Havsmiljö

Veddö

Veddö

Tanums starkt sönderskurna kustremsa med smala sund, grunda leror, långa inskurna vikar och en örik skärgård skiljer sig skarpt mot inlandets skogslandskap. Kustpartiet är exponerat, maritimt påverkat, jordtäcket är tunt och skaljordsförekomster förekommer rikligt. Havssträndernas utformning är starkt skiftande från innerskärgårdens skyddade, långgrunda kilar som t ex vid Jorefjorden, Sannäsfjorden och Galtölera till de exponerade klippstränderna i ytterskärgården. Havsbottnarna domineras av så kallad postglaciala leror som avsatts efter den senaste istiden. Utmed land och i vikar har leran överlagrats med mo och sand.

Sötvattentillflöden från älvar och bräckt vatten från Östersjön, vindar och landskapets utformning är de huvudsakliga faktorerna som påverkar hydrografin och vattencirkulationen längs västkusten. Det utsötade ytvattnet och det saltare bottenvattnet åtskiljs av ett gränsskikt, en så kallad haloklin. Detta skikt kan variera i tjocklek och djup men finns i Skagerraks kustvatten på ca 15 meter djup, men kan variera en hel del. Tidvattnets påverkan på havsnivån är relativt liten, som mest upp till ca 20 centimeter. Variationer i vädret med hög- och lågtryck kan ofta påverka vattenståndet mer än tidvattnet. Ytvattenströmmar från Östersjön via Öresund och Bälten, följer västkusten norrut och tillför utsötat vatten. Tillskott av saltare vatten från Nordsjön och Atlanten påverkar huvudsakligen norra Bohuslän. Påverkan från sötvatten är också stor i innerskärgården och fjordarna.

Den biologiska mångfalden ökar med den ökande salthalten längs kusten. Detta betyder att det längre norrut längs kusten finns fler arter och en högre biologisk mångfald. En liknande gradient av den biologiska mångfalden förekommer från kustnära områden med utsötat vatten till den yttre skärgården med nära oceanisk salthalt, hög exponeringsgrad och god vattenomsättning. I miljöer med utsötat vatten (estuarier) kan det även bildas en så kallad ekoton det vill säga ett ekologiskt övergångsområde med en blandning av organismer som är anpassade till sötvatten, brackvatten och saltvatten.

Skärgårdsområdets grunda havsvikar och trånga sund utgör viktiga uppväxtområden för flera kommersiellt viktiga fiskarter. Ur biologisk synpunkt är de grunda havsvikarna mycket produktiva och viktiga för såväl fisk och många olika typer av bottendjur som för flera fågelarter. De vegetationsklädda mjuka bottnarna karaktäriseras av ålgräsängar mellan 1- 8 meter djup och i mer skyddade områden med utsötat vatten förekommer också nating. Här söker många arter skydd och föda, t ex torskungar som rekryteras till dessa områden under sommaren. På de vegetationsfria områdena på ler- och sandbottnarna ovanför ålgräsängen återfinns andra arter som t.ex. sandräkor och ungstadier av plattfiskar som skrubba och rödspätta. Mellan de öppna bottnarna och ålgräset finns ofta blåmusselbankar som bildar gynnsamma livsmiljöer för många andra organismer och utgör viktig föda för bl a ejdrar och sjöstjärnor.

Tjurpannan

Tjurpannan

De grunda hårda bottnarna uppvisar som regel en tydlig zonering av djur och växter med det typiska havstulpanbältet i vattenytan. Olika arter avlöser sedan varandra i djupled, grundast lever grönalger följt av brunalgerna blåstång, knöltång och de större tarearterna av släktet Laminaria samt djupast olika rödalgsarter som i klart vatten kan leva ned till cirka 30 meter djup. I exponerade grundområden kan taren bilda "skogar", till exempel på utsjöbanken Persgrunden väster om Kosterfjorden-Väderöfjorden. Hårdbottenmiljöerna är mycket artrika och varierande beroende på hur exponerade de är för vind och vågor. Det som begränsar mängden organismer på de grunda hårda bottnarna är tillgången på fria ytor och ofta är ytorna helt täckta av fastsittande djur och växter. Fiskfaunan är mer artrik än på de mjuka bottnarna och består i större utsträckning av stationära arter som t.ex. snultror och smörbultar. Nedanför språngskiktet på cirka 15 meter djup finner vi också fler arter som är beroende av hög och stabil salthalt. På dessa djup dominerar djur över växter och vanliga arter på klippbottnar är olika arter av svampdjur, nässeldjur, mossdjur och tagghudingar samt hummer och krabbtaska.

De grunda  mjukbottenområdena är rika på bottendjur som utgör föda för uppväxande fisk. Fiskproduktionen i grunda havsvikar kan uppgå till 40- 50 kilo per hektar och år. Också de djupare bottnarna i Västerhavet är rika på livsmiljöer som hårdbottnar, kullersten, sand, skalgrus och lerbottnar. Artrikedomen är hög och har uppskattats till fler än 250 arter bottendjur större än1 mmi Skagerrak. De vanligaste djurgrupperna på mjuka bottnar är havsborstmaskar, blötdjur, kräftdjur och tagghudingar. Tätheten kan vara mycket hög, upp till 10 000 individer per kvadratmeter. Trots de höga tätheterna är tillgången på föda vanligtvis det som begränsar djurtätheten på de djupare havsbottnarna. För det kommersiella fisket är dessa områden av stor betydelse. Här fiskas bland annat torsk, kolja, vitling, plattfisk och havskräfta- arter som alla livnär sig på bottendjuren.

I havsområdet från norska gränsen i norr ner till väster om Grebbestad i söder ligger Sveriges första marina nationalpark — Kosterhavets nationalpark. Läs mer om Kosterhavets nationalpark.

Länsstyrelsen beslöt den 31 maj  2011 att bilda Väderöarnas naturreservat. Naturreservatet ligger direkt söder om Kosterhavets nationalpark och är tillsammans med denna Sveriges artrikaste marina miljö. Naturreservatet är 183 km2 stort och utgörs till stor del av öppet hav. Väderöarkipelagen består av närmare 300 öar och skär.

Läs mer om Väderöarnas naturreservat härlänk till annan webbplats.

Kontakt

Kundcenter

Tel. 0525-180 00
Fax. 0525-183 00
kommun@tanum.se

Måndag-fredag 8.00-16.30

Besöks/postadress

Apoteksvägen 6
457 81 Tanumshede

Miljöavdelningen

Tel. 0525-180 00
Fax. 0525-183 00

Telefontid

Måndag-fredag 9-12

Besöks/postadress

Storemyrsvägen 2,
Tanumshede

Postadress

Tanums kommun
457 81 Tanumshede