkeologiska fynd från Tanum som ligger till grund för berättelsen, men när det gäller familjerna på Ridareberget och från Hoghem, och deras liv och leverne, har jag fått ”gå i barndom” leka samma lek och skapa nya äventyr, på samma sätt som då, en gång för länge sedan.

Berättelser har alltid fascinerat mig – det kunde vara min pappas godnattsagor som var hans egen tolkning av den grekiska mytologin, hans hemlands kulturarv, eller Tant Elvy på ”landet” som berättade om sin barndom på gården i Stormhult i Fjärås där jag tillbringade alla mina somrar som barn. Det kunde vara berättelsen om gammelgäddan i sjön, om familjen som kallades ”Lärkera” som bodde vid Ramhultafallen en bit bort och som hade en folkilsken katt, eller Lärke-Karl som var en vilding som man skulle akta sig för. Berättelser har alltid öppnat dörrar för mig till nya och spännande världar och här i mitt arbete på Vitlycke museum så är det den fantastiska bronsåldersvärlden som blivit tillgänglig!

I vår basutställning på Vitlycke museum presenterar vi berättelsen om Bronsåldern i Tanum med hjälp av både fakta och fiction, och nu skall vi ta berättelsen ett steg vidare med hjälp av ny digital teknik. Forntid möter framtid, och med hjälp av denna teknik gör vi det osynliga synligt.

Ingen har väl missat att den sista etappen av E6 just nu byggs genom Världsarvet. Efter många års diskussioner är man äntligen överens om hur vägen skall dras, och att det i anslutning till vägen skall byggas en rastplats som skall fungera som en port till Världsarvet.

Vi samarbetar idag med Interaktiva Institutet, ett forskningsinstitut vid Chalmers på Lindholmen i Göteborg, kring att skapa en kikare där besökarna på rastplatsen skall kunna se ut över Tanumslätten så som den ser ut idag. Med hjälp av digitala överlagrade skikt i kikaren så blir det också möjligt att se tillbaka i tiden! Det som är grön åker idag stod under vatten på Bronsåldern, i kikaren kan man se havets utbredning. På höjder låg boplatser, de är osynliga idag men med hjälp av animationer tränger vi igenom markytan och byarna med sina innevånare blir synliga igen, längs hålvägar som ett tränat öga kan se i landskapet än idag, kommer kanske någon av våra skapade karaktärer rullande i sin kärra dragen av oxar.

Vi vill förmedla en resa genom tid och rum på Skräddö, med hjälp av kikaren, en utställning i servicebyggnaden, aktivitetsytor i landskapet som skall inbjuda till lek och lärande, och så förstås berättelsen om tvillingarna Glicc och Glär, deras familj och urmodern Waiga som var den som skickade ut Akaz i världen för att hämta hem kunskapen om bronset till Tanum!

-”Jag är Waiga, jag är vinden som sveper genom tiden, jag har kraft att röra mig över minnets bro och längs tidens tråd, jag finns i ett tidlöst evigt nu, utan början och slut. Då – nu och sedan, allt är ett.”

Om det är som Waiga säger i berättelsen så hänger allt ihop, då – nu och sedan, och då är det lika viktigt med de minnen och berättelser som dagens Tanumsbor bär med sig.

Jag har tagit ett avgörande steg i mitt liv på grund av mitt arbete på Vitlycke, och lämnat Göteborg för att bli Tanumsbo.            

Som nyinflyttad i Grebbestad funderar jag ofta över vilka spännande minnen och berättelser som finns här i denna bygd då jag promenerar med min hund längs för mig nya stigar och vägar.

Visst måste det finnas en hel del människor här som likt min barndoms Tant Elvy i Fjärås, kan berätta om händelser och människor som satt sin färg och prägel på Tanum.

Jag har hört berättas om Gomer Brunius som kom till Tanum i slutet av sjuttonhundratalet efter att ha rest med Ostindiska kompaniet innan han landsteg för sista gången här i våra trakter för att stanna livet ut. Hans son, Carl Georg Brunius  ägnade sig åt att utforska landskapet i Bohuslän, söka efter fornminnen och försöka förklara vad våra hällristningar hade att berätta. Han låg enligt hörsägen i tvist men Axel Emanuel Holmberg, präst i Naverstad kyrka, om betydelsen av bilderna och sägs ha dött av ilska! Jag har hört att det funnits en djurpark där Tanums camping ligger idag, och om Västerby gård där man drev pensionat, Svanbergs kiosk och mycket annat, och det finns säkert mycket, mycket mer att berätta bara någon vill lyssna!

”Varje plats har en historia och varje berättelse har en plats”, och dessa berättelser vill vi på museet ta tillvara för framtiden, men också göra kända idag. Vi börjar lite enkelt och bjuder in alla som har något att berätta, stort eller smått, om hur det är att leva i Tanum idag till det som vi kallar ”Världsarvs kafé”, på museet. För att berättelse skall få vingar så krävs det också som sagt en lyssnare, det går bra att komma för att vara den som tar emot berättelserna utan att själv känna sig tvingad att berätta.

