
Enligt Plan- och bygglagen PBL (2010:900), (kap 2 § 5-6) ska bebyggelse och byggnadsverk lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till bl a möjligheterna att ordna trafik. I § 6 står att bebyggelse och byggnadsverk utformas och placeras på den avsedda marken på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till bl a trafikförsörjning och behovet av en god trafikmiljö.
Kommunen anger i sin parkeringsnorm hur stort antal parkeringsplatser som krävs för en viss verksamhet. Ansvaret att ordna parkering åvilar primärt fastighetsägaren. Den nya PBL:en ger förändrade möjligheter beträffande parkeringens anordnande, bl a äger fastighetsägaren rätt att ordna parkering på annan plats än den egna tomten. Detta för att krav på friytor för lek och utevistelse prioriteras högre.
Trycket på centralt belägen mark har ökat under 80-talet. En generell trend i svenska orter är att centrum förtätas allt mer med främst kontorsfastigheter men också med bostäder. Då försvinner billig central parkering, ofta utan att ersättas. I centrala lägen kan sällan fastighetsägaren ordna sin parkering på tomten vid ny- eller ombyggnad utan avsevärda kostnader. Fastighetsägaren får då söka alternativ utanför tomten.
Vanligast då är att fastighetsägaren begär att få teckna Parkeringsköp med kommunen. Kommunen övertar då, mot ersättning, ansvaret att ordna överenskommet antal platser. Fastighetsägaren kan erbjudas hyra motsvarande antal platser eller också blir platserna allmänt tillgängliga. P-köpsbeloppet bör stå i rimlig proportion till aktuell byggkostnad och regleras med konsumentprisindex.
Kommunen har ett allmänt planeringsansvar som inbegriper parkeringsplanering. Kommunen bör i sin planering skapa förutsättningar för att parkering kan ordnas och kommer till utförande.
I Tanums kommun tecknas i vissa fall (t ex Tanumshede centrum) exploateringsavtal mellan fastighetsägare och kommunen som reglerar kostnader och åtagande. Fastighetsägarna bidrar då till anordnandet av ett bestämt antal parkeringsplatser. I andra fall beviljas bygglov för verksamheter utan att parkeringsbehovet har reglerats och utan att fastighetsägaren åläggs anordna dessa p-platser. Det innebär att trycket på de allmänna parkeringsplatserna ökar liksom kraven på kommunen att anordna platser som täcker behovet. Kostnaden för anordnande av parkeringar förs på så vis över från privata fastighetsägare till kommunen, och det är knappast rimligt.
Tanums kommun har ingen egen parkeringsnorm utan tillämpar de riktlinjer som Statens Planverk (numer Boverket) gett ut. Parkeringsbehovet anges med ett intervall för olika typer av verksamheter. Lokala förhållande avgör tillämpningen av normerna.
Vid utbyggnad kan följande tre typfall urskiljas:
A) Parkeringen tillgodoses på tomten.
B) Parkeringen tillgodoses i närheten på annan tomt på sätt som godkänns av byggnadsnämnden. Här gäller att ritningar och beskrivningar på parkeringen med servitut eller gemensamhetsanläggningen visande fastighetssambandet skall fogas till bygglovsansökan (alt parkeringsköpsavtal).
C) Parkeringen kan inte tillgodoses på tomten eller slutligt på annan tomt i närheten. Här är parkeringsköpsavtal villkor för bygglov.
Vi bortser i de här fallen från de tillfällen då exploateringsavtal tecknas mellan kommun och byggare. Miljö- och byggnadsnämnden svarar för en stor del av den kommunala hanteringen av bygglov och parkeringsfrågan i detta sammanhang.
Det ankommer på miljö- och byggnadsnämnden att i första hand bevaka att fastigheterna klarar av att uppfylla kraven på p-platser.
Den kommunala hanteringen bör följa följande linjer:
