Vad läser en bibliotekarie? Vad ser en bibliotekarie?
Var så god! Här bjuder vi på en samling böcker och filmer.
Som synes är det som bibliotekarierna i Tanum gillar, uppskattar och vurmar för en brokig samling böcker och filmer. Att hitta en röd tråd är svårt, kanske omöjligt.
Välkommen att hitta boken och filmen du inte visste att du behövde.
Dubbelfel av Lionel Shriver
I Dubbelfel får vi följa Willy som lever och andas tennis, och har gjort så sen barnsben. Allt går som på räls, och hon är på väg uppåt på rankingen. En dag på tennisbanan träffar hon Eric Oberdorf, och de blir stormförälskade. Eric är också bra på tennis. Inte lika bra som Willy, men riktigt lovande. Tiden går och allt eftersom går det bättre och bättre för Eric. Eric visar sig faktiskt vara bra på det mesta han tar sig för. Sakta pyser Willys avundsjuka ut likt en illaluktande gas, som förgiftar förhållandet. Eric tar sig allt högre upp på rankinglistan. Samtidigt faller Willy. Till slut har han gått om henne. Med råge. För en tävlingsmänniska som Willy är det förödande.
När jag först läste om boken och att den skulle handla om tennis, tyckte jag inte det lät så spännande. Men det var det! Naturligtvis handlar det om mycket mer än tennis. Om förbjudna känslor, missunnsamhet och avundsjuka. Dubbelfel är en sträckläsarbok som helst läses i ett enda andetag. Lionel Shriver är en mästare på att framställa människor och relationer på ett nästan thriller-artat sätt. Läs även Vi måste att prata om Kevin samt Dagen efter.
Reservera boken
/Boktips från Elin Johannesson
Fången i Underjordiska timmar
Franska Delphine de Vigan fångar mig direkt i denna nästan thrillerartade roman om mobbing på arbetsplatsen och olycklig kärlek. Vi får följa två personer parallellt, och scenen är storstaden Paris. Det är Mathilde som efter åtta år på samma företag, sakta men säkert blir utfryst av sin närmaste chef och slutligen av nästan alla på arbetsplasten. Hon går från att ha haft ett arbete och kollegor hon trivs med, till att ha infråntagits nästan alla arbetsuppgifter. Samtidigt möter vi Thibault, ambulerande akutläkare i Paris. Han suktar efter kvinnan han älskar, som allt mer avskärmar sig från honom. Hans möte med människor bestå mest av smärta och, likt honom själv, bär de alla på en längtan efter gemenskap. Paris och storstaden som alienerande är temat i denna laddade roman där alla söker efter kärlek och gemenskap. Sträckläsarvarning utlyses! Snart på ett bibliotek nära dig!
/Boktips från Elin Johannesson
/Tips från Elin Johannesson
Som glöd blir till aska
av Annika SjögrenSom glöd blir till aska är Annika Sjögrens andra kriminalroman. Den är fristående från debutromanen Där ingen vind blåser, så man kan läsa denna utan att ha läst den första. Den enda gemensamma faktorn är att berättelserna utspelar sig i författarens hemstad Härnösand.
Här skildras vardagslivet i ett villaområde, med välbekanta situationer och miljöer. Men bakom den putsade fasaden pågår en kamp mellan makarna Sonja och Staffan. Han är tyst och avvisande, hon pratar, tjatar och tappar ibland kontrollen och misshandlar honom. I hemlighet önskar han livet ur henne och skriver ner sina fantasier om mord och död i en anteckningsbok. En dag har hans önskan besannats: Sonja är mördad. Men han är skärrad och förvirrad, han förstår inte hur detta har kunnat ske. Poliser, anhöriga och grannar tränger sig på och snaran dras åt.
Boken är språkligt lättsamt, men handlingen är psykologiskt intressant, vilket förhöjer läsvärdet. Positivt är också att personerna är trovärdigt och nyanserat gestaltade. Läs och förtjusas över det otäcka drama som utspelar sig i en vardagsmiljö som är lätt att känna igen.
Reservera boken
/Anneli Stenberg
Jag går över det frusna gräset
av Margareta LindholmMargareta Lindholm är bosatt i Bullaren. Hon har skrivit flera skönlitterära böcker och forskar även i genusvetenskap vid Göteborgs Universitet.
Jag går över det frusna gräset är hennes senaste roman. Den utspelar sig någon gång under mitten av 1900-talet, tid och plats är inte självklara. I centrum står Saga, en kvinna som bott många år på mentalsjukhus men som nu ska ut i den riktiga världen. Hon blir placerad hemma hos en prästfamilj utan barn. I en anteckningsbok skriver hon ner minnen och händelser från barndomen. Det blir tydligare och tydligare varför Saga hamnat på mentalsjukhus. Parallellt med hennes barndomsminnen beskrivs det som pågår i prästgården. Saga är fortfarande svag och tänker på sitt eget egendomliga sätt. Hon registrerar händelser, men det är som läsare man får tolka och på så sätt får reda på prästfruns bekymmer och sorger.
I denna roman är det mycket som står mellan raderna och jag gillar det. Man får själv lista ut vad som är sanningen, men inget säger egentligen vad som är rätt eller fel. Berättelsen känns mycket rimligt i Sagas orimliga värld. Det skulle vara intressant att höra vad Lindholm hade för tanke med romanen, om det är en verklig person som är utgångspunkt eller om hon bara lekt med tanken på hur krocken blir mellan Saga som lever i sin enkla värld och prästfrun som måste tänka på vad alla andra säger om henne. Vem är det egentligen som är tokig?
/Boktips från Julia Heedman
Flickvännen
av Karolina Ramqvist.Karolina Ramqvists senaste roman Flickvännen handlar om Karin och som är tillsammans med John. Hon är Johns flickvän och inte så mycket mer återstår av hennes identitet. John tjänar pengar genom s.k. "VTR" (VärdeTransports Rån). Karin är berättarrösten. Hon kommer från en vanlig medelklassfamilj. En "svennefamilj", som Karin säger. Hennes systrar har ordentliga jobb och relationer. Karins mamma tycker att hon lever av "blodspengar".
Det värsta med Karin är att hennes liv verkar så tomt. Hon försöker fylla sitt liv med någon slags mening, men det går inte så bra. Det blir mest väntan på John, umgås med andra flickvännerna, träning, sit-ups, kläder och smink. Jag skulle vilja skriva att det känns sorgligt, men man får ingen riktig sympati för Karin. Hon känns mest tom. Det känns som att allt är för sent. Hon har inte längre något val. Eller egentligen har hon valt. Den ständiga oron och den klaustrofobiska instängdheten övervägs av ett liv i pengar och lyx. Karin verkar inte ha något självförtroende heller. Tillbakablickar vittnar om att hon alltid har längtat någon annanstans. Hon ville att någon annan skulle komma och ta henne bort. Bort från det tråkiga svennelivet. Men till vad?, frågar man sig. Hon verkar ändå inte nöjd. Sömntabletter och sprit. Alla dövar de ångesten. Ytligheten för tankarna till Johan Klings film Darling och huvudkaraktären Eva.
Ramqvist använder referenser til Martin Scorseses Maffiabröder och Karin identifierar sig med Karen i filmen. Karolina Ramqvist har genom språket och gesterna lyckats fånga känslostämningar. Hon har gjort det oerhört bra. Det här är en bok som man sträckläser. Som det ofta är med bra böcker, så känns det svårt att sätta fingret på vad som är bra. Det tyder i alla fall på en god inlevelseförmåga i de här människornas inre världar. Bokens ytlighet går mig ibland på nerverna och gör mig nästan illamående. Men det kanske är författarens avsikt, och det är det som är så skickligt gjort. Men det känns ändå så oerhört torftigt. Karin har en bokhylla med böcker, för de ska man ha. Men hon läser dem inte. Ändå känner man att Karin inte är riktigt nöjd. Hon strävar efter något. Slutligen känns det som att hon kanske ändå vill leva ett annat liv. Och då blir det plötsligt sorgligt. Sorgligt och tomt.
/Boktips från Elin Johannesson
En av de bästa av en av de bästa
Som en ett gammalt fan av Joyce Carol Oates, är det med glädje jag kan rekommendera en av hennes senaste romaner, Dödgrävarens dotter. Joyce Carol Oates fullkomligen sprutar ut böcker och mycket är fantastiskt bra, en del ok och så finns det de där höjdpunkterna. Dödgrävarens dotter, är för mig, en av dem.
Lite kort så handlar romanen om Rebecca Schwart som flyr med sin tysk-judiska familj till USA för att komma undan nazisterna. Pappan, tidigare matematiklärare, blir endast erbjuden arbete som dödgrävare och kyrkogårsvaktmästare. Detta tär på fadern, som blir allt mer bitter och paranoid, vilket genomsyrar hela familjen. De är outsiders och accepteras inte i det amerikanska samhället. Sedan händer någonting som förändrar Rebeccas liv för alltid, och hon tvingas bli någon annan. Hon blir den amerikanska äppelkindsfräscha Hazel Jones, och tillsammans med sin son får hon leva med sin hemlighet. Mer är ju synd att avslöja. Men jag kan säga så mycket som att det här är i klass med Blonde och, en av mina favoriter Det var vi som var Mulvaneys. Ofta känns vissa teman igen i Joyce Carol Oates böcker, och flera av hennes romaner påminner om varandra. Visst offertemat finns även här, men Rebecca Schwart är också en vinnare. Hon är en stark kvinna. Vacker, men också intelligent och "street-smart". Boken sägs bygga på Oates farmors öde. Samtidigt utspelar den sig på 30-talet, alltså efter farmoderns liv, och på så sätt mer i Oates eget tidsperspektiv. Jag tycker mig också se en ung Joyce Carol Oates i Rebecca.