För egen del så  får jag lära mig mer om min nya hembygd på dessa ”Världsarvscaféer”, men det viktigaste är att vi ses och pratar med varandra om det vi har gemensamt, arvet från dem som levde här långt före oss, eller sådant som vi vill föra vidare till dem som kommer efter oss.

I år firar Hällristningarna i Tanum 20 årsjubileum, det skall vi fira! Håll ögon och öron öppna, vi kommer att bjuda på ett fylligt och spännande jubileumsprogram för både stora och små. Skriv redan nu in 30 juli i kalendern, då blir det stort kalas med massor av aktiviteter och marknad för att bara nämna något!

Tänk att jag får arbeta med dessa spännande och utvecklande projekt här i Tanum, ett roligt arbete och en fantastisk plats att vara på, en oslagbar kombination, jag blir nog kvar här!

Aleka Karageorgopoulos
Enhetschef Vitlycke museum/Västarvet

Birgitta Andrén Åkerblom

Ur nyhetsbrevet februari 2014

Akta er för anpassligheten!

Det går snabbt att bli både bekväm och tillbakalutad, enkelspårig och allmänt loj.

Konstens roll för mig handlar om att undvika precis just det. Jag vill med konstnärens hjälp bli utmanad i min tanke, min föreställning och mitt förhållningssätt – jag vill akta mig för anpassligheten.

Jag vill vara modig som den konstnär som brottas med sitt sökande, reflekterande, formulerande, problemdiskuterande. Det är då toleransen växer. För det finns alternativa sätt att både formulera sig och till uttryck. ”Våra tankar behöver utmaningar av andras tankar för att komma vidare” som Britt Ignell Karlbrand, konstnär och Tanumsbo, säger – och jag håller med.

Det här utvecklar tankekraft! Något som är angeläget. Tankekraft gör skillnad idag och i framtiden och framför allt inte bara i konstens universum. Däremot är konsten och konstnären en viktig del i processen.

Efter två år på Gerlesborgsskolan är jag fortfarande tagen – tagen av engagemanget, det hårda arbetet, sökandet efter det konstnärliga uttrycket, uthålligheten och modet att möta sig själv.

Jag är både tagen och befriad av:

  • Att konst inte bara handlar om att utöva utan det handlar om att se.
  • Att acceptera att något är viktigt, men inte alltid veta varför. I början funderade jag över ”varför då? Varför lägga tid på det…?” Tankar som återspeglade min resultatinriktade värld – idag gör det att jag känner mig fri.
  • Att förhålla sig, inte bara till att skapa utan även till att betrakta. Det är en resa i sig – att lära känna sig själv. Och det är en fantastisk möjlighet för oss alla, konstnär eller inte.

Under det gångna året har jag haft glädjen att samtala med Bengt Göransson (kultur- och skolminister under större delen av 80-talet), och fått ta del av hans erfarenheter och klokhet. I boken ”Tankar om politik” skriver Bengt:

”… Konsten måste vara fri, obunden av alla lojaliteter, och det som ger åt konstnärerna deras frigörande kraft är just deras hänsynslöshet och deras vad jag kallar positiva trolöshet. Konstnären får en förmåga att genomskåda genom att vara självcentrerad och genom att inte i förväg förse sina verk och sitt handlande med alla de reservationer som de flesta andra måste underkasta sig…”.

Många konstnärer jag mött har efter många års studier en unik och tränad förmåga. Med sitt konstnärliga uttryck, sin tankekraft, förmåga att förhålla sig till konstnärskapet, sig själv, omvärlden och sin upplevelse är konstnären en spännande och inspirerande resekamrat på livets kryssning mellan grynnor och skär.

Här sitter jag nu en stormig februarikväll i Gerlesborg och hör hur Bengt Göranssons varningsord sjunger i vinden; Akta er för anpassligheten!

Birgitta Andrén Åkerblom
VD Stiftelsen Gerlesborgsskolan

Jon Larsson

Ur nyhetsbrevet januari 2014

När jag fick möjligheten att få vara en del av nyhetsbrevet från Tanums kommun så tackade jag ja direkt, men kom på att jag oftast inte kan sluta skriva när jag väl börjat! Enligt mina nära och kära så gäller det även när jag pratar!! Min ”förmåga” att kunna prata oavbrutet gav mig en gång i tiden rollen som ordförande i Hamburgsunds Köpmanna och Företagarförening - en roll som jag sakta men säkert vuxit in i och som jag aldrig vill växa ur!

Till vardags jobbar jag heltid på fiskaffären i Hamburgsund samt driver mitt eget lilla företag. På ledig tid försöker jag att träna så gott det går - det är en ganska ny syssla så håll till godo ifall ni inte ser mig under kommande Vasalopp eller Göteborgsvarv! Jag har alltid varit aktiv i flera lokala föreningar och anser mig själv var nästintill K-märkt i ideella sammanhang!

Mitt första sommarjobb var på en Handelsträdgård där jag klämde alldeles för hårt på solmogna tomater, övervattnade dekorationsblommor i plast samt upptäckte charmen med att jobba med service. Alldeles för ung för sommarjobb, men kul att umgås med vuxna, så där spenderade jag några fina somrar - och köpte glass för varenda intjänad krona! Sommaren då jag fyllde 14 (eller var det 13?) var det dags för nytt sommarjobb och då upptäckte jag min stora passion, en livslång kärlek som inte går att beskriva med ord - restaurang! På den vägen har det varit - varenda sommar och övrig skolledig tid har avnjutits i restaurangkök. Började jobba direkt efter studenten - inom restaurang, men även som fiskare tillsammans med farsan.

Parallellt med arbete har jag hunnit med diverse småkurser inom vinkunskap, groggblandning och marinbiologi för att som 22-åring återigen sätta mig i skolbänken. En ettårig KY-utbildning inom maritim gastronomi visade sig vara raketbränsle för mig! Genom skolans praktik hamnade jag i Stockholm dit jag flyttade direkt efter examen för att jobba mig igenom Sveriges största fiskbutiker samt några av de bästa restaurangerna!

När min längtan efter makrillfiske, solnedgångar i havet och mycket annat fört mig tillbaks till Bohuslän så sökte jag mig till fiskaffären i Hamburgsund där ett nytt kapitel påbörjades! Numera bor jag i Hamburgsund och har väldigt många roliga saker på gång tillsammans med andra företagare, föreningar och lokala eldsjälar!

Vi samarbetar flitigt för ett levande, öppet och välkomnande samhälle året runt - för alla, såväl åretruntboende som delårsboende och tillfälliga besökare! Vår största uppgift är att främja ett starkt och aktivt samarbete som involverar HELA samhället! Vi MÅSTE alla bli mer medvetna om varandras olika verksamheter vare sig det är företag eller föreningar - på så vis kan vi bli bättre på att utnyttja vad som finns inom samhällets eller kommunens gränser!

Den ”lokalpatriotiska” mentaliteten skapar hållbarhet, soliditet och trygghet för oss företag och föreningar! Det ses också som en solidarisk och ”trogen” gest - vilket i sig är gott nog för de flesta av oss! Delårsboende och turister är oss förunnat under vissa delar av året och de botaniserar glatt i allt vad kommunen har att erbjuda, men även vi åretruntboende måste göra likadant när andan faller på - ÅRET RUNT!

Handla lokalt, lär dig att älska din ort och våga vara lokalpatriot så ska ni få se att vi går en ljus framtid till mötes!

Nu avrundar jag med att citera Lindeman; Nej, nu kan jag inte komma på mer- adjö!

Jon Larsson, Hamburgsund

Berth-Ola Bergstrand

Ur nyhetsbrevet december 2013

Jag föddes i Västerås, de första åren växte jag upp i Värmland och kom till Tanum 1969. Min pappa var en driven person som då tog över Grebbestads Billackering som han drev i många år. Han blev ensamstående med tre tonårsbarn samtidigt som han försökte att vara företagare.

Med den situationen som uppväxt har man lärt sig att om man har hjärtat med sig i det man gör så löser man de flesta uppgifter.

Jag skulle bli polis så min skolgång var kortast möjlig för att på snabbaste sätt nå detta. Detta var kanske inte det bästa beslut jag gjort då jag inte nådde mitt mål, och fick en mager studie bakgrund.

Ganska tidigt kom jag att jobba inom fordonsindustrin via Volvo i Tanum, detta blev en skola i sig själv. Via utbildningar från arbetsgivare och självstudier på distans har jag löpande kunnat förkovra mig.

Som ledare har jag arbetat inom några olika områden, kvalitet, teknik, produktion och företagsledning. Vad som alltid kommer tillbaka i de olika ledarrollerna är att det är medarbetaren som är den avgörande faktorn. Låter som en klyscha, men om man inte når förståelse har man inte lyckats uppnå någon utveckling.

Förmånen som jag har fått är att jag arbetat i produktion och tror mig förstå hur man kan implementera förändringar på bästa sätt i organisationer. Jag ser mig som en återvändare, det man har lärt sig på andra platser och i andra miljöer kan man bidra med i sitt nuvarande förvärv.

Tror också att det är viktigt för vår kommun att fortsätta utveckla sig som en attraktiv plats att bo på för att behålla och dra till sig kompetens. Att utveckla våra samhällen är en balans mellan att behålla det genuina och att kunna ha en fungerande infrastruktur. Skall orterna kunna leva vidare med långsiktiga näringar som ger arbetstillfällen, behövs det en rätt mix av kompetens och ledning inom både det offentliga och privata näringslivet.

Har under en massa år arbetat på annan ort via veckopendling och några års boende i Göteborg. När jag nu har tjugo minuter till jobbet uppstår något som heter fritid. Det var en omställning att plötsligt hitta sysselsättning till flera timmar på vardagskvällarna.

När barnen var små hjälpte jag till med att vara ledare i friluftfrämjandet och hjälptränare för tjejfotbollen, men detta gjordes på helgerna. Nu är det en del engagemang i olika föreningar.

Jag bor i ett område utanför Grebbestad som är föreningstät. Vi har vägförening, vattenförening, hamnförening, bryggförening och samhällsförening, här är det många duktiga och hängivna människor som verkar på sin fritid.

Så här inför jul är det skönt att bo på en liten ort, man kan själv välja om och när man skall bli utsatt för kommersen. Ser jag på allt som händer i Grebbestad året runt är det svårt att tro att det endast bor cirka 2 000 året-runt boende där. Vill man är det lätt att komma in i gemenskapen, det finns många olika forum och aktiviteter man kan ansluta sig till.

Själv njuter jag av den närliggande naturen. Om man vill kan man ta sig till de tysta och djupa skogarna i Bullarebygden eller gå längs de kala klipporna och känna av havet. Trivs med att vara ute med båten eller att delta i jakt.

Livskvalitet betyder olika för olika människor. För mig är det att känna harmoni med nära och kära i en avstressad miljö.

Berth Ola Bergstrand
Aven i Rabbalshede

Magnus Olsson

Ur nyhetsbrevet oktober 2013

Dynamiskt i Tanum

Mitt namn är Magnus Olsson. Jag är 38 år och mitt i livet. Jag driver ett företag i Tanums Kommun men ser mig inte själv som en riktig företagare, snarare som en vanlig kille, lite för korkad för att inse vad jag har satt i rullning.

När jag var 20 år flyttade jag till Stockholm. Jag studerade grafisk kommunikation och startade min första reklambyrå tillsammans med tre eldsjälar. Vi växte och var till slut 8 anställda. Jag var ung och älskade staden. Men allt eftersom tiden gick krympte Stockholm sakta men säkert. Det kändes som om allt började upprepa sig. Man jobbade och man umgicks i stort sett bara med människor från reklambranschen. Som om hela Stockholm var fullt av små klubbar för inbördes beundran, med täta skott sinsemellan. Så när möjligheten kom var det inte svårt att bestämma sig för att flytta hem. Äventyret öppnade mina ögon och jag har på allvar börjat uppskatta den otroliga dynamik som finns i vår kommun. Här definieras inte umgängeskretsen av ens yrkesroll utan man träffas över gränserna. Det leder till att man sprider kunskap och erfarenhet på ett helt annat sätt. Det är just detta fenomen som gör Tanum till en sund grogrund för företagande.

Idag har jag familj och driver återigen ett företag med inriktning mot reklam och marknadsföring. Kombinationen gör att man ställs inför helt nya utmaningar. Man börjar förstå samhällets komplexitet och man värderar att grundläggande saker i vardagen faktiskt fungerar. För att inte tala om att man värderar tryggheten. Jag kan inte nog utrycka min uppskattning till Ängens förskola. Dessa underbara människor som tar hand om mina två ”illbattingar" medan jag leker verkställande direktör. För mig är det den ultimata tryggheten när två barn med, väldigt starka viljor, kastar sig i armarna på sina fröknar och glatt vinkar hejdå, varje morgon. Så trots att hösten är mörk och rå har jag hittat min plats på jorden.

Magnus Olsson

Göran Ek

Ur nyhetsbrevet september 2013

Värna om våra idrottsklubbar!

Att be mig skriva kåseri är väl samma sak som att be en humanist beskriva det skurna kugghjulets nytta för bilindustrins utveckling.

Nu sitter jag och skriver utmattad efter att arrangerat ett SM i en jolle som heter RS Feva. Vi hade 35 båtar på besök ifrån landet, totalt 70 seglare. Det trevliga med jolleseglare är att de har med sig sin familj som i det här fallet var väldigt sociala.  Seglare behöver mycket hjälpa att transportera båtar och hjälp med att rigga på, men på havet sköter de sig själva och de på land kan umgås.

Det är ganska så intressant att se detta SM ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Arrangerande klubb BJK har som mål att aktivera lokala innevånare i segling. Men ur ett SM perspektiv så marknadsför vi istället samhället på ett väldigt effektivt sätt.

Seglarklubben BJK samarbetade med Tanumstrand för att klara av antalet seglare och föräldrar. Tävlingen, samtidigt Tanumstrand och Grebbestad har marknadsförts inom Svensk seglings nätverk under ett helt år. Det gäller då via hemsidor, tävlingskalendrar, mun mot mun (nätverk) och annonser i hela Sverige. Jag vågar inte tänka på vad detta skulle motsvara i reklamkostnader.

Det låter rimligt med 70 seglare på plats och regattamiddag var bokad till 100 personer när anmälningsriden gått ut. Inom rask takt, räkna två dagar så hade föräldrar och släkt bestämt sig för att vara med och vi hade en middag för 150 personer. Detta sysselsatte givetvis mycket servicepersonal på Tanumstrand och de fick chansen att sälja in sin fina anläggning.