En av bokens behållningar är också moderskärleken mellan Rebecca och hennes son. En stark otvivelaktig vi-mot-världen-kärlek. Speciellt häpnadsväckande med tanke på att Oates själv, i sin Dagbok 1973-1982, skriver om sin brist på modersinstinkt. Vad jag vet så har hon inga egna barn. Detta tyder ju bara ytterligare på hennes formidabla inlevelseförmåga. Ja kära Oates-vänner, här serveras ett fantastiskt episkt läsäventyr på 600 sidor. Varsågoda!
/Boktips från Elin Johannesson
Våtmarker
av Charlotte RocheNär boken kom ut i Tyskland skapade den stor debatt. År 2009 har den släppts i Sverige och diskussionerna lät inte vänta på sig. Författaren, Charlotte Roche, är en vacker ung kvinna som synts som programledare i tysk ungdoms-TV. Detta är hennes debutroman. Hon har utnämnts till världens osexigaste kvinna av ett tyskt herrmagasin.
Vad beror då denna uppståndelse på? Jo, romanen handlar om en ung kvinna som följer sina egna normer kring sin kropp och vad som är normalt och onormalt.
Helen, 18 år, hamnar på sjukhus efter en misslyckad intimrakning. Hon har fått en analfissur. Sin tid på sjukhuset ägnar hon åt att försöka få sina skilda föräldrar att bli tillsammans igen. Dessutom tänker hon tillbaka på sina sexuella erfarenheter, försöker ragga på den manliga sjuksköterskan, sköter om sina avocadokärnor och placerar ut använda, hemmagjorda tamponger i sjukhusets hiss. Dessutom är det ett minne från barndomen som stör henne. Hon minns en händelse med sin mor och en stark lukt av gas. Helen försöker ta upp minnet med sin mor och sin bror när hon ligger på sjukhuset.
Helen har inga som helst problem med sin kropp och vad den alstrar. Snor, slidsekret och spyor går utmärkt att äta. Hon vet att hon har mycket smidig ringmuskel och hon uppskattar sex både med sig själv och med andra.
Det kan vara plågsamt att läsa boken för den som lätt blir äcklad eller har problem med tabun och dålig moral. Men jag tyckte att den var rolig. Helen har en så avslappnad inställning till sin kropp och alla skeenden och företeelser beskrivs på samma muntra sätt. Hon låter ingenting tynga ner henne utan är stark och tror på sig själv. Dock anar man ett sårigt förhållande till modern och det ger romanen en tyngd.
Läs och roas, men helst inte samtidigt som du äter!
/Boktips från Julia Heedman.
Professorn och galningen - En berättelse om mord, vansinne och tillkomsten av Oxford English Diction
av Simon WinchesterEn galen militärläkare, en självlärd filolog, ett jättelikt ordboksprojekt - var för sig låter dessa inslag i bästa fall svagt spännande eller direkt tråkiga. Sammantaget har de dock kommit att utgöra grundvalen för en osedvanligt fascinerande bok.
Här möter vi tillblivelsen av Oxford English Dictionary, ett jättelikt projekt som tog sin början 1857. Det skulle ta 22 år av sporadisk och planlös verksamhet innan arbetet med ordboken kom igång på allvar, och bortemot 70 år innan den var klar. Först på nyårsafton 1927 kunde redaktionen tillkännage verkets fullbordan: 414 825 ord fördelade på 12 volymer. Mängder av citat fyllde ut texten och klargjorde de enskilda ordens ursprung och kontext.
Till sin hjälp hade redaktörerna en stab av oavlönade lektörer som läste enorma mängder böcker, antecknade orden, citerade och kontrollerade källor. Inget ord var för obetydligt, för kort och dunkelt för ordboken.
I centrum för händelserna står huvudredaktören James Murray och boktitelns galning, lektören W.C. Minor. James Murray var en fattig skräddarson norra England. W.C.Minor var en rik, amerikansk militärläkare, men också sinnessjuk och satt under trettioåtta år inspärrad på sinnesjukhus för ett mord han begått i unga år.
Den uppenbara sinnesjukdomen avstyrde dödsdom men hindrade inte att han blev en av Murrays mest uppskattade bidragsgivare. Från sina celler, som han fyllde från golv till tak med böcker, helst 1600-talsverk, sände han tiotusentals ord med bifogade citat och författarnamn till huvudredaktionen i London. Han var välbärgad och fick behålla sin amerikanska pension varför han kunde köpa rariteter och förstaupplagor av hjärtans lust.