Ett SM eller för all del klubb utan sponsorer får det svårt att driva verksamhet. Vi hade tre sponsorer med oss för SM, en större och två mindre. Det innebär att även våra företagare har fått chansen till att visa upp sig och nå ut till väldigt många intressenter i landet.

Att reflektera över detta så känns det som vi måste värna om våra idrottsklubbar och bygga på våra ungdomar så att vi på ett hållbart och enkelt sätt kan få en levande bygd tillsammans med våra företagare.

Göran Ek

Fabrikschef Tetra Pak

Ordförande BJK, Bohuslänska Jaktklubben Grebbestad

Gerd Melin

Ur nyhetsbrevet juni 2013

Ja, gubbar ja

Jag övar. Övar på att slösa med tiden, snart slutar jag som oppositionsråd i Tanum. Jag förväntas få massor med ledig tid, och du milde vad ska jag göra med den? Ja, jag har fått frågan ett antal gånger, och ändå vet väl alla människor att ingen finns som har så mycket att göra som en pensionär. Tiden som man ser framför sig blir allt kortare, allt som inte gjorts förr ska nu göras och det fort, fast fort går det ju inte. Men, kanske klarar jag att skapa illusionen av att jag har massor tid för att göra precis allt, eller just ingenting om jag skulle känna för det. Bara det inte i verkligheten förblir just en illusion.

Nu är det ju inte så att, bara för att tidpunkten 30 juni passeras, mitt liv med politiken slutar. Jag kommer fortfarande arbeta vidare med mitt förtroendeuppdrag som ledamot i Tanums kommunfullmäktige, så där vet jag att tre måndagkvällar varje månad kommer att tillbringas antingen på socialdemokraternas gruppmöte eller på ett fullmäktigemöte. Och, det fungerar inte att bara ”flyta med”, en gång djupt engagerad, alltid engagerad. Jag kommer säkert inte att avhålla mig från att äntra talarstolen, med ett gediget och genomtänkt manus, när intressanta och brännande ärenden ska upp för diskussion. Jag har aldrig lyckats vara särskilt spontan i fullmäktige, det finns andra i fullmäktigeförsamlingen som med elegans klarar det. Jag brukar dock få sagt exakt vad jag tänkt säga, och det får vara bra det.

Att ha fått förtroendet att verka som politiker, och aktivt delta i den representativa demokratin i Tanums kommun är något jag önskar att alla våra invånare skulle få vara med om under åtminstone någon mandatperiod. Det är otroligt lärorikt, stimulerande är det också att bryta sina tankar och idéer med politiker i både eget parti och andras. I slutänden blir besluten hyfsat bra när man lyssnar och lär och får andra att göra likaledes. Fler yngre, som ju är de som kommer att leva i Tanum i morgon, saknas i stor mån i den folkvalda församlingen även om en och annan slunkit in under åren. Det tillför verkligen väsentligheter i beslutsfattandet när unga människor är med.

Jag fick frågan av en herre, obetydligt äldre än jag, för någon vecka sedan om varför jag slutar som oppositionsråd och jag svarade lite svävande att ”jag börjar ju bli till åren, och det har jag ju förstått att folk är trötta på alla gamla gubbar som sitter och styr och ställer, och aldrig lämnar över till yngre förmågor”. ”Ja gubbar ja”, svarade han snabbt, ”men du behövs ju fortfarande”. Kanske övertolkar jag men nog förnam jag en rädsla över att det nu kanske blev bara gubbar kvar, men jag försäkrade att kvinnorna i politiken kommit för att stanna. Och visst är det så att med fler i kvinnor i politiken så får också de mjuka frågorna större utrymme, och det är hur barn och gamla har det som i längden är intressant och viktigt för de flesta av våra kommuninvånare, även om det kan kännas bra att få ondgöra sig över höjda båtavgifter, avsaknad av gång- och cykelvägar och för många sjöbodar som hindrar tillträde till strandkanten.

Kanske kan jag i alla fall sluta upp med att känna att jag alltid har något som hänger över mig, ett anförande som ska skrivas, material som borde läsas noggrannare, bättre förbereda ett möte osv. Istället kan jag koncentrera mig på att till exempel läsa Gerlesborgsskolans kurskatalog med förföriska rubriker som Möt bilden, Våga prova!, Sommar i Bohuslän – akvarell. Det ska allt bli skönt att sitta kvar med kaffekoppen och Bohusläningen och Strömstads Tidning på morgnarna, strunta i att klockan närmar sig sen förmiddag och i sakta mak kolla om surdegsgrunden uppför sig som den ska, om jag ska ta mig an den nu, eller om ett par timmar, eller kanske inte förrän till eftermiddagen. Eller, så behöver jag inte baka alls. Kan det vara det som menas med valfrihet? 

Jag vill tacka invånarna i Tanum, kommunens tjänstemän och politiker i alla partier för att jag fått känna, och fortfarande känner, att jag är en viktig del i arbetet med att göra Tanum till en ständigt bättre kommun att bo och verka i.

Gerd Melin

Anna-Lena Andrésen

Ur nyhetsbrevet maj 2013

Mitt hjärta slår för Tanum!

Tanum har en alldeles speciell plats i mitt hjärta, här finns allt och jag har aldrig funnit någon anledning att flytta härifrån. Jag känner mig lyckligt lottad som fått växa upp, leva och verka i Norra Bohuslän med närhet till både hav och skog.

I min ungdom var jag med mina föräldrar utanför Havstenssund och fiskade hummer, på den tiden fick man fiska med nät och kunde få humrar på närmare två kilo. Oftast lade vi tinor, var och en hade sina och så kunde man tävla om vem som fick flest humrar, det gällde att hitta någon bra bergsskreva eller stora stenblock vilket inte alltid var så lätt utan ekolod. Ett knep var att lära sig vilka färger de gamla fiskarna hade på sina välar och lägga dom intill deras, säkert inte så populärt men effektivt.

Hösten var en hektisk tid, förutom skolgång och hummerfiske skulle man hinna med älgjakt på Ljungby (söder om Tanumshede). Eftersom jag var för ung för eget gevär fick jag gå med i drevet, där skulle man föra så mycket väsen som möjligt och det passade ju mig perfekt då jag hade svårt för att vara tyst. På småviltjakten där man skulle smyga var jag inte välkommen.

Efter avslutad skolgång blev jag erbjuden en fast tjänst på Sparbanken Tanum. Och som sagt, att flytta härifrån var inget alternativ, så för mig passade det perfekt. Nu 29 år senare trivs jag fortfarande lika bra och ser det som en stor förmån att få arbeta i ett företag som är med och bidrar till Tanums tillväxt och utveckling. Banken har funnits här sedan 1879 och står trots två världskrig, en depression och diverse finans och bostadskriser fortfarande stabil. Många är de Tanumsbors drömmar och visioner som genom åren förverkligats med hjälp av bankens stöttning och finansiering. Banken har en unik förståelse för de lokala företagens villkor och inser vikten av att våga prova och satsa på drivkraftiga människor med idéer.

Eftersom banken verkar lokalt kan man säga att den lever i symbios med kommunen och dess innevånare. Går det bra för Tanum går det bra för banken så det finns ett gemensamt intresse i att värna det område vi verkar i. En del av vinsten går tillbaka till det lokala föreningslivet, bekostar intressanta föredrag och olika typer av arrangemang.

Vi har så mycket att vara stolta över i Tanum, bland annat en fantastisk natur som rymmer både världsarv och Nationalpark. Närheten till Norge ger oss arbetstillfällen och en tillväxt som många andra kommuner är avundsjuka över. Men, vi behöver bli bättre på att se det positiva vi har runt omkring oss, istället för att förstora och fokusera på det som inte är bra.

Med tanke på att vi har en arbetslöshet som ligger under snittet, nyföretagande som ligger långt över snittet, närheten till Norge, närheten till E6, markexploateringar och en kommun som har ordning på sin ekonomi är det förvånande att vi varje år sjunker i Svenskt Näringslivs ranking. Senast hamnade vi på plats 267 av 290. Den här kommunen kan gå hur långt som helst bara vi filar lite på våra attityder. En ökad förståelse från Näringslivet om att den demokratiska processen måste ha sin gång samt en ökad förståelse från kommunens tjänstemän och politiker om Näringslivets vardag och det bidrag de ger till den framtida tillväxten och välfärden. Lösningen tror jag heter information och kommunikation – inte det lättaste, men jag är helt övertygad om att det går.    

En glad och mycket stolt Tanumsbo.

Anna-Lena Andrésen
VD Sparbanken Tanum       

Peter Karlsson, hotelldirektör på TanumStrand

Ur nyhetsbrevet april 2013

Går det att leva i Tanum?

När jag för drygt 5 år sedan började min anställning som hotelldirektör för TanumStrand slogs jag av hur engagerade och nyfikna alla var på TanumStrand i allmänhet och mig i synnerhet. Efter 47 år i livet har jag dock den självkänslan att detta sannolikt inte beror på just min unika personlighet utan något annat. Jag insåg snabbt att historien hade en betydelse. Inte bara beroende på att det för drygt 25 år sedan var en del politisk turbulens kring byggandet utan det faktum att alla tanumsbor, ja nästan i alla fall, hade någon form av relation till TanumStrand. Man har jobbat där, har barn som jobbat där, känner någon som jobbar där eller kanske till och med så har man träffats där. Detta är naturligtvis kanske både på gott och ont men det utkristalliseras ändå till slut någon form av stolthet. Kanske inte bara från oss som arbetar utan även från andra som bor i vår närhet. Även om man ibland har olika åsikter kring hur hotellet skall vara eller göra så finns det till slut något slags allmänt konsensus i att alla vill att TanumStrand skall vara något bra och fint. Som man besöker själv eller tar med sig besökande till. Vårt TanumStrand om man så vill.