Döm om Murrays häpnad när han vid första fysiska kontakten erfor att hans lexikograf var livstidsdömde mördaren och galningen nummer 742 i Broadmoors beryktade dårhus.
Professorn och galningen är en fängslande och välskriven biografi. Som läsare får man även en förståelse för det omfattande arbetet med ordböcker. Det makliga tempot får också sin rätta förklaring.
Uppskattar du ord, märkliga öden och Dickens skumma bakgårdar är detta boken för dig.
Läs mer om dessa händelser
- BBC - Legacies - Myths and Legends - England - Berkshire - Broadmoor's word-finder
- Wikipedia: William Chester Minor
/Anders Hermansson
Jonathan Strange & Mr Norrell
av Susanna ClarkeSusanna Clarkes Jonathan Strange & Mr Norrell är klart imponerande - en välskriven, massiv fantasy med en svindlande intrig. De enorma textmassorna med sidoberättelser i minimala fotnoter tär på tålamodet, men det är lite som med läsningen av Sagan om ringen: det är kanske just det är som är grejen. Att man stänger boken med känslan av att kliva ur en annan värld. Den är så mångfasetterad att man blir övertygad. Nästan så man börjar ifrågasätta den rådande ordningen och börjar tro på magi. Boken är alltså ett utmärkt botemedel mot en grå och tråkig vardag.
Berättelsen tar sin utgångspunkt i England under Napoleonkrigen. Det beskrivs hur människorna tappat tron på magin, att man inte ser magi som något som skulle fungera att utöva. Dock finns det olika magiska sällskap som för nöjes skull fördjupar sig i ämnet och debatterar det. En dag börjar ett rykte spridas att det lär finnas en man, Mr Norrell, som påstår sig kunna utöva magi. Naturligtvis övertygas magiska sällskapet inte av lösa rykten, utan vill ju genast sätta den så kallade äkta magikern på prov. Problemet är dock att han inte alls är intresserad och verkar snarast fly den väckta uppmärksamheten. Men något måste till slut göras och Mr Norrell meddelar sällskapet tid och plats för bevisning. I en suggestiv scen i en gammal kyrka övertygas sällskapet och tvingas därmed erkänna att magin nu har återvänt till England. Dock har de även förbundit sig att splittra sällskapet om de blev överbevisade.
Parallellt med detta börjar andra mystiska saker att hända på andra platser i landet: en man med "tistelfjunshår" dyker upp här och där. Det märkliga är att det inte tycks vara alla som ser honom. Men de som gör det har han oerhört stor inverkan på, närmast förtrollande. Mr Norrell får fullt sjå med att använda sin magi på ett begränsat och vettigt sätt, han får t ex äran att strategiskt utöva magi i kriget mot Napoleon. Dock har han snart ett stort problem på halsen: det finns plötsligt en man till som påstår sig kunna utöva magi - Jonathan Strange.
Intrigen tätnar. Strange visar sig vara begåvad i praktiken och dessutom smart. Mr Norrell inser att de måste samarbeta - det är ödesdigert om han förlorar kontrollen. Eller?
Magikernas personligheter är så nyanserat beskrivna att det är svårt att avgöra vem som är god eller ond. Häri ligger berättelsens styrka - det går inte att förutse hur det skall gå. Och berättelsen håller hela vägen, imponerande nog. Man är nästan rädd att trasslet av alla dessa berättelser i berättelsen, sidospår och återvändsgränder, inte skall gå att få ihop på ett övertygande sätt. Men det gör det.
Så om du vill fly verkligheten, vältra dig i ett rasande bra äventyr eller bara utmana dig med en fet och inte helt lättsmält bok så är detta precis vad du behöver. Det är den perfekta ligga-på-soffan-under-filt-medans-hösten-dånar-utanför-boken.
/Anneli Stenberg
Det är bara lite AIDS
av Sara GranérSerier är något som kommit stort de senaste åren. Det finns många begåvade unga serietecknare, Sara Granér är en av dem. I den här boken finns en samlig enbildsstrippar, fiktiva vykort och några längre serier. De är alla ritade med groteska, färgglada figurer som mer liknar djur eller robotar än människor. Hon sätter alltid fingret på det smutsiga i samhället och väjer inte för att visa giriga, dumma och elaka figurer. Bilderna talar för sig själva och man skrattar högt eller sätter skrattet i halsen för att det är den obehagliga sanningen som kommer fram.
Det börjar komma fler romaner i serieform. Henrik Bromander skriver och tecknar, men han har också skrivit manus och låtit andra personer teckna hans djupt tragiska och svarta historier. Det har också kommit ut en roman i serieform som heter Husfrid av Alison Bechdel som ska vara mycket läsvärd. Ge serierna en chans. Det är en litteraturform som gränsar till konst och det kan ju aldrig vara fel!
/Boktips från Julia Heedman.