De första åren i Tanum för mig bestod utan att jag i praktiken satt i bil under ledig tid. Jag pendlade mellan Göteborg och familjen och till jobbet. En annan tydlig sak som då slog mig var att man blir inte en riktig tanumsbo innan man har slagit riktigt bo här. Och då menar jag inte att köpa sig ett hus utan att helt enkelt skattskriva sig här. Jag glömmer aldrig när jag hälsade på Claes-Åke första gången. Hans första mening var naturligtvis en artig hälsningsfras med tillhörande välkommen. Den andra var nog lika naturlig för honom. ”Är du skriven i Tanums kommun?” Numera har jag släppt pendlandet, övertygat fru och barn, köpt hus och skrivit till skattemyndigheten.

Praktiskt sett var detta ett lätt beslut men livsmässigt kanske lite svårare. Som medarbetare inom besöksnäringen har jag vant mig vid mycket tydliga säsongsvariationer som påverkar yrkeslivet. Lika påfallande, och som jag kanske inte först insåg, var säsongsvariabeln i att bo och leva här. 11 månaders glesbygd och 1 månads metropol. En kväll i februari under mitt första år i Tanum kom jag på att jag behövde handla något på ICA. Under resan från hotellet, in till Grebbestad och tillbaka lyckades jag se en levande person. Kassörskan i affären. 5 månader senare gör man inte den turen då det tar för lång tid i bilkö eller att du inte kan parkera.

Summa summarum, går det att leva här?

Att vara en tanumsbo som nästan hela året lever glesbygdsliv är något personligt. Personligt på så vis att de flesta känner eller åtminstone känner till varandra. En trygghet för våra barn och ofta ett socialt liv som vuxen. Och tidigare vänner och bekanta finner det extra kul att hälsa på, speciellt under tiden vi lever i metropolen. Självklart underlättar det också med att ha ett kul och engagerande arbete och närheten till hav och aktiv fritid men jag undrar om inte det personliga överväger.

Så, ja, det går verkligen att leva här.

Peter Karlsson
Hotelldirektör TanumStrand

Maggie Ciprian-Olevik

Ur nyhetsbrevet mars 2013

Min Plats på jorden

Året är 1978. Det skulle bli min 30:e födelsedag i slutet av året. Maken och jag har fått lyckan att förvalta tre välmående barn och ett fjärde på gång. Genom goda affärsvänner har vi köpt en vacker 5-rumsvåning från början av förra seklet, mitt i centrala Stockholm. Det närbelägna dagiset var bra med motiverade och kompetenta fröknar. Våra två firmor rullade på, riktigt bra. Så långt låter allt perfekt, men så förändras bilden. Mina föräldrar och tillika arbetskamrater och kompanjoner, går hastigt bort och livet stannar upp och kräver reflektion.

Hur ser vår omvärld ut egentligen? Vilka värden kommer våra barn att präglas av i en storstadsdjungel? Är det de värden, som vi som föräldrar, vill stå för och kommer att kunna försvara, när det är dags för barnen att fylla 30?

Det bästa med att vara egen företagare är att du bestämmer själv hur du vill dirigera din tillvaro.

Flyttlasset gick från Stockholm till Hamburgsund mitt i midsommarveckan. Vi hade köpt huset en kulen gråvädersdag tidigt på våren. Sjön låg stilla och klipporna var täckta av ett lätt snötäcke. Det var som ett stilleben, magiskt vackert. Och nu, ett halvår senare stod allt i en prunkande blom, havet var kristallklart och seglen var fyllda med försommarvind och motorbåtarna smattrade trotsigt över fjärdarna.

Min första tanke var att jag hade kommit till himlen. I morgonljuset öppnade jag dörren till lekparken som låg precis utanför vårt hus. Längre ner i hagen betade korna och sjön sökte sig in i vassen i den lilla viken. Ungarna var som kalvar på grönbete. Vilken frihet, inga trappor ner till trottoaren, ingen stinkande trafik, inga förmaningar om att hålla varandra i handen eller att vara observant på okända personers närmanden.

Skolan och lekis var på gångavstånd och vilken lycka, alla grannar hade barn i samma ålder. I tillägg till att lekisfröknarna och lärarna var kompetenta och empatiska, så var miljön också trygg och inbjudande.

Våra företag fick följa med flyttlasset och utan den yttre stabila miljön för familjen, hade den resa som vi gjorde under de kommande 30 åren, inte kunnat äga rum.

Resan började i ett ombyggt garage i Hamburgsund, den gjorde ett mellanspel med ett dotterbolag i Norge och slutade med en koncern med dotterbolag i Belgien, Turkiet och Rumänien. Många ungdomar i våra svenska bolag kom från kommunen. Vi satsade hårt på utbildning i allt från försäljning till ekonomi och marknadsföring, och inte minst utbildning hos våra leverantörer i USA, Frankrike och Storbritannien. En stor betydelse för att våra företag skulle nå framgångar, låg i en kompetent och engagerad personal.

Vid försäljningen av Scanrotor berättade man från köparen Atlas Copco – de var också vår största konkurrent - att man många gånger diskuterat hur vårt lilla företag kunde ta hem kundernas stororder, gång på gång, mitt framför ögonen på dem!

En annan succéfaktor var placeringen av våra företag. Under våra många affärsresor runt i USA och Europa var det inte många företag som kunde dra nytta av sitt unika och intressanta läge. Oftast låg företagen i industriområden i t.ex. biltäta Detroit eller Cleveland eller i ett smoggigt och dimmigt Manchesterområde.

Däremot när våra leverantörer och kunder kom på besök till oss, kunde vi på en eftermiddag besöka världsarv med hällristningar eller ta en båttur med fiskspön och fika. Upplevelser som man som amerikan eller europé aldrig glömmer.

Tanums kommun, med dess fantastiska natur- och kulturvärden och spännande människor, har en stor potential, inte bara inom turism och för besöksnäringen, utan är också en stimulerande grogrund för allt liv och arbete.

Låt oss tillsammans förvalta och utveckla denna unika plats genom engagemang, lyhördhet och samförstånd.

Vår resa har varit spännande och lärorik, men den är också öppen för alla, som vågar ta ett steg ut i det okända.

”Det storslagna ligger inte i att aldrig falla, utan i att resa sig varje gång det händer”. ~ Konfucius

Maggie Ciprian-Olevik
Ordförande Företagarna Tanum

Clas-Åke Sörkvist

Ur nyhetsbrevet 28 februari 2013

Det våras för Tanum

Äntligen går det mot ljusare tider. Efter en vinter med omväxlande väder och temperatur känns det bra att skönja små vårtecken och om en dryg månad ställer vi om klockorna till sommartid.

Om man tittar tillbaka några månader har det hänt en del i Tanums kommun.

Tanums shoppingcenter har köpt markområde av kommunen på näringslivsparken, Oppen, och börjat etableringen genom att utföra vissa markarbeten.

Tanum är Västra Götalands mest företagsamma kommun. 18,7 procent av invånarna i Tanum driver företag. I kommunen finns cirka 2 200 företag, varje år tillkommer cirka 100 företag.

Trafikverket har utsett Skanska som entreprenör för att bygga återstående delen, Hud – Oppen, av E6 till motorväg. Det officiella spadtaget för motorvägsbyggnationen kommer och genomföras 3 april 2013. Denna ”felande länk” beräknas invigas juni/juli 2015, vilket då innebär att E6 är utbyggd till motorväg mellan Trelleborg – Oslo.

Turisterna hittar större utsträckning till Tanum. När det gäller övernattning på hotell, vandrarhem, stugbyar med mera ökar det med 19 procent, i absoluta tal 22 621 fler gästnätter.

Tyvärr visade befolkningsstatistiken per 2012-12-31 att vi blivit 50 färre Tanumsbor under det gångna året. Det visar sig i statistiken att under årets två sista månader har antalet invånare minskat med 40 personer. Det behövs en djupare studie över vad som döljer sig bakom denna siffra.

Beträffande in- respektive utflyttning tog det ut varandra, ungefär 600 personer rörde sig till och från kommunen under året. Tyvärr har vi ett födelseunderskott på 49 personer, alltså det avlider fler än vad som föds. Det föddes 97 barn i kommunen under 2012.

Flera bostadsprojekt är på gång, ibland annat i Fjällbacka, där de båda skolarna Håkebacken och Kyrkskolan nu får lämna plats för bostäder. Många detaljplaner finns som vanligt i planeringsstadiet och kommer så småningom att ge möjligheter att bygga bostäder.

Med bättre infrastruktur, fler bostäder och pågående projekt som ger arbetstillfällen, är möjligheterna stora för fortsatt utveckling av Tanums kommun.

Det goda bokslutsresultatet för 2012 förstärker bilden om Tanum som en robust kommun.

Tycker att det överlag att det känns positivt bland, företagare, invånare, politiker och tjänstemän i kommunen. Alla drar vi vårt strå till stacken för att kommunen skall utvecklas.

Vi brinner säkert för olika områden, exempelvis, näringsliv, skola, kultur, idrott, turism, fiske- eller jordbruksnäringarna och så vidare.

Fånga dagen, inte minst våren.

Clas-Åke Sörkvist
Kommunstyrelsens ordförande
clas-ake.sorkvist@tanum.se

Kontakt

Kundcenter

Tel. 0525-180 00
Fax. 0525-183 00
kommun@tanum.se

Måndag-fredag 8.00-16.30
Avvikande öppettider

Besöks/postadress

Apoteksvägen 6
457 81 Tanumshede

Näringslivsenheten

Elenor Olofsson
Tel. 0525-181 09

Elisabeth Jonsson
Tel. 0525-180 76

Besöks/postadress

Apoteksvägen 6
457 81 Tanumshede